Dagens boktips är inte ett tips, utan snarare en avrådan. Jag läser mycket, och jag försöker att välja böcker som jag har hört gott om och som jag tror gott om själv. Den här boken, Gunilla Bergenstens "Familjens projektledare säger upp sig" trodde jag skulle leda till både igenkänning och en massa skratt. Men skratten fastnade i halsen. Boken är väldigt lättläst och skriven i dagboksform. Språket är lättsamt och stundom humoristiskt. Boken handlar om författaren själv (men jag hoppas vid Gud att hon har ljugit ihop stora delar av boken, annars tycker jag riktigt synd om hennes man).
Gunilla får nog av allt "roddande" hemma med hämtningar på dagis, köp av barnkläder, packande inför utflykter, presentinköp och diverse andra aktiviteter som fallit på hennes lott utan att hon bett om det. Hon ser sig själv som familjens projektledare, ett jobb hon varken sökt eller har någon naturlig fallenhet för. Så helt sonika får hon nog, säger upp sig och lämnar över allt ansvar till sin man.
Sida upp och sida ner i boken ägnar hon sig sedan åt att ondgöra sig över sin mans inkompetens och spyr galla över mannens och mansläktets oförmågor generellt. Inte kul! Inte rättvist heller skulle jag vilja infoga. För även om jag kan tillstå att min man inte har den blekaste om när vänner fyller år eller när det är friluftsdag i skolan, så hjälper han till med MYCKET annat.
Boken blir varken rolig eller ironisk utan Gunilla Bergsten framstår bara som en misslyckad bitch.
Ja, det är som sagt mina tankar kring boken. Framför gärna dina åsikter om du läst boken och tyckte om den. Jag kommer inte att rekommendera de här boken till någon av mina coaching-kunder.
Om du är intresserad av att läsa boken kan du få den av mig om du mejlar mig din adress.
