Blir du irriterad över dig själv för att du har glömt bort något, inte hunnit med, tappat humöret eller misslyckats med något du företagit dig?Ja det är ju inte så konstigt, för det är trots allt en ganska förståelig reaktion. Men frågan är sedan HUR irriterad blir du? Hur hårt går du åt dig själv?När du fått lite perspektiv på det som hänt och den värsta frustrationen har ”runnit av” dig, så kan du fråga dig själv:
- Skulle jag ha varit lika upprörd på min bästa vän om hon/han hade gjort samma misstag som jag?
Många gånger dömer vi oss själva betydligt hårdare än vi skulle drömma om att döma någon annan. Allra minst någon som vi har i vår närhet och som vi tycker om. Är det då inte lite orättvist så säg att du behandlar dig själv på det sättet då?
Genom att låta våra små misstag anta stora proportioner så förminskar vi alla våra färdigheter och det är verkligen onödigt.
Jag kommer ofta på mig själv EFTERÅT med att undra varför jag blev så upprörd över något som i efterhand inte alls känns så stort och viktigt.
SvaraRaderaOch min bästa vän, hon skulle nog komma undan med nästan vad som helst... tänk om jag kunde vara lika tolerant mot mig själv också! Men så har jag ju världens mest empatiska och omtänksamma vän också