DET ÄR INTE ALLA FÖRUNNAT...

... att väckas på morgonen av att den 8-årig sonen hoppar upp i sängen och med ett varmt leende säger:

- Tutta Mamma! (tutta betyder hjärta, jag förklarade för Max en gång för länge sedan att ett hjärta betyder att man tycker om någon)
- Jag tycker om dig också Max, svarar jag med ett leende.
- Lska Mamma, säger Max ännu nöjdare.
- Jag älskar dig också svarar jag.

Då känns det lite sorgligt att läsa om att alltfler väljer bort foster med kromosomavvikelser. För de kan verkligen inte veta vad de missar.
Men jag kan å andra sidan förstå att valet inte är lätt och jag kan inte svara på vad jag skulle ha gjort om jag hade fått veta i början av min graviditet med Max. Jag dömer ingen som väljer att avsluta en graviditet efter ett besked om att fostret har någon form av kromosomavvikelse. Jag tror att det mer handlar om egna rädslor än om tankar på att dessa barn "inte bör få finnas".

Jag är bara jätteglad och tacksam över att Max är en del av vår familj!

AJ AJ AJ AJ AAAAAAAAJ!!!

En liten yttepyttig nerv ligger i kläm bak under höger skulderblad. Den skickar ut smärtsignaler upp till höger sida av nacken och vidare upp till höger öra. Fy s*t*n vad ont det gör. Jag blir både illamående , får frossa och yrsel av detta.

Vad göra?

Jag har börjat min kurering med min "husgud" SPIKMATTAN.

Nu sitter jag med en varm och skön vetekudde över det onda.

Det börjar kännas bättre som tur är.

Det får bli en stund på spikmattan innan läggdags också.

VILKEN TUR...

... att jag han ut och ta en timmes härlig promenad med stavarna idag - i solen! För när jag tittar på väderprognosen för det kommande dagarna så verkar det som om solen kommer att lysa med sin frånvaro (igen) den närmaste framtiden. Tänk ändå vad mycket energi och livsglädje solen kan framkalla. Särskilt nu när vi inte ser den så ofta... Jag hoppas jag är laddad för åtminstone ett tag framöver nu i och med dagen dos.

HEJ SKAPARGLÄDJE...

... och välkommen som BLOGGFÖLJARE! Anneli som skriver bloggen "Skaparglädje" har nämligen sett till att bli en "riktig" följare. Detta är Annelis egen presentation: "Jag bor på landet tillsammans med min familj. Intresserad av trädgård, blommor, handarbete och mycket mer."
Hennes blogg gör verkligen skäl för sitt namn - otroligt inspirerande och härlig att besöka.

DAGENS GODA GÄRNING

Vi brukar alltid köpa något "lördagsgott" till lunchkaffet på helgen.

Jag tycker att det är roligt att prova lite nya varianter på choklad och fikabröd. Idag köpte jag den här chokladen från Anthon Berg i smaken Salmiak. Dessutom är det fairtrade chocolate!

Den var SKIIIIIITGOOOOOOOD!!!

Mörk choklad med lakris crisp och salmiakpulver, mmmmmm.

Betänk dessutom att varje tugga är en god gärning för människors arbetsförhållanden och leverne i delar av världen där det inte alltid är så lätt.

Det gör att jag på stående fot bestämmer mig för att äta den här choklade ofta.

Man vill ju vara med och hjälpa till, eller hur!!!

T G I F

Ja nu känns det verkligen skönt att det är fredag. Men jag kan inte riktigt känna igen den energin som bilden ovan presenterar... Kan du?!?!?
En arbetsvecka som alla andra har passerat, ändå har den kännts rätt tung. Mycket att göra, många oförutsedda händelser och regntungt mörker gör ju säkert sitt till. Jag har också haft många trevliga möten - gamla och nya bekantskaper- som varit givande så klart.

Hur som helst är det väldigt skönt att den här jobbveckan är över nu. Det känns som den resterande energin jag har håller på att rinna ut genom tårna.
En slappakväll i Tv-soffan är precis vad jag behöver.
Någon sa att den där runda gula saken på himlen som kallas för solen ska kunna titta fram i morgon. Jag ser fram emot att få tanka lite ny energi av den i sådana fall.
Ett par timmar på spikmattan lär det också bli :-D...

Jag hoppas att du är nöjd och tillfreds med din arbetsvecka och att du har en härlig helg att se fram emot!

UNDRAR VAD SOM SKULLE HÄNDA...

... om hela Sveriges befolkning och samhälle beslutade sig för att leva med naturen och inte mot? I det här fallet tänker jag på om vi skulle anpassa oss helt efter naturens växlingar. Bland annat skulle vi anpassa oss efter solen, och inte stiga upp förrän solen gick upp (även om den var skymd bakom molnmassorna). Vi skulle också se till att avsluta alla aktiviteter mycket tidigare på dagen eftersom solen också går ner redan mitt på eftermiddagen så här års.
Tänk om vi kunde gå in i en "minidvala" den här årstiden allihop. Passa på att vara sociala, ta hand om varandra och underhålla hem och verktyg - precis som man gjorde förr i tiden under vintern. Tänk om det var helt legitimt att sova i massor.
Undrar hur vi så skulle bete oss under sommarhalvåret när solen ger oss ljus och värme?!?!

Någon som kan tänka sig att vara med i ett försöksprojekt ;-) ???

MOSTER MA HAR BLIVIT BLOGGFÖLJARE!!!

Välkommen hit Moster Ma! Jag hoppas att du kommer att trivas. Moster Ma har två bloggar, "Moster Ma" och "Mat och sånt". Hennes egen beskrivning säger: "Jag är inte bara moster, utan mamma och mormor också. Mostern är den där besserwissern som aldrig låter sin milde make få sista ordet. Ma är den lilla flickan som alltid har för bråttom, men som inser att tiden i detta livet inte är oändlig."

Jag säger att båda bloggarna helt klart är läsvärda, så hälsa på hos Moster Ma - redan ida'!

VALPFROSSA

Mina föräldrars hundvalp Dolly, här 3 månader. Bilden är hämtad från bloggen "Shibumi's Tsvetsnaya bolonka" som skrivs av uppfödaren Petra Lindberg.
Den fina bilden är tagen av Bibi Noris.

BLOGGFÖLJARE NR 73!

Ännu en gång får jag stolt och glad välkomna en ny BLOGGFÖLJARE. Det är ingen mindre än Annabellan som har anslutit sig. Hennes blogg heter "Annabellan's blog" och hon anger själv att den innehåller en salig blandning av insikter och utsikter.

En jättemysig blogg väl värd att besökas, tycker jag.

Känn dig riktigt välkommen hit Annabellan!

MOTVALLSKÄRRING

En snabb rundtur bland lokala klädbutiker förevisar en jul- och nyårshelg proppfull med glitter och glamour. "Den lilla svarta" finns i precis hur många modeller som helst, den ena mer glamourös än den andra.
Jag gillar ju glitter och glamour egentligen. Jag gör gärna min vardag lite mer festlig om det går. I varje fall med jämna mellanrum.
Men nu när jag ser allt partystassar i butikerna så längtar jag efter raggsockor på julafton och mysdress till nyår.
Jag undrar vad det är som psykologisk ligger djupt där inne och får mig att vara en sådan "motvallskärring"?!?

Kanske är det samma symptom som visar sig då jag INTE tycker om nöjesparker. Jag blir olustig till mods av att befinna mig på en plats där väldigt många personer samtidigt ska ha jätteskoj - på beställning liksom. Jag sprider hellre ut det roliga i min vardag. Precis som jag hellre strör lite glitter över vardagen istället för att koncentrera allt till jul- och nyårshelgen.

Eller kanske har jag en allvarlig störning, trots allt ;-)...

GNÄLLFÅTÖLJ

Som ni säkert vet är det otroligt lätt att hamna i en negativ och gnällig spiral. Inte minst gäller det i arbetslivet där det ofta liksom tenderar att smitta av sig. Till slut blir det bara en grå trist och oändligt gnällig sörja som knappt någon klarar av att stå emot och än mindre att bryta sig ut från. Det är inte lätt att ta sig ur denna "masspsykos", men självklart är det inte heller omöjligt.
Jag har tidigare läst om ett företag som hade just sådana problem och löste det genom att placera en "Gnällfåtölj" i personalrummet. I den fick man sätta sig om man tycke att det kändes allmänt eländigt, om man hade en dålig dag eller om man bara behövde "gnälla av sig".
Fåtöljen blev faktiskt en riktig succé. Den som satte sig där kunde antingen sitta och gnälla och beklaga sig eller kanske be om lite sympatier för en eländig dag. Dessutom visade det sig att de övriga gnället och klagandet bland personalen minskade drastiskt.
Jag tycker att det är ett intressant fenomen. Dels lyfter man fram och lägger fokus på gnället som faktiskt kan fylla en viktig funktion många gånger (så länge det inte sprider sig hejdlöst). Det blev legitimt att gnälla i fåtöljen och inte någon annanstans. Dels blev själva gnället betraktat ur en lite humoristisk synvinkel, vilket gjorde att det blev lättare att bryta och inte ta på så stort allvar.

Behöver ni en Gnällfåtölj på ditt jobb kanske?

HEJ HEJ CINA - VÄLKOMMEN HIT!

Cina är en företagsam tjej som har inte mindre än två härliga bloggar, "Synfält" och "Cinas låda". I hennes beskrivning av sig själv skriver hon:

"Jag skriver om olika händelser i livet som fyrabarnsmamma, om vardagslivet som helst ska gå ihop sig. Har en delsbo som jag vill dela mitt liv med. Jag skriver om hur det är att vara mamma till ett funktionshindrat barn med autismstörning, att själv vara drabbad av depression, hur kul det är att renovera huset, hur kul det är att måla tavlor, om kärlek, om tonåringar, om det roliga som finns, om barn som flyttat hemifrån, om träning, om......"
Båda hennes bloggar är definitivt värde ett besök, eller fler!
Hon har precis blivit BLOGGFÖLJARE och det är därför jag presenterar henne här.

TÄVLINGSDAX - VINN IREN'S JULIGT VACKRA HALSBAND

Det här underbara änglahalsbandet har Iren med "Ängelshoppen" skänkt till mig för att jag ska lotta ut det till er. Det är knappt att jag vill släppa det ifrån mig, så underbart är det;-). Men det är ju en alldeles perfekt vinst att ha i ett adventslotteri, så självklart ska ni få chansen att vinna den. Tävlingen avslutas den 29/11 och vinnaren presenteras här den 30/11.

Så här gör du för att vara med:

1. Skriv en kommentar och tala om att du vill vara med. Om du är BLOGGFÖLJARE får du tredubbel vinstchans ( se till att bli det om du inte redan är det genom att klicka på "Följknapen" i högra spalten). Övriga kan självklart också vara med att tävla. Om du inte har en egen blogg måste du lämna din mejladress så att jag kan kontakta dig.



2. Du som har en egen blogg skriver ett litet inlägg och länkar. Du som är "blogglös" mejlar tre vänner och tipsar om tävlingen.

OBS. Av misstag råkade jag lägga in fel bild på halsbandet jag lottar ut. Det är nu ändrat, så den ängel du ser på bilden i detta nu är den som kan bli din.

Lycka till!

HJÄRTINNERLIGT VÄLKOMNA...

... har jag idag äran att säga till två nya BLOGGFÄLJARE!
Det är Carita som har anslutit sig. Jag kan inte se att du har någon blogg Carita, men om du har det så får du gärna höra av dig så kan jag länka. Du är hur som helst varmt välkommen hit - med eller utan blogg ;-)!





Sedan har vi Annica som skriver bloggen "Villalivet". "Livet i villan kan vara både roligt, inspirerande, stressigt och allvarsamt. Ibland går jag utanför min villa och möter stora världen. Jag skriver om detta också." - så står det i Annicas bloggrubrik.Annica är relativt ny i "bloggbranchen", skriver jättetrevligt och delar frikostigt med sig av sina tankar och sin vardag . Hälsa på hos henne, vettja!

TITTA VAD JAG HITTA!

Så juligt fin på Kapp Ahl av alla ställen.

VIKTEN AV ATT FÅ HA EGNA DRÖMMAR

Tänk vad det är viktigt att få ha drömmar. Att ha något att längta efter och fantisera kring. Du hade det säkert som barn. När du var fyra år drömde du kanske om att bli prinsessa eller "drakdödare". Förhoppningsvis fick då då utrymme för att fantisera och hålla dina drömmar vid liv. För även om de vuxna visste att chanserna att du verkligen skulle bli en prinsessa eller drakdödare var försvinnande små, så fick du förhoppningsvis leva i din drömvärld lite då och då. De allra flesta 14-åringarna har ju sedan släppt sina prinsessdrömmar och har nya mål att fantisera kring. Det går liksom av sig själv och vuxna behöver inte vara "förnuftiga" och tala om att:

- Det går ju inte förstår du väl. Man kan inte bara gå och bli prinsessa hur som helst. För att inte tala om drakdödare. Drakarna är ju utdöda sedan länge.

Jag tänker på många av dagens ungdomar som i dagarna ska välja kommande gymnasieutbildning. Det finns så otroligt mycket att välja på och det kan aldrig ha varit svårare att göra sitt val. Hur ska man som tonåring kunna ha en aning om vad man vill göra som vuxen? Många har det inte. Andra har stora drömmar.

Jag hade själv en stor dröm som tonåring. Jag ville bli designer och söka in till Beklädnadsteknisk som utbildningen hette då. Den drömmen tog min syokonsulent brutal död då då hon förklarade för mig att med mina betyg kunde det bara vara 4-årig teknisk eller 3-årig ekonomisk som skulle kunna komma på fråga. När jag försiktigt pep fram att jag ville gå på beklädnadsteknisk så svarade hon:

- Men lilla gumman, det är väl att satsa lite väl lågt här i livet.

Jag kommer ihåg de orden så väl. Likaså hur rummet såg ut som vi befann oss i och vilka kläder hon hade på sig. Så starkt är minnet ännu 35 år efter detta möte. Hon dödade min dröm där.
Jag var inte stor stark och självsäker då på högstadiet utan lyssnade på syokonsulenten. Jag sökte till 3-årig ekonomisk. Jag som avskyr allt som har med siffror att göra.
Som tur var fick jag en ny chans då min slöjdlärare uppmuntrade mig till att söka en ny utbildning inom sömnad/design (som jag sedan gick).

Idag jobbcoachar jag unga tjejer som inte vet vad de vill arbeta med i framtiden. En del har inga tankar alls, andra har drömmar. Jag är väldigt noga med att aldrig någonsin trampa på någon annans drömmar. För jag tror nämligen att hur orealistiska eller osannolika de är är så leder det ändå till något. För den positiva drivkraften är så otroligt stark. Om drömmen är alldeles orealistisk så kommer de att upptäcka det själva på vägen och hitta andra sidospår som är mer sannolika.

Jag tror på drömmarnas magiska kraft och på att de fyller en viktig funktion i våra liv - både för barn och vuxen.

NÄR UTVECKLAS DU SOM MEST?

ÄR DU RÄDD FÖR ATT INTE BLI OMTYCKT?

Det är en inte alldeles ovanlig känsla hos många. Du liksom försöker slå knut på dig själv för att vara så många som möjligt till lags. Resultatet brukar oftast bli att du känner en ständig frustration och ett missnöje över att inte veta vilket ben du ska stå på.

Självklart vill de allra flesta vara omtyckta och populära. Det är en mänsklig drivkraft för rasens överlevnad. Men frågan är vad som händer om du gör våld på din egen personlighet för att vara andra till lags? Sannolikt mår du inte så bra då. Speciellt inte i längden. Inte heller tror jag att din omgivning uppskattar detta.

Det viktigaste är alltså att börja med dig själv. När du gör saker som du tycker om, där du känner dig bekväm och som du mår bra av, då är du sann mot dig själv.

Titta på personer i din närhet som du tror är omtyckta av många. Hur beter de sig? Far deras åsikter fram och tillbaka som en vindflöjel och ändras deras engagemang och personlighet efter vilken person de umgås med? Nej, troligtvis inte. De personer som ofta är omtyckta och accepterade av andra är också de som är trygga i sig själva och som inte känner behov av att konstant anpassa sig efter sin omgivning.

Men om jag inte vet vad jag tycker och tänker och mår bra av då? Hur ska jag göra då?
Ja om det faktiskt är på det sättet så kanske vi kan vara överens om att det är på tiden att du tar reda på det. Jag har sagt det förr:

- Det finns bara en människa som du ska spendera hela ditt liv med, och det är du själv. Är det då inte viktigt att du vet vad den personen tänker, tycker och känner? Är det inte viktigt att du lär dig att lyssna på och ta hänsyn till henne?

Om du känner dig alldeles vilsen inför vem du är och vad du vill så måste du börja ta reda på det. Här tycket jag att det bästa sättet är att skriva ner dina tankar.
Fråga dig själv:

• När mår jag riktigt bra? Var är jag då? Vad gör jag och vem är eventuellt med dig?


• När känner du dig missnöjd med dig själv och situationen? Vad får dig att känna dig obekväm och illa till mods?

Du behöver inte heller alltid veta vad du tycker och tänker tillsammans med andra. Det är helt ok att säga att du faktiskt inte vet eller be om lite betänketid. Kanske är det också så att du behöver byta åsikt ibland därför att du har ändrat dig.

Personligen umgås jag helst med personer som är ärliga, det vill säga som kan säga ifrån när det inte passar och som ändrar sin åsikt om de tycker att de behöver det. Hellre ett sant och ärligt nej än ett falsk och missnöjt ja.
För visst är det så att även du tycker om att ha personer i sin närhet som är sig själva med allt vad nu det innebär.

CLEAN UP OR DIE!

På grund av krassliga familjemedlemmar (inklusive mig själv) under några veckors tid, så har städningen här hemma fått stå tillbaka. Nu börjar krafterna så sakteliga återvända och det blir liksom nu under helgen som allt ska hinnas med; damsugning, skurning, tvättning etc.

Måste säga att det inte alls känns särskilt lockande (men jag VILL ju ha det fint ;-)...). När dessutom regnet öser ner därute och termometern visar på dryga tre plusgrader finns liksom inte så många andra alternativ än att kavla upp ärmarna och börja med städningen.

Jag har skrivit om tidigare att valet av förhållningssätt - att känna att man måste städa eller att välja att man VILL städa, kan vara ganska avgörande. Visst känner jag att jag VILL ha det fint hemma hos mig. Men jag förundras ändå över hur grejer liksom "smyger fram" i högar och vrår utan att jag lägger märket till det. Rätt vad det är, som idag en lördagmorgon känner jag nästan panik över att det är så j**la stökigt och eländigt. Det har ju inte blivit det över en natt precis, utan byggts upp successivt Men rätt var det är når det smärtgränsen och jag känner att jag knappt kan andas i panik över hur det ser ut. Morr, liksom. Ändå såg det ju nästan likadant ut i torsdagskväll och då hade jag inte alls samma "panikkänsla".

Men jag kavlar nu upp ärmarna och sätter igång (mannen också för de som är måna om jämlikheten). För vi vill ha det fint hemma hos oss!

Lite lättsammare måste jag ändå säga att det känns nu när vi har blivit bortbjudna på både lunch (hos svärföräldrarna) och kvällsmat (hos goda vänner). Det innebär att man i varje fall inte behöver laga mat och diska idag:-D!

Uppdatering. Vem som helst är nu välkommen hem till mig och spegla sig i min golvbrunn UNDER badkaret ;-)...

Hoppas att du får en härlig lördag, var du än är och vad du än gör!