Då är första veckan tillända i vår bokcirkel där vi läser Ola Schenströms "Mindfulness i vardagen". Läs gärna deltagarnas reflektioner i det här inlägget.De är mycket givande.
Är du intresserad av att vara med? Det går bra att "haka på". Vi läser i ett ganska lugnt tempo, så det är inte svårt att läsa ikapp. Läs gärna mer om bokcirkeln om du är nyfiken.
Del 2 - vecka 13
- Läs kapitel 2 - 3. Lyssna gärna på kapitel 2 på cd-skivan om du vill.
- Vad i det du har läst känner du igen och/eller håller med om?
- Finns det något du ifrågasätter?
- Finns det något du kan ta till dig och använda dig av i framtiden?
- Scenström beskriver vår tillvaro som om vi skulle köra bil med bromsen på - vi planerar för framtiden (=gasar) och samtidigt oroar vi oss (=vi bromsar). Vad tror du att det får för konsekvenser?
- Det är genom våra fem sinnen (syn, hörsel,smak, lukt och beröring) vi lär känna vår värld. Är du duktig på att notera detta i vardagen?
- En stor del av Mindfulnessträning går ut på att notera det som händer här och nu utan att döma - bara konstatera. Tror du att det generellt är något som vi kan ha svårt för? Varför i sådana fall?
Måste bara få ställa en (dum kanske) fråga ;-)
SvaraRaderaSka vi läsa enbart kapitel 2? eller kapitel 2 OCH 3?
Vendela - Finns inga dumma frågor, möjligtvis dumma svar ;-).
SvaraRaderaDet är kapitel 2 och 3 som gäller ( se översta punkten i listan).
Hoppas du finner läsningen givande.
Kommentarer till kapitel 2:
SvaraRaderaVisst stämmer allt han skriver i kapitel 2 om ADHD-samhället. Vi ska göra och hinna med allt, med perfekt resultat. Och jag tror att det är värst för oss förvärvsarbetande kvinnor med barn, utan att jag för den sakens skull tycker synd om mig själv. Jag trivs med mina val i livet. Men visst stämmer det som det står på s. 35: "Ofta sätter kvinnan sig själv när hon prioriterar: först kommer barnen, sedan hem och övrig familj, sedan jobbet, sedan och till sist hon själv."
Som sagt det som står i kapitlet stämmer. Det är inget nytt tycker jag, men det kanske behöver läsas/höras då och då.
Kommentarer till kapitel 3:
SvaraRaderaDetta var ett tungt och ibland onödigt faktaspeckat kapitel. Ibland hade jag svårt att ha kvar koncentrationen när jag läste.
Enligt kapitlet så är mindfulness lösningen på alla vardagsproblem. Är det verkligen så?
Ibland känns det som att författaren skapar problem av sånt som jag inte känner som något problem. Är jag förblindad av min fart genom livet eller är jag avslappnad och lagom medveten?
Jag har inte läst några självhjälpsböcker förut och känner nu att jag nog inte kommer att orka eller framför allt inte ha lust att ta tag i mindfulness till 100%. Kanske beror på att jag mår ganska bra? Kanske beror på att jag inte orkar ta tag i en förändring just nu? Kanske känner att det riskerar att bli ett "måste" till?
Det ska bli intressant att läsa vad ni andra tycker och känner.
Håller med dig Camilla om att det är som svårast för arbetande kvinnor med barn att ta hand om efter arbetets slut som har det svårast att kunna leva i nuet och stanna upp, av egna erfarenheter så har jag all tid jag behöver idag, barnen är vuxna och jag har tid över för mig själv att kunna stanna upp och reflektera.
SvaraRaderaNär barnen var små och tonåringar gick gick all tid till dem och hemmet i övrigt så jag ser skillnaden. Det fanns inte mycket tid över till bara mig då. Inte kunde jag sätta mig ner som idag och bara vara.
Jo nog är det så att som mamma sätter man sig själv sist som prioritet i alla avseenden, där skulle man kanske tänka om lite för sätter man undan tid för sig själv blir man ju piggare och får batterierna laddade och orkar med mera i vardagens alla göromål.
Har jobbat som pers,ass några år och kände att den mesta energin tömde jag på den person jag arbetade med och när jag sedan kom hem kunde jag vara alldeles slut och orkade knappt med varken barnen el, hushållet. Hade långa arbetsdagar och jobbade varannan helg, då fanns inte mycket tid över för mig själv. Då var det ganska skönt att barnen iaf kunde hjälpa till en hel del.
Idag är situationen annorlunda, jobbar natt och har massor av ledig tid som jag kan spendera på enbart mig.
Leva i nuet har kommit in i min vardag den senare tiden, då jag lärt mig ta vara på nuet.
Läser väldigt mycket inom personlig utveckling, tycker det är väldigt intresant.
Som det står på sidan 38
Mindfulnes kan beskrivas som ett sätt att vakna upp till en träning i att förhåla sig till tillvron med öppen, nyfiken och tillåtande inställning.
Det gäller att ta hand om sig själv och sin egen hälsa, att lyssna på sin kropp och bli mera medveten om sina behov
Skaffa er nu riktigt härliga egna lugna lässtunder, ha det gott och njut av nuet.
Kramisar:)
moonroose: Det där sista var bra sagt "Skaffa er nu riktigt härliga egna lugna lässtunder", för inte kommer någon och ger mig en lässtund. Jag måste själv se till att jag tar mig en stund för att läsa eller vad det nu är jag vill göra.
SvaraRaderaSkaffa er en bra helg!
Håller med Camilla om att speciellt kapitel 3 var ett väldigt tungt och faktaspäckat kapitel, där man hade svårt att hålla koncentrationen på topp.
SvaraRaderaEn tänkvärd sak var det här på sid 38:
"Som läkare har jag sett hur många vaknar upp först när de själva eller en nära anhörig drabbas av en svår sjukdom eller av någon tragisk livshändelse. Först då blir livet och tiden ofta med ens något oerhört värdefullt"
Tänk om vi kunde lära oss något av detta utan att först behöva drabbas av tragiska livshändelser!
Men man bara stressar på genom livet och tänker nästan mer på morgondagen än nuet ;-) men det är väl detta som är mindfulness i sitt nötskal - ska denna bok kunna lära oss detta`? Är det så lätt?
Jag måste erkänna att jag tycker det känns helt otroligt att man överhuvudtaget ska kunna "komma ihåg" att tänka på att vara i nuet - iaf så länge man har småbarn....kanske blir lättare när man blir pensionär eller vad tror ni andra? ;-)
Förresten - tråkigt att vi bara är 3-4 stk som skriver in våra reflektioner när det är 7 som är med i bokcirkeln...
SvaraRaderaJag hoppas att man inte ska behöva bli pensionär för att kunna leva i nuet. Då kan det ju var aför sent!
SvaraRaderaMen visst är det svårt att komma ihåg att njuta mitt i vardagen. Men när jag lyckas, även om det är korta stunder, så blir jag lycklig.
Håller med dig Vendela om att det är synd att vi är så få som kommenterar. Vore kul med lite mer "diskussioner".
Hej tjejer!
SvaraRaderaDet är så intressant att läsa era kommentarer till boken. Bra att ni också kommenterar varandra - de blir mer en diskussion då.
Jag tycker som ni att det är tråkigt att inte fler är med, men är ändå övertygad om att vi ändå kan få ut något av att göra det här tillsammans vi som är aktiva.
Jag tycker att beskrivningen ADHD-samhället är så bra. Precis så är det, många intryck och krav hela tiden och vi ger oss sällan tid att reflektera och fundera över vad vi gör, hur vi reagerar och inte minst hur vi mår.
Poängen med Mindfulness, som jag ser det är att vi faktiskt kan använda oss av denna metod mitt i allt det hektiska, även om vi är stressade småbarnsföräldrar... Faktum är att det är då vi behöver det som allra mest.
Jag är själv ingen expert på området Mindfulness, det vill jag understryka, men jag brukar ändå rekommendera många av mina kunder att prova på olika mindfulnessövningar för att träna på att kunna finnas mer i nuet och inte stressa på mot framtiden utan reflektion.
Jag brukar förslå enkla övningar som alla kan göra, t.ex. att vara totalt närvarande när man dricker en kopp kaffe eller the:
http://ulrikagabriel.blogspot.com/2009/02/trana-pa-medveten-narvaro.html
eller när man duschar (fokus på känslan, dofter, värme etc.)
Genom att träna på att inte störas av andra tankar som kommer och pockar på uppmärksamhet, så låter vi hjärnan få "vila" och blir då mer harmoniska och lugna.
Moonroose uttryck att vi ska "skaffa oss riktigt härliga egna lässtunder" är precis vad det handlar om att vara medvetet närvarande. Det är en grundförutsättning att se till att ta sig tid och att sedan utnyttja den på allra bästa sätt - och att då se till att man inte blir störd av annat.
Jag tror att det är viktigt att tänka på, när man läser sådana här typer av böcker, att man inte kan ta till sig allt och praktisera allt på en gång. Frågan är om du kan göra någon liten förändring? Finns det något du kan prova på för att se om det passar dig?
Jag har har själv sedan i höstas levt mer och mer efter dess "principer" och märker att jag har betydligt svårare att stressa upp, kan vara nöjdare med min tillvaro, gläds åt mer, njuter betydligt mer av det som är och dessutom faktiskt har fått en betydligt sundare inställning till mat. Allt bara genom att försöka vara mer närvarande i nuet. Men jag är långt ifrån fullärd ;-)...
Jag håller med om att kapitel 3 är ganska "tungt" och faktaspäckat. Samtidigt tycker jag (yrkesskada?) att det är jätteintressant att verkligen förstå varför vi är som vi är och gör som vi gör. För många kan det också vara skönt att förstå att deras beteende egentligen är ganska sunt och inte minst helt naturligt. Vi har det i oss sedan många tusen år och att det inte är något man kanske förändrar i en handvändning.
Jag önskar er en fortsätt trevlig läsning!