
... hemma hos mig en vardagkväll:
Rrrrrrring, rrrrrring!
- Ja hallå, det är Ulrika svarar jag.
- Ja men hej Ulrika, vad trevligt att jag får tag på dig, svarar en mansröst.
- Jaaaaa? svarar jag frågande och aningen misstänksamt. Det luktar försäljare och jag är inte överförtjust i telefonförsäljare om man säger så...
- Jo du förstår, fortsätter mansrösten hurtigt och övertygande, jag har ett väldigt, väldigt bra erbjudande till dig som du inte kommer att vilja missa.
- Jasså det har du, svarar jag med tvekan i rösten. Jag vill inte ha sådana här samtal hem, har spärrat (NIX) telefonen, men vill ändå inte vara otrevlig mot mannen som trots allt bara gör sitt jobb.
- Jo du förstår, fortsätter mannen ivrigt, att jag har ett kanonerbjudande just till dig på XXXX (minns inte namnet på preparatet) som gör att du kommer att gå ner i vikt hur lätt som helst.
- ????????????
- Det här kan du bara inte missa, du får....
Där avbryter jag mannen efter att ha återfått fattningen.
- Men jag vill inte gå ner i vikt!
Nu är det hans tur att bli förvånad, vilket märks av den talande tystnaden.
- Nehej, säger han som om det är en omöjlighet.
Samtalet avslutas sedan med att jag vänligt men bestäm avböjer erbjudandet och att jag förklarar att jag inte är intresserad av telefonförsäljning i allmänhet och bantningspreparat i synnerhet.
Sedan tänker jag så här.
Tänk när mannen ringer till en kvinna med 10, 20, 30 kilos övervikt eller mer. Han har ju såklart ingen aning om vad vi väger (hoppas jag), men utgår från att alla kvinnor vill gå ner i vikt. Om man nu är en kvinna med övervikt som dessutom (vilket inte är ovanligt) mår dåligt över sin vikt på så sätt att självkänslan har påverkats. Hur känner man då när någon ringer upp en i hemmet och förutsätter att man är över viktig och vill/behöver gå ner i vikt?!?!?
Det känns fruktansvärt, tycker jag.
Hoppas ni slipper bli kontaktade av detta företag, vare sig ni är normalviktiga eller överviktiga!