Får hela du gå på semester?

Semestertider - härliga tider!
Eller?
För många är semestern årets höjdpunkt och något man längtar efter och ser fram emot redan innan den pågående semestern är slut, nästan. Och visst är semester härligt och kan ge oss ett skönt avbrott från vardagen och en möjlighet att fokusera på sådant som vi kanske inte annars hinner med eller väljer att prioritera.

Att planera och ha något att se fram emot får oss att må bra.
Men om vi lägger alldeles för mycket fokus på framtiden och det vi ska/vill uppleva och uträtta är risken att vi glömmer att leva i nuet. Blir sen inte den efterlängtade resan eller vad det nu är vi har sett fram emot precis så underbart fantastiskt som vi har planerat riskerar vi att bli väldigt besvikna dessutom.
Konsten är som vanligt att hitta en balans mellan att leva här och nu - att sätta lite guldkant på vardagen och se till att göra roliga saker även då. Inte att spara allt till semestern.
Och självklart ska vi om vi önskar planera för en ledighet som vi fyller med saker vi längtar efter också.
Det finns utrymme för båda delarna.

För en del är det inte främst sköna och efterlängtade saker vi fyller semestern med, utan snarare ska vi hinna med allt sådant som vi inte hunnit med innan. Det ska målas, renoveras, röjas, rensas och besöka avlägsna släktingar land och rike runt. En del kan självklart vara både behövligt och roligt på en och samma gång, men för många "måsten" blir sällan en positiv upplevelse.
Här gäller det att fundera på om du verkligen "måste" göra allt detta under din semester. Sätt dig ner och titta igenom "kravlistan" och ta en diskussion med berörda familjemedlemmar och andra inblandade om hur det ser ut.
Kan något strykas helt?
Eller kanske göras lite längre fram?
Meningen med semester är ändå att du ska vila upp dig och få lite lugn och ro också.

Tänk på HELA dig under semestern.
Fundera på vilka behov du faktiskt har under din ledighet.
Om du har det stressigt i arbetslivet kan det vara extra viktigt att du ger dig tid till att bara vara. Låter bli att planera så mycket och tar dagen som den kommer. Eller gör sådant som känns kravlöst för dig.

Vad behöver din kropp?
Behöver den vila, avslappning och återhämtning?
Eller behöver den snarare få vara aktiv och i rörelse?
Behöver du båda delarna?
Hur kan du då se till att få in det?

Vad behöver din själ?
Behöver den vila från nya intryck och bara få landa i här och nu?
Eller behöver du en annan sorts stimulans och utveckling än du får till vardags?
På vilket/vilka sätt kan du se till att få det du behöver?

Tänk till lite före.
Skriv ner vad du önskar dig och vad du behöver och fundera på hur du kan hitta en bra balans. Säkert måste du anpassa dig till andras behov också, men genom att prata om situationen och ge alla inblandade utrymme för det som önskas och behövs brukar det kunna bli en bra lösning.

Sist men inte minst. Se till att njuta av både stort och smått. Uppmärksamma en vacker solnedgång, trevlig sällskap, en tropisk drink eller en saltstänkt bris. Det är alla dessa små härliga upplevelser som tillsammans kan bli känslan av en alldeles underbar semester - även om inte alla bitar blev precis som du planerat. Oftast är det just dessa små guldkanter som du sedan minns med glädje.

TV-TITTANDE - SE ANDRAS DRÖMLIV, ELLER LEV DITT EGET

Ser du mycket på TV?
De senaste åren har jag varit väldigt "dålig" på att titta på TV.Tidigare kunde jag använda TV:n som avslappning och för att hålla mig uppdaterad med vad som händer i världen. I dag prioriterar jag andra sätt både för avslappning och "uppdatering".
Även om jag inte själv länge är någon storkonsument av TV-program har jag så klart, som de flesta andra koll på vad som sänds och vad som är populärt.

Det är fascinerande vad vi väljer att titta på.
Det ska gärna vara någon form av dokusåpa och/eller tävling  gärna en kombination.
Vi gillar också att titta på hur man lagar mat eller hur man bygger och/eller inreder.
Vi uppskattar också att få se hur personer inom spännande yrken har det på jobbet; poliser, sjukvårdspersonal och brandmän exempelvis.
Vi har en inneboende nyfikenhet inom oss, och med TV:ns hjälp kan vi tjuvkika på andra och hur de lever sina liv

Fascinerande om man tänker efter.
Många lägger ner väldigt mycket tid på att se hur andra människor lever sina liv -  så pass mycket att vi ibland missar att leva våra egna.

Tomas Gunnarsson skriver in sin bok "Att överlista Jante" att media överlag och kanske TV i synnerhet bidrar till att skapa de ideal som vi sedan mer eller mindre medvetet försöker uppnå. Även han påtalar att antalet tävlingar i TV ökar och att det innebär ytterligare att fokus läggs på att sträva efter att vara bäst. Vi ska mätas och bedömas.
I och med det hamnar vi också lätt i en känsla av att vi aldrig duger som vi är. Vi kan bli smalare, mer rynkfria, inreda våra hem trendigare, laga mer avancerad mat osv. osv. Tomas menar att vi står med ena benet i "jantelagens jag-duger-inte-mylla" och med det andra i "självförverkligandeträsket" och att det är det som gör att många idag mår dåligt. Vi får det inte att gå ihop. Ena stunden är det inte "fint" att framhäva sig själv och tro att man är något, andra ska vi vara störts bäst och vackrast.

En annan intressant aspekt är att all den tid vi lägger ner på att följa andras liv och lyckanden eller misslyckande är tid som vi missar att lägga fokus på oss själva och vad vi själva behöver och mår bra av. En flykt kanske. Eller ett sätt att känna att livet "levs" utan att man själv behöver ta några risker. Man lever sitt liv genom andra.
Och så kan det ju inte vara meningen att det ska vara.

Du ska leve ditt liv - här och nu, för det går inte i repris.

Självklart kan TV vara både underhållande, avslappnande och lärorikt. Men fundera på hur stor dos som kan vara lämpligt för just dig.
Hur mycket tid lägger du på TV-tittande?
Vad får du ut av det?
Är det något du missar i ditt liv på grund av att du tittar på hur andra lever?

Det vore ju tråkigt om du ägnar en massa tid åt att se andra människor uppfylla sina drömmar när du skulle kunna ägna tiden åt att se till att dina egna drömmar blir verklighet.

LYCKAN DU SÖKER ÄR TROLIGTVIS NÖJDHET I TILLVARON

Lycka, ett tillstånd vi naturligt strävar efter. Felaktigt tror vi ofta att lycka är en långvarig och bestående känsla. Det stämmer inte. Jag brukar beskriva lycka som små tomtebloss som lyser upp din tillvaro. Det vi  menar när vi söker den "den ständiga lyckan" är nog snarare en förnöjsamhet över tillvaron. En nöjdhet och känsla med att vara tillreds med livet och tillvaron - åtminstone för det mesta. Allt på topp är ju som bekant en utopi.

Men hur blir vi då nöjdare med våra liv och vår tillvaro? Här är några tips som får dig att  lättare hitta harmoni i livet och dessutom krydda med ett och annat tomtebloss:

1. Bestäm dig för att du vill leva ett liv med mer harmoni, balans och förnöjsamhet. När du väl har fattat ett beslut, så kommer du lättare att kunna leta efter de möjligheter du har för att kunna förändra och förbättra dina möjligheter. Gör gärna någon forma av "ceremoni" där du tydliggör för dig själv och kanske även andra att nu har du ett nytt mål och fokus i livet.
2. Gör en plan för hur du ska börja arbeta med och förändra din tillvaro. Skriv ner ditt mål. Hur vill du att det ska se ut. Utgå från dina förutsättningar och måls som det ser ut just nu. Om du känner att din plan är realistisk, så kommer det att vara lättare att kunna arbeta för den.
3. Inspirera dig själv. Se till att inspirera dig själv med hjälp av listor, positiva ord och affirmationer, eller varför inte en Inspirationstavla där du har klistrat upp bilder och texter på sådant som du vill åstadkomma.
4. Bestäm dig för att göra en liten förändring i taget. Varje vecka bör du lägga till ytterligare någon liten förändring som tar dig mot ditt mål. Påminn dig om vad det är du vill och vart du är på väg genom att titta på ditt inspirationsmaterial med jämna mellanrum.
5. Fokusera på dig själv. Jämför dig inte med vad andra har och inte har. Andra är inte du och har inte dina förutsättningar. Du kommer aldrig att bli nöjd med ditt liv om du tror att det som krävs är något som andra har. 
6. Fokusera på det goda. Uppmärksamma dina positiva förändringar och se till att vara tacksam för allt du har i ditt liv som du faktiskt kan vara tacksam över.

PERFEKTION

Är du allt eller inget typen?
Den som tycker att om det inte blir på mitt sätt (som är det perfekta ;-)...), då kan det lika gärna vara.
Tror du kanske också att "alla andra" lever de perfekta liven och har full koll på allt?
Jag kan säga att jag trodde nog att betydligt fler levde perfekta, välordnade och ständigt lyckliga/lyckade liv - innan jag började arbeta som coach. Men desto fler människor jag pratar med, desto mer inser jag att vi alla har våra frågetecken, orostankar och bekymmer i livet. Kanske inte ständigt, men det dyker upp lite nu och då.
Att sträva efter det/den perfekta: kroppen, partnern, barnen, hemmet, jobbet etc. är en utopi.
Du kommer ALDRIG att nå dit. Ditt liv kommer istället att bli en kamp fullt av misslyckanden. Och om du mot förmodan skulle nå något av dina mål i livet och anse det vara perfekt, så kommer du troligtvis snart att ställa nya och ännu mer orimliga krav som är omöjliga att uppnå.

Vi måste lära oss att tänka "good enough". Vi måste tänka att det är helt ok att lyckas "nästan" med något  eller att helt enkelt sänka kraven.

• Fundera på inom vilka områden du skulle må bra av att sänka kraven på dig själv. Skriv ner dessa områden och skriv också förslag på hur du skulle kunna genomföra detta. (Du behöver inte göra det offentligt här, utan skriv ner på ett papper om du vill hålla det för dig själv).

EN BRA AVSLUTNING PÅ ÅRET

Så här i elfte timmen av 2010 så vill jag tipsa er om att göra en riktigt bra avslutning av det år som har gått. Säkerligen har ditt år, som för de allra flesta av oss, varit både "upp och ner". Men, för att få en bra avslutning och hitta kraft och inspiration till ett fantastiskt 2011 så uppmanar jag er att göra följande lista. Har du en egen blogg, så kopiera gärna och skriv din lista där. Annars får du gärna presentera din lista i en kommentar här. Med fördel kan du även skriva ner den på ett papper för att ha som en påminnelse.

Så här ser min lista ut:

Det här är jag nöjd med/stolt över från året som gått:

• Jag startade Ulrika Gabriel Coach & Inspiratör i april och det gick över förväntan.
• Att jag återigen efter många år fått förmånen att vara ute och föreläsa.
• Att jag verkligen har fått personer jag arbetar med att må bättre i sina liv.

Dessa positiva förändringar har jag gjort:

• Slutade äta vetemjöl då jag fick reda på att jag var allergisk mot det. Resultatet blev att jag blev både piggare och friskare.
• Började med yoga hemma.

Små och stora stunder av lycka:

• Mina barns ständiga kärleksförklaringar.
• När jag fått bekräftat att jag gjort positiv skillnad i någons liv.
• Ett pärlhalsband ihoptotat under hela höstterminen i julklapp av sonen.
• Äldsta dotterns kommer in på Fryx musikklass och älskar det från första stund.

Det här är jag tacksam över:

• Min man och mina fina barn.
• Vårt fina hus.
• Att jag kan få syssla med det jag älskar mest.
• Att vi har det så fantastiskt bra i landet där vi bor.
• Min hälsa
• Mina fina vänner

Det här ser jag fram emot 2011:

• Fortsätta att utveckla Ulrika Gabriel Coach & Inspiratör.
• Fler, bättre och ännu roligare föreläsningar.
• Arbeta fram ett nytt kanonkoncept som verkligen kommer att göra skillnad för många.
• Att börja arbeta ideellt.
• Att dra igång ett välgörenhetsprojekt.
• Att få lära känna och samarbeta med ännu fler fantastiska människor som sysslar med coaching och inspiration i olika former. Tillsammans är vi ännu starkare.
• Att må ännu bättre.

Så där ja, nu är jag jättenyfiken på ERA listor. Om du skriver en på din blogg, skriv gärna en kommentar så att jag hittar dit. Lycka till!

SJU AV TIO KVINNOR ÄR MISSNÖJDA MED SIN KROPP

Är du en av dem som undviker att se dig själv i spegeln eller på bilder av dig själv därför att du är missnöjd med hur du ser ut? Du är inte ensam om det. Hela 70% av alla kvinnor delar ditt missnöje.
Tyvärr jämför vi oss ofta med ett ideal som är ouppnåeligt. Mindre än fem procent av alla männsikor har de genetiska förutsättningarna för att bli en toppmodell. Dessutom klarar inte ens de fem procenten av att se ut som man "ska" se ut då de ofta retuscheras och "photoshoppas" ordentligt. Inga ideal att jämföra sig med med andra ord. Ta istället en titt på dina medsystrar runt omkring dig så får du se att det finns massor med skönhet bland bilringar, ridbyxlår, gäddhäng och celluliter.

Försök att fokusera på allt det som din kropp ger dig, klarar av och hjälper dig med. Den är fantastisk! Du är fantastisk!

Vill du ha tips på övningar som kan stärka din självkänsla och acceptans av din kropp så hittar du det HÄR. Övningarna kommer från boken "Lev med din kropp" som är skriven av Atha Ghaderi och Thomas Parling.

DAGENS VIKTIGA FRÅGOR

Om du vann en snuskigt stor summa pengar, så stor att du var ekonomiskt oberoende,
hur skulle ditt liv se ut då?
Vilka förändringar skulle du göra?
Vad skulle du inte ändra på?

DET HÄR BÖR A L L A KVINNOR SE!

Framför allt är det här något som tonårstjejer bör se, men jag tror att det är nyttigt att vi alla ser sådant här ibland.

TACK DOVE för att ni arbetar för realistiska skönhetsidéal!

KAN MAN KÖPA SIG LYCKA?

Djupt tillfredsställd på alla plan säger sig 50-åriga Marianne Djucic bli av sin Balenciaga City Motorcycle Bag. På Newsmill kan man läsa om Mariannes förkärlek till väskor och då specifikt dyra och eftertraktade märkesväskor. Denna underbara handväska som du ser på bilden är samma modell som Marianne har (dock i en annan färg). Den är ju SKITSNYGG!!! Men den kostar 15.000 kronor...

Blir man lyckligare av att äga en dyr och exklusiv handväska (klänning, skor, sportbil etc.)? Marianne (och många med henne) anser sig bli det. Men frågan är om det verkligen går att köpa sig lycka genom om köpa dyra och eftertraktade prylar? Visst kan man känna stor tillfredsställelse genom att köpa och få bära något snyggt - men för min del behöver det inte betyda att det måste vara hutlöst dyrt. Men är det RIKTIG lycka?

Lurar vi inte oss själva om vi tror att 15.000 kronors väskan kommer få vår livskvalitet till en ny nivå?

Jag har en egen teori, som inte (ännu) är vetenskapligt bevisad). Den går ut på att vi kvinnor visst får en kick av att komma hem med något till oss eller till hemmet - en tröja, nya kuddfodral t.ex. Jag tror att det grundar sig i våra instinkter redan från "grottstadiet". För där kände vi så klart djup tillfredsställelse om vi kunde komma med hem med något till grottan som vi kunde äta eller värma oss med. Då handlade om överlevnad.

Nu handlar det om STATUS.

För visst måste det vara det det handlar om ifall den totala lyckan kan mätas i en handväska för 15.000 kronor?!

Och jodå, jag skulle ABSOLUT kunna tänka mig att äga snyggingen ovan. Den gröna färgen är som klippt och skuren för mig. Men jag skulle aldrig drömma om att punga ut med 15.000 kronor för den. Det är klart att skulle någon kasta väskan efter mig så skulle jag ta emot den - den matchar en himla massa av mina kläder ;-). Men jag tror inte att jag därmed skulle bli en lyckligare människa. Bara en snyggare väska rikare.

LIVSVAL OCH LYCKA

Tv-serien "Svenska Hollywoodfruar" har väckt en debatt i de svensk folkhemmen. Mycket tack vare Anna Anka som ganska nedlåtande kritiserar alla andra kvinnor som inte lever sina liv som hon (snuskigt rik hemmafru med all tänkbar hjälp till hemmets och den egna "skötseln").

Enligt fru Anka (förlåt, men det är så roligt att skriva just så) så borde ALLA svenska kvinnor leva som hon gör. Hon vill mer än gärna vara en förebild med sitt leverne.

Nu är det ju så att det blir lite svårt att få alla miljonärer att räcka till! Hur ska vi göra som inte hittar någon multimiljonär boende i Beverly Hills eller något annat fashionablet kvarter?
Skämt åsido.
Denna debatt delar ganska tydligt in befolkningen i två delar. De som är för den "gamla hederliga" hemmafrurollen och den som förespråkar kvinnor i arbetsliv och med karriärer.
Men är ändå inte det rätta att få möjlighet välja det liv som man känner att man vill ha och mår bra av efter de förutsättningar man har?
Oavsett om man är rik eller fattig, man eller kvinna, utbildad eller inte.
Vem har rätt att döma någon annan människas livsval?

Först när du har gjort DINA val som känns rätt för dig så har du förutsättningarna för att leva ett liv du är nöjd med och kan finna lycka i. Inte när du lever ett liv som andra förväntar dig att leva. Det är inte alltid det lättaste, men i längden det bästa valet. Att leva så nära ditt sanna jag som möjligt. Sedan kan det finnas perioder i livet där det ultimata livsvalet av olika anledningar inte är möjligt. Det måste vi också inse.
Men visst vill vi alla titta tillbaka på våra liv och känna glädje, lycka och stolthet över det mesta vi har gjort.
Och som jag läste någonstans:
- Lyckliga människor som mår bra är vänliga. Hit hör inte Anna Anka.
Men huruvida hon är lycklig eller inte kan ingen annan än hon svara på - om ens...

COACHING, LIVSGNISTAN OCH LYCKAN

Det finns olika anledningar till att personer söker upp mig som coach, men det går ändå att se vissa tendenser - åtminstone när jag ser till mina kunder.

Dels är det personer som får/söker coaching genom sin arbetsplats som bekostar den. Det är oftast chefer eller personer med någon typ av personal eller projektansvar. Då handlar det ofta om att få till bättre rutiner och att förbättra sin planering. Ibland handlar det mer om frågor som rör personalarbetet; hur man kan effektivisera möten, motivera personalen, öka kreativiteten etc.
Även medarbetare som inte har något personal eller projketansvar kan uppmuntras till coaching från sitt företag. I sällsynta fall handlar det om "påtvingad coaching" där exempelvis samarbetssvårigheter med övrig personal måste lösas och personen i fråga måste träffa mig annars riskerar han/hon att bli avskedad (dessa fall är extremt roliga när situationen löser sig).

När det gäller privatpersoner handlar det ofta om detta:

Jag kontaktas via mejl eller telefon av en person som förklarar sig ha ett bra liv, bra jobb, bra partner, bra barn, bra hus, bra... Men, det fattas något. Ska det verkligen vara så här. Jag känner mig inte lycklig. Jag saknar livsgnistan!

Den saknade livsgnistan är ett återkommande problem.

Precis som Nisse Simonsson skriver i sin bok " Varför mår vi så dåligt när vi har det så bra?".

Det är verkligen tidens dilemma. För rent materiellt har vi definitivt aldrig haft det så bra som vi har det nu. Samtidigt som vi mår allt sämre psykiskt. Inte minst tonårsgenerationen.

Böcker som handlar om "lycka" säljer i massupplagor. Vi vill bli lyckliga! Vi vill hitta den där gnistan som gör att vardagen känns som ett trevligt mellanspel mellan helgerna.

Varför är det så svårt?

Min teori är:

"Vi ser inte skogen för alla träd"

Med andra ord, vi tittar för långt bort. Vi misstar oss och tror att lyckan vi söker är total och allestädes närvarande. Det är den inte. Lyckan kommer som små trevliga glimtar i tillvaron då och då. Förnöjsamheten och nöjdheten kan vara allestädes (nästan ;-)...) närvarande. Lyckan kan vi hitta i det vi har runt omkring oss, bara vi tittar efter lite extra noga.

Ett bra sätt att uppmärksamma lyckan är genom det vi som är med i Må-Bra Utmaningen: Tacksamhet gör nu, genom att skriva TACKSAMHETSDAGBOK.

DEN NAKNA SANNINGEN PÅ STRANDEN

Det är nu man verkligen förstår att under alla dessa kläder vi paltar på oss under vinterhalvåret, så ser vi ganska lika ut.
Alla vi kvinnor som "bekymrar" oss över gropar, häng, brock, utbuktningar och diverse andra "åkommor". Ta nu en ordentlig titt runt omkring dig på alla bikiniklädda kvinnor nästa gång du är på badstranden (utan att stormglo, för det är oartigt). Den där "perfekta" kvinnokroppen som vi tror att alla utom vi själva har - den har ingen annan heller! Eller tvärtom, det är ju den vi alla har;-)...

Visst är vi väl underbara!!!

LIVET ÄR EN MÅNGKAMP

I bland kanske det känns som om det verkligen är en kamp att överleva vardagen. Men förhoppningsvis är det inte en känsla du har allt som oftast

Tänk dig livet som en mångkamp där alla grenar motsvarar de olika momenten som ingår i ditt liv (dig själv, familj, jobb, vänner ,fritid etc.). Om det nu vore så att du tävlade i mångkamp så är det omöjligt för dig att satsa på att bli världsbäst i samtliga grenar. Istället får du se till att bli lagom bra. Att ha ett hyfsat snitt. Kanske är du lite "bättre" i någon gren och lite "sämre" i en annan, men troligtvis är det inga större skillnader.

Precis så fungerar det i verkliga livet. Om du fokuserar alldeles för mycket på en av "livets grenar" så får du inte ett bra resultat. Det kommer att påverka de andra grenarna negativt.
Det gäller alltså att se till att vara LAGOM BRA - det räcker alldeles utmärkt.

eller som Victoria Morian (författare och sund viktminskningsguru) uttrycker det:

Bra är tillräckligt bra,

perfekt är en fälla.

VART ÄR DU PÅ VÄG?

Vilken väg vill du vandra?

Vad är det du vill åstadkomma?

Många är vi som har mål framför oss i livet. Det kan handla om både stora och små saker; byta jobb, skaffa en utbildning, gå ner 5 kilo innan det är dags att hoppa i bikinin, att barnen ska växa upp, att ....

Mål är bra och för oss framåt. Men ibland måste vi stanna upp och tänka till.

Vad är det som händer när jag kommer dit, till målet?

På vilket sätt kommer mitt liv att var annorlunda då?

Kommer det att vara så perfekt som jag tror och hoppas?

För har vi alldeles för stor tilltro till att det är först då - när vi nått målet, som livet blir perfekt. Då blir vi lätt besvikna. Så ställ dig gärna frågan flera gånger på vägen mot målet:

• På vilket sätt kommer mitt liv att bli annorlunda när jag nått mitt mål?
• Finns det något som hindrar mig från att redan nu, IDAG kunna må, känna och uppleva det som jag längtar efter?

SKÄMS DU FÖR DIN ÅLDER?

• Jag är född våren 1968, alltså blir jag snart 41 år. Sedan blir jag 42, 43, 44 osv. Det är liksom så det fungerar, för alla - för varje år som går så blir man ett år äldre.

I dag är det "fult" att bli gammal. Samtidens krav på oss är att vi ska vara "De sex S:en" = Snygg, Smart, Social, Smal, Stark och Självständig - och dessutom UNG! Egenskaperna som börjar med bokstaven S kan vi, mer eller mindre, göra något åt för att förbättra våra förutsättningar. Man kan kamma till sig för att bli snyggare, studera för att bli smartare eller träna på gym för att bli starkare. Men vi KAN INTE förbli unga!

Vi kan "luras" - klä oss ungdomligt, ha en ungdomlig livsstil, använda antirynkkräm, eller botoxa oss. Men det spelar ingen roll, är man 41 så är man 41, är man 54 så är man 54.

Missförstå mig rätt! Jag tycker att det är helt ok att ta hand om sitt utseende, vara intresserad av mode och vilja vara up to date - det har ju inte med ålder att göra. Det finns inget "bäst före datum" för viljan och möjligheten att vilja vara tilltalande. Men att inte vilja/våga stå för sin ålder, är inte det tokigt? Varför säga att man är 40+ när man är 52? Min tanke är att det måste väl ändå vara bättre att säga att man är 52 och eventuellt få höra komplimanger för att man ser yngre ut än att folk tänker tvärtom - att man ser rätt trött och sliten ut för att vara 40...

Vi kan inte göra ett dugg åt att vi åldras. För det gör vi hela tiden - allihop - även ungdomarna!
Jag brukar skoja och säga att kvinnokroppens värsta fiender är GRAVIDITETER och GRAVITATIONEN. De liksom får allt att svälla och hänga...
När vi åldras så förändras vi, helt naturligt, jag lovar. Håret blir grått, rynkorna blir mer och mer markanta, huden blir mindre spänstig osv. osv... Allt ska motarbetas, eller hur?!

Jag tror inte att vi överhuvudtaget kan förstå hur mycket pengar det tjänas på våra ständiga jakt på ungdom och vår skräckslagna rädsla över att behöva visa att vi åldras. Att vi inte förstår det och att vi går på det!

Ålder är en siffra på ett papper! Det finns ungdomliga, entusiastiska och livsglada 70-åringar likväl som det finns trötta och slitna 25-åringar. Det har inte med åldern att göra.

Jag efterlyser fler människor, både män och kvinnor som vill och vågar stå för sin ålder - även efter att de har fyllt 30 år. Gärna också offentliga och kända personer som kan tjäna som förebilder. Det behövs ska gudarna veta. Tyvärr tror jag att det blir svårt att vaska fram några kändisar som är olyfta och obotoxade som vill stå för både ålder och utseende...

På Aftonbladet kan man läsa om Gunilla som skrev en bok när hon hamnade i en 40-årskris. Den heter ”När jag fyller 40 ska jag vara snygg, rik och lycklig. Och yngre.” Det säger ju allt...

Hur gör vi för att våga och vilja stå för vår ålder och inte i panik jaga ungdomen?

Hur gör vi för att sluta tro på alla dem som tjänar STORA pengar på vår desperata förhoppning om en evig ungdom?

(Ps. stavningskontrollen här på bloggen tyckte att ordet SMARTARE var felstavat och förselog istället SMÄRTARE - vojne, vojne vilken värld vi lever i...)

GILLA läget

Vi vet aldrig vad vi egentligen har att vänta oss av livet. Ett är säkert, det går både uppåt och nedåt. Förhoppningsvis är det uppåt för det mesta.

En del människor tenderar att ta varje motgång med högljutt klagande och stor besvikelse. Offerkoftan är ofta på och martyrrollen passar som handen i handsken. Andra människor kanske "drabbas" av riktigt svåra motgångar och tycks ändå hantera det med gott mod och vänder det mesta till något positivt.

Varför är det så? Ja, naturligtvis har vi olika temperament som vi föds med. Dessa kan till stor del avgöra hur vi tacklar olika situationer i livet. Oftast agerar vi på ett sätt som vi på ett eller annat vis anser gagnar oss. Kanske får vi uppmärksamhet genom att gnälla och klaga - och "dålig" uppmärksamhet är bättre än ingen alls. Men då är frågan om det verkligen är på det här sättet vi vill ha det?

Vissa saker i livet kan vi inte välja och jag skulle tro att vi alla, fast på olika sätt, drabbas av händelser som vi helst skulle sluppit. Ändå kan vi göra ett aktivt val att faktiskt GILLA läget - acceptera situationen vi hamnat i och istället försöka göra det bästa av den. Vi behöver inte jubla och klappa händerna, men kanske ändå försöka hitta den bästa vägen att ta sig igenom.

En del situationer är självklart allvarligare och mer svårhanterliga än andra (sjukdom, skilsmässor etc.) och är definitivt inget man tar med en klackspark. Och, vill jag poängtera, många gånger är det bra att, för en tid, bearbeta en allvarlig situation - må dåligt, krisa, skrika, gråta och förbanna. Det finns olika sätt att hantera kriser. Men, vi får inte stanna på den nivån för länge, utan måste så småningom arbeta oss tillbaka till ett normaltillstånd.

Om vi istället tittar på mindre allvarliga situaioner där vi kan vinna på att GILLA läget. Ibland kan det vara skönt att helt enkelt acceptera att det är som det är. Först då kan jag känna mig nöjd och gå vidare i livet. Det går åt massor med onödig energi åt att förbanna saker/händelser som vi ändå inte kan påverka (eller som ta alldeles för mycket tid och energi att påverka). Kan vi lära oss att acceptera en bred rumpa, ett dåligt minne eller att vår livsituation inte ser precis ut som vi hade drömt om. Då kan vi börja leva och njuta av allt det som faktisk är njutbart runt omkring oss.

• Har du något som du skulle kunna lära dig att tycka om och uppskatta istället för att tycka illa om? Kan du göra något bra av situationen?

Om att vara lagom...

Att vara lagom anses av många som något negativt. Lagom är för de tråkiga, präktiga och fega. Kanske ryser en del vid blotta tanken på att anses vara lagom- när det är störst, bäst och vackrast som gäller.
Men idag lever vi i ett samhälle som snurrar på allt fortare och fortare. Alla måsten som ska göras och alla borden som står på tur. Många mår inte bra av alla krav de har på sig. Vi måste sänka farten och minska kraven om vi ska få rätsida på det här.

Om man inte är lagom, så är man för mycket eller för lite... För mycket låter inte bra och för lite låter lika illa det. Nej, jag tror att vi alla skulle må bra av att vara lite mer lagom.
Själv är jag lagom gammal (eller ung?), motionerar i lagom mängd, väger lagom mycket och inte minst städar jag lagom ofta... Jag känner mig ganska nöjd med det.
Hoppas du också kan känna dig nöjd med att vara alldeles lagom ibland!