Bli en Curly Girl - locka fram dina naturliga lockar!

Detta hår....
Jag tror väl aldrig någonsin jag varit riktigt nöjd. Det har varit fel färg (vilket har åtgärdats genom åren med annan färg och framför allt blekning/slingor). Det har varit fel frisyr. Det har varit fel längd. Och framför allt har det varit fel form. Lockarna har varit en förbannelse.
Minns när jag gick i högstadiet och hade lugg (med korkskruvar längs hela hårfästet - hur tänkte jag?) och hade jättekomplex för mina mörka ögonbryn. Minsta procent luftfuktighet och luggen lockade sig och åkte upp tre centimeter ovanför ögonbrynen. Det var dagar jag stannade hemma för att jag skulle dö pinsamhetsdöden om någon såg....
Det ska tilläggas att detta var på den tiden då plattången inte hade uppfunnits ännu. Den hade säkerligen varit min käraste ägodel om den funnits 😉.

Hur som helst har jag nu bestämt mig för att bara omfamna, acceptera och ja, kanske till och med älska mitt hår - både färg och form.
Håret ska få växa ut med sin naturliga färg. Vilket är någon sorts askblond som nu har inslag av vita slingor. Jag ser fram emot att håret ska bli vitt. Faktiskt. Jag vill bejaka det. Så nu får det växa ut precis som det blir.
För att göra en schysst övergång tog jag hjälp av Jeanette på Mälarsalongen som hade i mörkare slingor i mitt ljusa hår och gjorde en nyansering. Så håret är nu mörkare för att bättre kunna matcha utväxten som kommer. De vita får sedan blanda sig i precis som det behagar.

Lockarna då. Jo baske mig om det inte är deras tur att bli älskade och framhävda också!
Jag har bestämt mig för att följa Curly Girl -metoden. En metod som Lorraine Massey har utarbetat och skrivit om i sin bok “Curly Girl: The Handbook".

Curly Girl metoden i korthet:

1. Produkter -  sluta använda produkter som innehåller alkohol, silikon och sulfater. De torkar ut och förstör hårets naturliga förmåga till att skapa lockar. Silikoner är också svåra att tvätta ut från håret då de lägger sig som en hinna.
2. Tvätta håret med balsam. Balsamet får inte innehålla några uttorkande ingredienser. Det går snabbt och enkelt att kolla innehållsförteckningen på nätet på Curlsboot (klicka).
   Balsamet masseras in i hårbotten och sköljs sedan ur. Om det behövs, red ut håret i duschen med grovtandad kam, annars använd aldrig kam eller borste som förstör lockarnas struktur.
   En del vill använda ett schampo någon gång ibland. Även det ska Curly Girl- approved, alltså inte innehålla skadliga ämnen. Kolla Curlsboot! Men tanken är alltså att du tvättar håret med balsam.
   Dock ska du sista gången du tvättar håret innan du börjar använda Curly Girl-metoden tvätta med ett "vanligt" schampo som innehåller sulfater så att håret tvättas rent ordentligt en sista gång från silikoner och annat som kan ha fått fäste.
3. Skölj håret i kallt vatten efter tvätt och ha om du vill i lite extra balsam i topparna. Krama sedan ut vattnet försiktigt ur håret när du står i duschen.
4. Om du vill använda stylingprodukter är det framför allt gelé som gäller och då ska även den så klart har schyssta ingredienser. Ta gelé i handen, stryk den försiktig över håret och krama sedan in den så att du liksom "trycker upp" lockarna.
5. Torka håret mycket försiktigt genom att använda en T-shirt eller en microfiberduk (en frottéhandduk skadar hårets struktur). Kläm/krama försiktigt i längderna samtidigt som du "trycker upp" lockarna.
6. Låt håret självtorka och "krama upp" lockarna under tiden för att de ska hålla sin form. Du kan använda  fön med diffusertratt om du önskar men använd då på kallt läge.

Detta är en mycket kortfattad beskrivning av hur metoden går till. Är du intresserad själv råder jag dig att söka information om "Curly Girl Method" på nätet och inte minst på You-Tube där det finns ett stort antal filmer som ger bra information. Det finns även ett antal Facebookgrupper som du kan få med i för att få tips, råd och kunna ställa frågor.

På bilden ser du hur mitt hår ser ut efter att ha använt metoden vid endast ett tillfälle. Lockarna är då  något mer definierade än vad de varit tidigare, men förhoppningen är att det ska bli bättre och mer naturligt lockigt med tiden. Det kan ta månader för håret att hitta sina naturliga lockar efter år av "misshandel" med produkter, värme, färg, blekning etc, 

Det knepigaste i början tyckte jag var att hitta bra produkter att använda. Jag har därför samlat ihop några här nedan som går att beställa via Bodystore.com. De är alla godkända att använda till metoden.

Schampo:

• Urtekram: Purple Lavender Shampoo
• Urtekram: Shampoo Rose
• Tints of Nature: Sulfate Free Shampoo
• John Masters Organics: Lavender Rosemary Shampoo for Normal Hair
• Lovea: Karité Karma Shea schampo for dry Hair

Balsam:

• Urtekram: Purple Lavender Balsam
• Faith in Nature: Conditioner body & bounce, Lavender
• Faith in Nature: Conditioner moisture boost, Coconut
• Faith in Nature: Conditioner nourish & repair, Rose
• Faith in Nature: Aloe Vera Conditioner
• Desert Essence: Italian Red Grape Conditioner 
• Desert Essence: Coconut Conditioner
• Desert Essence: Red Raspberry Conditioner
• Dr. Organic: Virgin Coconut Oil Conditioner
• Australian Native Botanicals: Conditioner Normal Hair

Har du erfarenhet av Curly Girl-metoden? Berätta gärna och kom med tips till mig som är nybörjare.
Har du begåvats med lockar som du aldrig blivit kompis med?
Är det inte dags att sluta fred och låta dem få leva sitt naturliga liv? Livet är för kort för att fajtas med håret varje dag 😉.
Även om du inte har tillstymmelse till lockar, eller om du bara har lätta "vågor" i håret som är Curly Girl-metoden bra för dig. Många vittnar om att håret blir tjockt, blankt och välmående och en del blir förvånade över att det faktiskt både dyker upp självfall och lockar efter ett tag.

Tillbakablick på sommaren 2018 och tankar inför hösten

Tillbakablickar på sommaren 2018 nu så här när semestern är slut. Och nej, sommaren behöver ju inte ta slut bara för att min semester gör det 😉. Men semesterns avslut brukar ändå vara en signal på att hösten är i antågande. Och en så här lång och varm sommar har vi ju inte upplevt i mannaminne.
Jag åkte till Miami i slutet av april och kom hem igen andra veckan i maj. Då var det sommarvärme här. Och jag tror baske mig att det har varit varmt och soligt så gott som hela tiden (utom ett par regnskurar) sedan dess.
Jag gillar sol och jag gillar värme. Men det har varit lite väl varmt för mig. Så länge jag har haft sjö eller hav inom badhåll har det fungerat.
Man säger att denna värme är en förberedelse från Universum som vill hjälp oss att bränna bort en massa oönskat skräp som inte längre gagnar oss. Nya tider stundar och det krävdes tydligen krafttag för att få bort det gamla. Det kommer bättre tider. Lugnare. Mer harmoniska. Mer feminina.
Välkommen nya tid, säger jag!

Att lämna plats för nytt har jag känt behov av under hela sommaren. Jag vill rensa ut en massa gamla och icke längre använda prylar här hemma - böcker, kläder, husgeråd etc.
Det konstigaste är nog att jag har ett jättestort behov av att rensa bort en massa böcker. Jag ÄLSKAR böcker. Och jag har massor med böcker. Men, det känns som att det står där i min bokhylla och talar om för mig att de innehåller en massa gammal kunskap. Och jag känner att den gamla kunskapen som jag kan behöver borde finnas i mig nu.
Böckerna fyller ingen funktion längre. De behöver lämna plats för nytt!
Jag kommer givetvis inte göra mig av med alla böcker. Men det är dags för en rejäl rensning. Och slänger böcker gör jag inte. Då ger jag bort dem till någon annan som kan ha glädje av dem.

Känner du också ett behov av att rensa och göra dig av med saker hemma hos dig?
Kanske är det dags för en gemensam Rensa i Röran Utmaning - då vi tillsammans sätter olika områden som ska gås igenom under veckorna. Det kan vara små enkla saker som att rensa i sminkväskan till att gå igenom hela vinden. Allt efter behov och önskemål.
Är du intresserad av att rensa tillsammans och peppa varandra?

När något avslutas (som en sommar eller semester), så är det alltid bra att titta tillbaka och fundera på vad som har varit bra och kanske vad som har varit mindre bra. Det braiga vill vi ju fortsätta med och få njuta mera av medan de mindre bra kanske vi ska försöka undvika.
På listan över mindre bra saker, så hamnar för mig den "överdrivna" värmen som lett till torka, bränder och fått många att må dåligt - men är det för ett gott syfte i framtiden, så må så vara.
Det som jag har uppskattat och som jag vill fortsätta med under hösten är:

• Träna utomhus - yoga på bryggan (går att klä på sig mer kläder när det blir kyligare), promenader, cykelturer och förhoppningsvis också jogging/löpning.
• Att leva lite enklare - jag sminkar mig till exempel aldrig på semestern. Det är ju inget jag "måste" göra annars heller, men något jag väljer att göra för att det känns lite bättre och får mig att känna mig finare. Maten blir också enklare på sommaren. Och att umgås med vänner blir lättare lite så där oplanerat ibland. Det gillar jag. Så mer av det i höst!
• Läsa böcker - har hunnit med ett gäng nu i sommaren, både som ljudböcker och vanliga böcker. Mycket fokus på andlighet som väcker mitt intresse mer och mer. Vill läsa, veta, njuta mer!

Vad tar du med dig från sommaren 2018 och vill fortsätta njuta av under hösten?

SKAM-greppet om alla tittare

Jag tror inte att någon har undgått att höra talas om den norska Tv-serien SKAM som handlar om ett gäng ungdomar som går på gymnasiet i Oslo. Tv-serien slår tittarrekord på tittarrekord både i Norge, Sverige och även i andra länder.
Men vad är det som gör att en Tv-serie om det som far runt i gymnasieungdomars huvuden (killar/tjejer, sex, festande,"vem-är-jag" etc.) väcker sådant intresse? Och inte heller bara hos "målgruppen" ungdomar i gymnasieåldern utan i ett åldersspann från mellanstadiet och upp till far- och morföräldrar.
Tv-serier om ungdomar är ju inte unikt. Det har gjorts ett otal i de flesta länder som sysslar med Tv-produktioner. Många av dem har också blivit populära. Men jag vete sjutton om någon kommer i närheten av de "hype" som SKAM har gjort.

Har du tittat på serien?
Jag har sett alla avsnitt.
Jag fastnade i princip direkt. Jag har försökt förstå vad det är som gör att jag och så oerhört många med mig fastnar för serien. Jag är INTE målgruppen. Det borde vara "så-där" intressant för mig att kolla X-antal avsnitt om 16 - 20-åringar och deras liv.
Jag tror att det dels handlar om att vi alla faktiskt är dessa tonåringar fortfarande. Även om det är 30 - 40 år sedan vi gick på gymnasiet. Men de åren minns vi. Kanske är de äldre tonåren både den svåraste och samtidigt härligaste tiden i livet. I ett enda stort och ostrukturerat kaos i vissa perioder.
Vem är jag?
Vem är du?
Vem vill jag vara?
Vem vill du att jag ska vara?
Vi minns känslorna och tankarna och vi befinner oss där igen. Kanske inte lika ofta och lika intensivt. Men ändå. Vi minns och vi känner igen oss.

SKAM handlar om identitet. Om att hitta sig själv och att hitta sin plats i gruppen.
Något vi gärna vill tro är som mest aktuellt under just tonåren. Men som alla vet som i vuxen ålder har flyttat till en ny ort eller bytt jobb,  kan vi alla hamna i precis samma känslor igen när vi inte vet vilka vi är i relation till en massa nya människor. Då gör sig tonårstidens tankar, funderingar och kanske mindervärdeskomplex tydliga igen.

SKAM handlar om sex och sexualitet.
Här görs det inte någon skillnad på tjejernas och killarnas lust, längtan och uttryck. Det tror jag inte är riktigt lika vanligt i många andra och tidigare Tv-serier om ungdomar. Men det borde vara det, såklart.
Dock ser vi samhällets normer även här. Tjejer som upplevs ta för sig lite för mycket blir ofta kallade för "slut" (hora) - inte minst av andra tjejer. Killarna som tar för sig kallas för "fuckboy", men känslan är att det inte är lika nedlåtande utan snarare något av en triumf. Med andra ord speglar SKAM hur det fortfarande ser ut i samhället...

SKAM handlar om vad andra ska tycka, tänka och tro om dig om du har sex, eller om du inte har sex. Om du är kär i fel person. Om du är kär i kompisens kille/tjej. Om du är homosexuell. Eller om du är psykiskt sjuk (bipolär i serien).
Och precis som det är även i verkligheten så tenderar vi att tro att omgivningen ska reagera så mycket mer eller värre än hur det verkligen blir. Gång på gång visar det sig att när vi bara tar mod till oss och öppnar upp för människor runt omkring oss så möts vi nästan alltid av stöd, förståelse och en vilja att hjälpa.
Det tycket jag är den största mentala behållningen och påminnelsen - vi är inte ensamma och vi bara delar med oss. 

I övrigt tycker jag att serien är oerhört snyggt filmad. Vacker ljus, vackra färger och snygga övergångar. Sånt gillar jag. Musiken som spelas höjer också känslan några snäpp.
Och så den härliga humorn, de oväntade kommentarerna och de snygga klippningarna och tempoändringarna. Jag gillar att serien är "långsam". Inga hetsiga, snabba klipp. Vi får verkligen möta karaktärerna där de är. Beundrar många gånger de unga skådespelarna för hur skickliga de är i alla långsamma och närgångna möten med oss tittare.
Det är en vacker Tv-serie. Och angelägen på många sätt.

Har du inte sett den ännu? Grattis! Då har du några timmars njutning framför dig.
Och vi som redan har sett de första tre säsongerna på SVT play - säsong fyra kommer under våren och det kommer att handla om Sana.

Jag blev Årets Glasögonbärare 2016

Ja alldeles fantastiskt är det att jag faktiskt vann Specsavers tävling där Årets Glasögonbärare 2016 skulle utses. Som jag skrivit i ett tidigare inlägg här på bloggen så anmälde jag mig till tävlingen lite på skoj eftersom min  man hade hittat en "gömma" med våra gamla glasögon och undrade hur de skulle återvinnas bäst. Jag sa att jag vet att man kan lämna in dem till glasögonbutiken och så lämnas de till behövande i Afrika. Samma dag såg jag en annons om tävlingen på mitt Instagramkonto och skojade med min man och sa att jag kan åka ner och lämna dem själv om jag anmäler mig.

Ni röstade så flitigt på mig att jag gick till semifinal och fick representera mitt län Västmanland.Jag fick fortsatt många röster, men de som låg i täten hade betydligt mycket mer röster än jag.
Därför tänkte jag inte så mycket mer på tävlingen utan såg det bara som en rolig grej.
Och döm om min förvåning när Julia från Specsavers ringde mig i mitten av förrförra veckan och talade om att jag hade gått till final.

- Vaaaaaa?!?!?!? Men jag hade räknat ut mig själv för länge sedan, fick ja fram.

Då berättade Julia att när juryn hade gett sina poäng så hade jag fått högsta poäng och var deras förstahands val. Juryn bestod av:

Jennie Hammar, frilansjournalist och aktuell med glasögonserien Jennies Val.

Hanna Bergroth, mode och skönhetsredaktör på Amelia

Niklas Bergling, stylist och moderedaktör på Metro Mode

Marita Bertilsson, Sverigechef på Specsavers

Så då var jag i final och fick åka till Stockholm på måndagen för att fotograferas i ett "Gör-om-mig-reportage" för tidningen Amelia.
Så det blev till att snabbt ordna ledigt från jobbet, detta var som sagt inget jag hade väntat mig. Som tur var har jag både förstående chefer och kollegor på Goodstart.

I Stockholm fick jag träffa representanter för Specsavers, stylist, frisör och make-up artist och naturligtvis de två andra finalisterna Josefin Nylén från Stockholms län och Linnea Jörnheim från Västra Götalands län. Två fantastiskt gulliga tjejer som det var mysigt att få dela den här dagen och upplevelsen med. Och vi blev verkligen väl omhändertagna under dagen.
Vilken lyx! Jag njöt i fulla drag. En egen glamsquad  hör ju inte till vanligheterna.

Resultatet av fotograferingen får vi alla se i novembernumret av Amelia.

Och här ser ni oss alla tre finalister efter piff:

Linnea Jörnheim, Ulrika Gabriel och Josefin Nylén - finalister i Årets Glasögonbärare 2016

Sedan gick det då några dagar innan återigen goa Julia från Specsavers ringde och meddelade resultatet. Återigen en enig jury som ville ha MIG som Årets Glasögonbärare. WOW!!!
Motiveringen löd: En stilfull glasögonpersonlighet med ett tydligt engagemang, härlig personlighet och fantastisk utstrålning.

Så fina ord så jag blir alldeles rörd, på riktigt.
Ni kan läsa mer om tävlingen och resultatet HÄR. 

Det innebär alltså att jag får åka tillsammans med Specsavers till Tanzania i februari för att lämna alla de gamla glasögon som har samlats in i Specsaversbutiker fram till 13 november. Helt otroligt och vilken upplevelse det kommer att bli!
Så nu behöver jag all hjälp jag kan få av er att hjälpa till med att samla in alla gamla glasögon som ni lämnar i närmaste Specsaversbutik. Uppmuntra alla glasögonbärare ni känner: familjemedlemmar, grannar, kollegor, vänner osv att skänka sina gamla glasögon så att vi får med oss riktigt mycket att dela ut.

Dessutom är en nyhet för i år att alla Specsavers butiker även sponsrar lokala välgörenhetsprojekt!

Läs mer om projektet Ge Syn HÄR. 

Givetvis kommer ni alla läsare att få följa med till Tanzania.... och allt arbete både före och efter. Tillsammans kan vi göra skillnad.

Tack alla för ert support, alla gratulationer och alla fina ord på vägen!

Till final i Årets Glasögonbärare 2016

Vilken grej!
Jösses så förvånad jag blev när Julia från Specsavers som anordnar tävlingen Årets Glasögonbärare 2016 ringde mig förra veckan och meddelade att jag var en av de tre finalisterna i tävlingen.
Alla vänner och alla som följer mig här på blogg, Facebook och Instagram hade röstat flitigt på mig och ni hjälpte mig med drygt 800 röster. Stort tack för det!!!
Men de som ledde omröstningen hade  runt 5000 röster (!), så jag hade räknat ut mig själv för länge sedan.
Inte tänkte jag på att juryn också gjorde en bedömning, som i mitt fall hjälpte mig att bli topp tre. Fantastiskt!


Det innebär att jag idag, måndag, får åka till Stockholm för att vara med i en modefotografering för tidningen Amelia. En heldag då jag blir fixad, sminkad, stylad och får testa en massa läckra bågar från Specsavers.
Ni som känner mig vet att jag älskar både kläder och glasögon. Och vem vill inte få chansen att bli pimpad för en dag?!?!?!.
Jag tar en massa bilder och delar med mig av här sedan.

Nästa steg i tävlingen är ju att det ska utses EN vinnare som får åka med Specsavers till Tanzania för att vara med som hjälparbetare i projektet #gesyn. Ett fantastisk projekt som innebär att gamla glasögon som vi inte längre använder kan lämnas in till Specsavers. Dessa tas sedan med till Tanzania i början av nästa år och kommer att delas ut till behövande på plats.
Att köpa glasögon i Tanzania är långt ifrån en självklarhet. Både synundersökning och bågar/glas kostar en förmögenhet, Att vi kan skänka våra gamla glasögon är så enkelt för oss och betyder så oerhört mycket för de som får ta emot dem i Tanzania.
Du som jag som har ett synfel/synnedsättning vet hur svårt det kan vara att klara vardagen i många avseenden utan glasögon. Att få ett par glasögon utprovade som ger bra syn kan verkligen göra skillnad. Det kan vara det som gör att någon kan påbörja eller slutföra sina studier. Det kan innebära att man kan arbeta produktiv. Och så klart också att man kan få se och uppskatta det man har runt omkring sig.
Det vore såklart fantastiskt om jag skulle få möjligheten att få vara med om ett sådant äventyr.
Hjälp mig gärna med att hålla en tumme eller två.

Men till att börja med ska jag se till att njuta av en fantastiskt dag tillsammans med de andra två finalisterna Josefin Nylén från Stockholms län och Linnea Jörnheim från Västra Götalands län.
Två ursnygga unga tjejer som verkligen kan bära upp sina bågar.

Det DU kan göra redan nu är att se över om du eller några andra familjemedlemmar, vänner, kollegor etc. har några gamla avlagda glasögon hemma. Samla in dem och gå med dem till närmaste Specsaversbutik. Du kan lämna dina kontaktuppgifter och kommer sedan att få ett meddelande om vem som har fått användning av glasögonen i Tanzania.
Dessutom sponsrar varje Specsaversbutik någon lokal välgörenhetsorganisation - för varje par glasögon som samlas in så skänks en viss summa till organisationen. Gillas!
Och du och jag kan så enkelt hjälpa till.
Läs om projektet #gesyn här!

Titta också på den fantastiska filmen från årets resa som Specsavers gjorde. Där ser du verkligen att glasögonen kommer till nytta.

Årets Glasögonbärare 2016 - Får jag DIN röst?!?

För ungefär en månad sedan rensade vi i ett skåp här hemma och hittade gamla glasögon från både mig, min man och min son. Min man undrade hur man "återvinner" glasögon och jag berättade att man kan lämna in dem till Specsavers och att de ser till att de kommer till behövande i Afrika. Jag har tidigare lämnat in mina gamla glasögon dit. Projektet heter #ge syn och är helt fantastiskt. 

I Tanzania görs syntester på behövande och de matchas sedan med de glasögon som finns att delas ut. Som givare kan du sedan om du vill "spåra" dina gamla glasögon och faktiskt få se vem som har fått hjälp till bättre syn och förbättrade livsförhållanden tack vare det (dålig syn är för många ett riktigt handikapp).
Läs mer om det fantastiska projektet HÄR.

Döm om min förvåning när jag bara några timmar senare samma dag via Facebook hittade en tävling på Specsavers där JAG kunde vara med om att tävla om att själv få åka ner som hjälparbetare till Tanzania för att prova ut glasögon till behövande.
Var det ett tecken eller?!?!?
Det enda som krävdes var att man var en stolt glasögonbärare. Och det är jag sedan många år tillbaka. Faktum är att jag velat ha glasögon långt innan jag hade egentliga behov av det.
Jag tycker nämligen att glasögon är en cool och snygg modedetalj.
Idag behöver jag också bära glasögon för att kunna se bra. Inte minst i mitt jobb som kostrådgivare då jag läser en massa pytte-text på innehållsförteckningar (som många gånger är mikroskopiskt lite).
Så jag anmälde mig såklart till tävlingen!

Och fantastiskt nog blev jag uttagen till semifinal och representerar nu mitt län Västmanland.
Ytterligare 20 snygga och stolta glasögonbärare är utsedda och tävlar om att få resa till Tanzania som hjälparbetare.
Konkurrensen i tävlingen är stenhård och jag behöver hjälp med massor av röster för att ha en chans.
I nuläget behövs närmare 2000 röster!!!
Massor med vänner och bekanta har redan röstat, men det är tuff konkurrens, så klart.
Men ge upp ska man aldrig.
Så nu hoppas jag att du vill hjälpa mig!
Kan du komma på något kreativt sätt att ragga röster på, så mottages det tacksamt.
Alla som är aktiva och kreativa vad gäller att ragga röster kommer att belönas. Skicka mejl till mig och berätta om din strategi.

1000 tack alla som redan röstat! Jag uppskattar det så.
Och tack alla ni som nu klickar på länken nedan och ger mig din röst:

RÖSTA PÅ ULRIKA SOM ÅRETS GLASÖGONBÄRARE 2016

Att vara mamma till ett barn med Downs Syndrom

I dag är det Internationella Downs Syndrom dagen och vi Rockar sockorna för att visa att vi tycker att olika är bra.
För mig och min familj har det en större innebörd än så.
För snart 15 år sedan födde jag mitt andra barn (av tre). En snabb förlossning där en liten, liten gosse hade bråttom till världen. Han var bedårande. Såklart. Men inte förrän några timmar efter hans födelse undersöktes Max noggrant av förlossningsläkaren. Han lindade sedan in honom i filten ömt och försiktigt, lade honom i min famn och sade sedan:
- Nu vill han vara hos sin mamma.
Därefter berättade han att han sett flera tecken som tydde på Downs Syndrom.
Världen stannade.
Det blev som en film där allt runt omkring fortsatte att "spela vidare" i normal hastighet medan våra liv gick i slow motion.
Min första fråga var ordagrant:
- Dom lever inte så länge va?
Läkaren förklarade att jodå, idag så lever personer med Downs syndrom nästa lika länge som personer som inte har syndromet.
Min nästa fråga var:
- Kommer han aldrig att flytta hemifrån?

Vi blev så klar chockade. Men vi fick också ett fantastiskt bemötande och stöd från personalen på förlossningen. De grät med oss... på ett fint och omtänksamt sätt. De kramades och försäkrade oss om att allt skulle bli bra.
Jag minns att en av sköterskorna sa att han föddes på årets ljusaste dag (21 juni) och att det hade så klart en underförstådd mening.
Ett par veckor efter att vi kommit hem från BB fick vi ett vackert kort från personalen som talade om att de tänkte på oss och önskade oss alla lycka tillsammans med Max.

Det var en jobbig period i början.
Jag funderade mycket på vad jag hade gjort för fel. Hade jag ätit något som inte var bra? Tränat mer än jag borde? Var det något annat jag gjort? För det måste ju vara mitt fel.
Varför skulle vi bli bestraffade? För det var så det kändes. Vi blev bestraffade med ett "defekt" barn.

Jag minns att jag tyckte att det var oerhört jobbigt att berätta för vänner och bekanta att nu hade vår son kommit - men det var fel på honom.
Jag hade redan i förväg räknat ut hur alla skulle reagera och hur många skulle ta avstånd från oss.
Så blev det inte. Verkligen inte. Snarare precis tvärt om.

Dagarna gick och blev till en vardag. Sakta men säkert började jag känna glädje igen. Och en kärlek. En enorm kärlek till detta lilla liv som hade valt oss som sina föräldrar.

Nu blir Max 15 år i sommar och jag är så oerhört tacksam över att han har valt mig som sin mamma och oss som sin familj. Han är min stora läromästare i livet.
Inte alltid glad, men alltid ärlig i sina känslor.
Oerhört sensitiv vad gäller andras känslor och mående. Han känner av på långt håll hur jag eller någon annan i familjen mår. Efter en tuff dag får man extra mycket kramar och kärlek.
Han kan inte stressa. Kan inte. Allt gör han i sitt tempo. Från början blev jag själv oerhört stressad av det, men nu har jag lärt mig att problemet ligger hos mig. Man behöver inte stressa. Det går bra ändå.

Innan jag hade förmånen att dela mitt liv med Max visste jag inte så mycket alls om personer med Downs syndrom. Jag hade massor med fördomar. Inte för att jag var "dum" utan för att jag faktiskt inte visste. Därför ser jag det som jätteviktigt att så många som möjligt får veta hur personer med Downs syndrom kan fungera. Jag skriver "kan", för det är så klart jätteolika. De är lika olika som du och jag. Men det är viktigt att vi förstår att olika är ok. Olika är bra. Olika berikar.

Max har berikat mitt liv.
Han har berikat min familj.
Han har två underbara systrar, en äldre och en yngre, och jag ser en stolthet hos dem över att de har Max som sin bror. De bjuder gärna hem kompisar och vid några tillfällen har Max fått följa med dem till deras skolor för att hänga med dem en skoldag. För att de är stolta över Max och för att Max ska få ta del av deras liv. Som bonus får alla klasskamrater och vänner en förståelse för hur det är att umgås med någon som inte är "som alla andra". Alla tycker att det är roligt och givande.

Idag undrar jag inte längre varför jag blev bestraffad med ett "defekt" barn.
Snarare undrar jag hur det kan komma sig att jag blivit så rikt belönad.

Årsbokslut - summering av året som gick

Ett år som går mot sitt slut och ett nytt som gör anspråk på att ta plats.
Det blir liksom lite magiskt i luften då.
Det gamla vill tacka för sig och det nya viskar om nya möjligheter, nya vägar och nya erfarenheter.
Jag tycker alltid att det känns bra att summera året som gått. Dels för att fokusera på allt fantastiskt, berikande, givande, utvecklande och kanske också utmanande som har hänt. För att tacka för allt och alla som bidragit. För att fundera på vad som är bra och som ska få finnas kvar även i fortsättningen. Och också för att bestämma att vissa delar kanske ska få ha "gjort sitt".
Vad vill jag ta med mig in i 2016?
Och vad vill jag "tacka för visat intresse" och lämna kvar i 2015?

Hur gör man då för att kunna reflektera över ett helt år som gått?
Idag har vi många hjälpmedel vi kan använda oss av - Facebook, Instagram, Twitter etc. är lätt att scrolla igenom för att minnas.
Eller titta på bilder i kameran/telefonen.
Kanske skriver du dagbok? Det är ett utmärkt sätt att ta en stund för dig själv, läsa och minnas.

Själv reflekterar jag över dessa områden och tar hjälp av mina foton, Facebook och Instagram för att minnas:

1. Glad och tacksam över
2. Har varit utvecklande
3. Har varit utmanande
4. Önskar mindre av
5. Önskar mer av
6. Nya vägar

1. Glad och tacksam över

Som alltid är jag oerhört glad och tacksam över min familj/släkt, min bostad, mina vänner. De finns där som en trygghet och med kärlek. 

Jag är också oerhört tacksam över årets två härliga semesterresor. Den ena gick till delar av min mans släkt i Budapest och den andra resan gick till Biograd i Kroatien. Vi hade härliga veckor på båda ställena.

Tacksam över att jag kan jobba med sådant jag brinner för och där jag känner att jag kan göra skillnad - bidra till att skapa arbetstillfällen för långtidsarbetslösa via sociala företag, samt som kostrådgivare och beteendevetare hjälp personer att få bättre mat- och ätbeteende.

Så tacksam över att jag äntligen förstod att mina magproblem inte berodde på för mycket saltsyra (magsyra) utan tvärt om, för lite. Det har fått ordning på min känsliga mage, vilket du kan läsa om HÄR.

Fick också möjligheten att under sommaren utmana mig själv och prova något nytt - radiopratare på P4 Radio Västmanland. Genom att våga växer man!

2. Har varit utvecklande

Båda mina jobb (som anställd projektledare för sociala företag i Sala kommun samt egenföretagare som kostrådgivare och beteendevetare) är ständigt utvecklande. Jag lär mig något nytt varje dag och det är viktigt för mig.

Jag tycker mycket om att experimentera med maten och på ett enkelt sätt skapa nya recept med bra livsmedel som får mig att må bra och samtidigt är enkla att tillaga. Jag utgår från vad min kropp känner behov av, vad det är säsong för och vad som finns hemma. Enkelheten är viktigt. Och självklart också att det är gott. Här utvecklas jag ständigt.

Jag fortsätter också att ständigt läsa ny litteratur och ta del av ny forskning för att komma vidare. Jag känner att jag i och med min kurs Tänk Dig Smal - gå ner i vikt med KBT som jag hållit i flera år nu, har hittat ett mycket viktigt område och jag vet att jag här bidrar med många mycket viktiga pusselbitar för de som önskar gå ner i vikt och skaffa sig bättre matvanor.

Jag jobbar för att utveckla konceptet ännu mer utifrån grundtanken. Jag har den senaste tiden från flera håll fått bekräftat att mina tankar och teorier om hur vi ska äta är viktigare än vad. Det är något ni kommer att få ta del av under året som kommer ;-).

3. Har varit utmanande

Som tågpendlare har många dagar rent tids- och resemässigt varit en stor utmaning. Det blir långa (och tidiga , klockan ringer 4:45) dagar och tågen har "krånglat" mycket under hösten. Som lök på laxen har man förändrat hämtnings- och lämningstider för sonen som är beroende av skolskjuts, så det är en kamp många gånger att "få ihop det".

Att prioritera är ledordet och det som tyvärr allt för ofta får "stryka på foten" är min egentid som skulle gå åt träning eller att umgås med vänner. För att inte tala om sömnen....
Men jag försöker hålla en så bra balans jag kan. Och jag väljer att INTE ha ett dåligt samvete över något.

Vissa arbetsuppgifter som jag inte är kvalificerad för, men som ändå "landat på mitt bord" har också tagit sin beskärda del av min energi. Men jösses vad jag har lärt mig på vägen.

Min vinst i det här sammanhanget är förmånen att få jobba på en fantastiskt arbetsplats och känna att jag i mitt jobb verkligen får möjlighet att göra skillnad.

Jag har också under året avslutat några samarbeten som jag kände tog mer energi än de gav utdelning. Även om det både kan vara tråkigt och svårt känns det att det var helt rätt beslut. Var sak har sin tid.

4. Önskar mindre av

Tågförseningar och inställda tåg.

5. Önskar mer av

Egentid för träning och att umgås med vänner. Och att kunna prioritera sömnen. Men, som sagt, var sak har sin tid....

6. Nya vägar

Att ständig utvecklas och lära nytt är viktigt för mig. Jag är nyfiken av mig och vill gärna känna att jag får lära nytt. Jag kommer att börja året med att utbilda mig till instruktör för Medveten Andning, något som alla mår bra av att träna på, och inte minst de som äter för mycket/fel saker/av fel anledning. Tankar om ytterligare kurser/utbildningar finns, men jag tar en sak i taget.

Jag hoppas också att vissa "samarbeten" som påbörjats under hösten ska ta fart och leda till nya utmaningar och framgångar för alla inblandade parter. Håller mina tummar!

Hur ser DITT årsbokslut ut?

Vad ser DU fram emot?

Jag ser mycket fram emot 2016.

God Jul - på mitt eller ditt sätt

Julen är vår mest traditionsbundna högtid och har vanor och traditioner som sträcker sig många generationer bakåt i tiden. Vi vill gärna att jularna ska vara som de alltid har varit. Tänker tillbaka till vår egen barndom, minns bara det fantastiska och magiska och vill ge våra egna barn precis samma känsla och lite till.
Men vi tänker inte på att julen som den var för några generationer sedan byggde på att det enbart var familjefadern som förvärvsarbetade. Hemma fanns kära mor som kunde julstöka i godan ro med start redan i september.
Idag ser förutsättningarna lite annorlunda ut. Därför är det orimligt att ha lika höga krav på nybonade golv, manglade juldukar, inlagd sill efter faster Märtas recept och 7 sorters julkakor.
Vi behöver skapa våra egna traditioner och fundera på vad som är viktigt för oss - här och nu.
Det finns inga måste. Julen kommer och julen går oavsett hur du väljer  att fira eller inte fira. Att inte fira är också ett val.

Se till att din julhelg blir bra för dig och för de du firar tillsammans med.
Eller strunta i att fira om du känner att det är bäst för dig. Det kanske är något annat du behöver.
Julen är heller inte förknippad med glädje och kärleksfulla familjer för alla. För en del är det den absolut jobbigaste helgen på hela året. Försök skapa egna traditioner som passar dig. Ta hand om dig.
Vi har alla möjligheten att skapa vår egen jultradition och fylla den med sådant som vi uppskattar.

Så oavsett om du väljer att fira eller låter bli så hoppas jag att du nu får några sköna dagar med allt sådant som just du behöver.

Med ljus och värme från Ulrika

Tack för allt 2014 och hjärtinnerligt välkommen 2015

Ännu ett kalenderår har gått.
Inför 2014 kände jag en oerhörd förväntan. Ett pirr och ett bubblande i kroppen. Som sockerdricka.
Den känslan har kommit och gått under året.
När jag blickar tillbaka ser jag att det är väldigt mycket som jag har "åstadkommit". Jag har haft förmånen att jobba med precis det jag vill. Jag har träffat många underbara människor, Jag har fått chansen att prova på sådant som jag varit nyfiken på.
En kort summering av 2014 skulle kunna vara - det hände väldigt mycket!
Och jag är så oerhört tacksam över allt jag har fått göra och alla människor jag mött.
Jag är verkligen lyckligt lottad.

De senaste dagarna har jag haft julledigt och umgåtts med min familj. En efterlängtad ledighet efter en rolig, men också mycket intensiv höst.
Jag har passat på att rensa och städa ut hemma. Skrivbord, mappar, pärmar och lådor har gåtts igenom och jag har gjort mig av med en massa saker som jag inte längre behöver.
Det känns så skönt!
Bort med det gamla för att kunna lämna plats för det nya.
Tidigare har jag haft lite svårt att göra mig av med anteckningar och "tankar" som jag har tänkt skulle kunna vara bra "framöver". Nu kändes de skönt att slänga dem.
De som är viktigt kommer tillbaka, tänker jag.

Jag har haft lite väl många "bollar i luften" - det finns ju så oerhört mycket roligt att göra...
Jag känner att det är dags att fokusera och minimera.
Jag inser också att en del av det jag har gjort har jag gjort mer för någon annans skull än för min egen.
Jag känner väldigt tydligt att jag behöver fokusera. Plocka bort och göra färre saker.Istället göra dem innerligare och bättre.
Den känslan är så skön.

Inför 2015 känner jag inte något pirr eller några bubblor.
Istället känner jag ett stort lugn.
Det känns tryggt.
Jag känner av ett behov av att fokusera mer på "inåt" och det/de som finns nära mig. Det känns oerhört skönt.

• Hur summerar du året som gått? Vad är du glad och tacksam över? Vad har du lärt dig? 
• Vad ser du fram emot under året som kommer? Vad längtar du efter, drömmer du om och behöver du? 

Slutligen vill jag önska er alla en riktigt fin avslutning på det här året. Jag hoppas att du får en nyårsafton som blir ett bra avslut för dig.
Och sedan hoppas jag att 2015 blir precis på det sätt som du önskar och behöver. När du vet vad du vill och behöver är det mycket lättare att hitta vägarna dit.
Ingenting är omöjligt - det omöjliga tar bara lite längre tid.

Julefrid och julefröjd - nu blir det julledigt

Vilken fantastisk höst jag har haft. Tänk att jag har lyckan att få arbeta med så många av de saker som jag älskar. Känner mig så lyckligt lottad.

• Den här hösten har jag arbetat både med privat hälsocoachning och med mina kurser Tänk Dig Smal - gå ner i vikt med KBT och 5:2-detox som fantastiskt nog blir fullbokade varenda gång.
• Jag har bloggat och Facebookat och presenterat en radda nya recept som jag hoppas ger en hel del inspiration till hur man lever sitt liv lite mer hälsosamt utan en massa krångel. Ni har hittat mig här och på HÄLSOSMARTA - Josefi & Ulrika 
• Jag har skrivit en e-bok som ligger hos bokförlaget Bookboon och som alla som vill kan ladda ner helt gratis. Den heter "Att känna sig själv - för bättre välmående och högre prestation".
• Jag har startat upp online-kursen "Energikicken" tillsammans med Lena Lilliér och Smulan Liljegren. En fyraveckors kurs där du jobbar med dina tankar, din träning och stärker dig med bästa möjliga kost. Kursen ges löpande med en ny start den första varje månad. I januari startar dock kursen den 5:e.
• Jag har i mitt jobb som projektledare för Socialt företagande på Arbetsmarknadsenheten i Sala kommun startat upp en Butik i Sala - Butiken - i Sala,  där vi säljer secondhandkläder och inredningsprylar från kommunens verksamheter i syfte att skapa arbetstillfällen för arbetslösa som befinner sig lång från arbetsmarknaden. Vi öppnade butiken den 4 december och sedan dess har det varit full fart. Vi har fått ett fantastiskt mottagande och alla inblandade är så makalöst duktiga.

Det finns saker jag borde gjort.

Det finns saker jag önskar att jag hade gjort.

Men jag väljer att blicka tillbaka och känna en oerhörd tacksamhet över allt jag har fått vara en del av. Så fantastiskt!

Och hur kul och fantastiskt det än är att få jobba med så mycket som ligger så nära mitt hjärta, så längtar jag nu efter några dagars julledighet. Åh så skönt jag ska ha det tillsammans med familjen.
Som egenföretagare är det ibland svårt att vara ledig. För egen del handlar det inte så mycket om att det är ett "måste" och att saker kräver att göras utan snarare om vilja och inspiration - det finns ju så mycket roligt som väntar på  att bli gjort.
Men min tanke den här julledigheten är ändå att försöka vara så mycket här och nu som det bara går. Inga måsten och inga krav. Jag ska känna efter vad jag verkligen vill. Vad jag behöver och vad jag mår bra av.
För höstens tempo har varit högt och jag väljer att sakta ner och hitta till baka till mer balans.

Bloggen blir vilande under julhelg, nyår och dagarna där emellan. Kanske ses vi på Facebook eller Instagram om andan faller på.

Om du är sugen på att läsa något om de ämnen jag brukar skriva om, så finns de 2864 tidigare blogginlägg att välja mellan. Ta gärna tillfället i akt att läsa om något område som intresserar dig. Kanske:

• Avslappning
• Energi 
• Framgång
• Förändring
• Medveten närvaro
• Recept - sött utan socker

Många fler kategorier hittar du till vänster i marginalen på bloggen.

Se nu till att din jul- och nyårshelg blir som DU vill och behöver. Visst kan vi behöva anpassa oss ibland till de vi lever nära, men att göra för stora avkall på dina behov blir sällan bra.
Rycks inte med i alla andras förväntningar och krav. Fundera på hur DU mår bra av att fira jul och nyår. Eller låt blir det helt om det känns bättre för dig.
Få helger är så förknippade med tradition som just julhelgen och dessa traditioner har vi ärvt i generationer. Det kanske är dags att DU skapar DINA egna traditioner?
Vi behöver inte fira som vi alltid har gjort.

Jag önskar dig allt gott och ser fram emot att höras igen framöver.

En vecka med Linas matkasse

Jag fick härom veckan möjligheten att testa Linas matkasse. Som jag skrev om tidigare har jag varit lite skeptisk till denna typ av "mattjänst" eftersom vi i familjen har en del överkänsligheter och allergier att ta hand om. Som medlem hos Buzzador fick jag nu ändå möjligheten att prova och tänkte att det var ett gyllene tillfälle att ta chansen.
För idén om att få fräsch mat med nya inspirerande recept hem till dörren, den uppskattar jag verkligen.

Veckan innan kassen levererades fick vi menyn  per mejl. Det var bra. Då kunde vi på ett ungefär gissa vad vi skulle kunna behöva komplettera med för att alla skulle kunna äta sig mätta under veckan.
Vi valde standardkassen som är för fyra personer, och vi är fem i vårt hushåll. Det innebar att vi visste att det skulle bli lite snålt tilltaget. Vi såg därför till att bunkra upp med lite extra.

Kassen levererades av en trevlig killa på måndagskvällen och det var riktigt spännande att plocka upp innehållet. Ungefär som med godispåsar. Det är alltid mer spännande med de påsar som andra har plockat ihop än den egna ;-).
Råvarorna var fräscha och grönsakerna var verkligen exemplariskt fräscha och fina.
En del av innehållet var ekologiskt. Jag hade så klart önskat att det fanns en helt ekologisk matkasse, men så var det inte. när jag handlar själv blir inte heller allt ekologiskt, men i så stor utsträckning som möjligt.

Menyn under veckan såg ut så här:

A Snabb:		Ugnsbakad lax med sojavinägrett, pak soi och lime
B Tuff:		Senapskryddad pannbiff med coleslaw på rotselleri och äpple
C Medel:		Grekisk fläskkarré med tzatziki och medelhavssallad
D Snabb:		Pollo alla Cacciatore med papardelle
E Medel:		Mexikansk grönsakspizza med tacotopping

Det var en bra blandning och riktigt smakrika rätter med lite oväntade kombinationer ibland.
Jag upplevde dock att de flesta rätterna tog lite längre tid att tillaga än vad jag hade hoppats. Det står vilken svårighetsgrad rätterna har, men inte hur lång tid de beräknas ta att laga. Det hade jag uppskattat.

I övrigt var samtliga rätter riktigt goda. I en del fick jag byta ut en del ingredienser eller tillbehör så att vi kunde tåla att äta dem. Men det var inte några större problem.
Det som var mindre bra för vår familj var att det blir för lite mat för att räcka till alla. Jag vill förutom att alla ska äta sig mätta att vi ska få matlådor med till jobbet dagen efter också.

Men annars var det en riktigt rolig och smakrik vecka. Fick ny inspiration och nya smakupplevelser och några av rätterna kommer jag säkert att laga igen.
Vi kommer inte att beställa kassen regelbundet med tanke på att det blir för lite mat för oss, men jag kan definitivt tänka mig att beställa någon gång ibland för att få lite ny inspiration.

Och jag ser så klart en ny marknad:  Ulrikas hälsomatkasse :-).
Innehåller middagar och ytterligare några godsaker för en vecka där man kan välja för hur många personer. Allt som är möjligt är ekologiskt och innehåller inte socker eller vetemjöl.
Någon som vill beställa?

Är du också nyfiken på Linas matkasse? Då kan du klicka HÄR för att läsa mer och ta del av ett finfint prova på erbjudande.

En av middagarna - senapskryddad pannbiff med coleslaw på rotselleri och äpple.

Vi testar Linas matkasse

Jag har i ärlighetens namn varit lite skeptisk till dessa matkassar med hemleverans. Inte för att jag tycker att konceptet i sig är dåligt, för det är ju genialiskt. Men eftersom vi har en del matallergier och överkänsligheter i familjen, så har det känts som att det bli mest bökigt att få till det.
Men jag har också hört så mycket positivt om dessa matkassar, så till slut tog nyfikenheten överhand och vi bestämde oss för att prova när jag fick möjlighet att delta som testperson för Linas matkasse genom Buzzador.

Så i måndagskväll ringde en trevlig ung man på dörren och levererade två fulla kassar med mat. Jag tänkte nästan bjuda in honom och be honom laga maten också, men valde att låta bli.
Veckans menyer fick jag på mejl förra veckan och det var inte en enda maträtt som jag provat tidigare:

A Snabb:		Ugnsbakad lax med sojavinägrett, pak soi och lime
B Tuff:		Senapskryddad pannbiff med coleslaw på rotselleri och äpple
C Medel:		Grekisk fläskkarré med tzatziki och medelhavssallad
D Snabb:		Pollo alla Cacciatore med papardelle
E Medel:		Mexikansk grönsakspizza med tacotopping

Varorna var verkligen superfräscha och grönsakerna jättefina.
En del var ekologiskt, men det hade jag önskat att allt, eller i varje fall det mesta skulle vara.

Så nu ska vi se vad vi kan laga av detta. Vi tänker utgå från recepten, men byta ut och göra om när det är något vi inte tål (vetemjöl, ägg, fisk, nötter och mandel). Ska bli kul att få lite ny inspiration. Jag lagar sällan mat efter recept utan brukar blanda lite som det känns bra. Men nu ska jag göra ett försök.
Roligt att få prova lite nya livsmedel och märken som jag inte provat tidigare. Kanske hittar jag nya favoriter.
Återkommer med resultat och utvärdering.

Njutit av semester - och skönt att komma hem

Frukostvy över Medelhavet från balkongen

Så här vacker har min frukostutsikt sett ut de senaste två veckorna. Jag och familjen har spenderat två veckor i en lägenhet i Nice på Franska Rivieran. Underbart som vanligt.
Det är skönt att komma hemifrån.
Givande att leva efter andra rutiner för en period.
Spännande att prova nytt och utforska omgivningar.
Nya vyer, nya dofter, nya bekantskaper.
På två veckor hinner man skaffa sig nya vanor som passar efter behov och omständigheter.

Vi uppskattar att hyra en lägenhet när vi är på semester för att kunna bo "mitt i kulturen" vi besöker. Det blir en lite annan dimension än att bo på hotell. Hotellvistelser har definitivt också sin charm och det kan vara fantastiskt skönt att få frukosten serverad, golven torkade och sängarna bäddade varje dag.
Men i "eget boende" kommer man närmare staden, människorna och kulturen.
Att gå i matbutikerna och försöka hitta personliga favoriter och önskemål sedan tidigare och traditionell mat från platsen man besöker är en upplevelse bara det. Det är inte alltid lätt att förstå innehållet i produkterna - speciellt inte när man som jag inte talar franska alls ;-). Men lite lär man sig för varje gång och hittar ganska snart sina favoriter.

Nice är en fantastisk storstad med puls och liv med Medelhavet som granne. En perfekt stad att resa till med barn. Det var jag själv tveksam till från början när min man föreslog resmålet för första gången för några år sedan då barnen var yngre. När jag då Googlade "Nice" hittade jag information om att det var en av Europas mest barnvänliga städer att turista i.
Fransmännen är vänliga och hjälpsamma. Jag som inte talar språket kan ändå göra mig förstådd med hjälp av engelska, kroppspråket och några leenden.

När det gäller maten under semestern så vill jag till viss del behålla mina goda matvanor och rutiner som jag har vanligtvis, samtidigt som jag inte vill låta det begränsa mig. Jag har inga "förbud" vad gäller maten annars heller. Vetemjöl äter jag inte (väldigt, väldigt sällan och då i minimal mängd) för att jag är allergisk och socker försöker jag vara sparsam med.
Men jag har inga problem att njuta av en glass, god choklad eller något annat sockersött under semestern. Det ger mig inget dåligt samvete alls. Dock nöjer jag mig med mindre mängder då det helt enkelt inte smakar så gott - som jag ofta hoppas ;-).

Utbudet av ekologisk mat i Nice var helt ok, och vi hittade det mesta vi behövde i närbutiken. Det fanns dock inte lika stort utbud av ekologisk frukt och grönsaker som vi är vana vid hemma i Sverige.
Karikatyren av fransmannen som går med en baguette under armen stämmer verkligen. Baguetter verkar fortfarande vara deras basföda. De är är också väldigt förtjusta i sötsaker i form av olika bakverk och andra godsaker.
Nu är jag inte någon expert på fransmännens hälsa, men nog tycker jag att de sedan vi var här och semestrade första gången för ett antal år sedan märks att även fransmännen ha antagit en "större rondör". De äldre männen och kvinnorna ser ofta "krumma" ut och verkar ha ont i kroppen. Med andra ord är inte heller fransmännen "immuna" mot sockrets och vetemjölets verkningar.

Efter två veckors njutning med sol bad och god mat, så finns det ändå saker som jag har längtat efter och som uppskattas extra mycket när jag nu har kommit hem igen. Här är några av dem:

• Min mixer så att jag kan blanda lite gröna smoothies när andan faller på.
• Chiafrön - hittade inte någonstans i Nice. Nu ska det bli Chiapudding och Chiashots.
• Två toaletter - istället för en.
• Min egen säng - inget går upp mot den.

Trevlig midsommarhelg - till dig som vill

Tänk så var det midsommarafton igen.
Jag tycker att det inte känns så länge sedan sist...
Jag är egentligen inte någon stor fan alls av storhelger som midsommar, nyår och inte ens julafton.
Har aldrig varit.
Allt "ska" vara så perfekt. Alla "ska" vara glada. Alla "ska" må bra. Solen ska skina och/eller så ska snön ligga meterdjup och gnistrande.
Det är liksom gjort för att någon/några/alla ska bli besvikna. Så mycket som ska klaffa och som sällan gör det.

Nu skulle man kunna tro att jag har en massa eländiga minnen med mig från storhelger, men det har jag inte. Jag minns dem alla som trevliga och en del faktiskt som alldeles fantastiska. Men jag tror också att det har att göra med att jag inte har så stora förväntningar.

Jag gillar inte att koncentrera allt till ett specifikt tillfälle eller en specifik plats.
Jag uppskattar mer att sprida ut trevligheterna.

Därför har jag och min familj sällan några storslagna planer inför midsommarafton.
Vi tar det lite som det kommer. Om vädret är fint kanske vi packar pick-nick och åker ut till någon midsommarfirande i en kohage. Om det regnar kan vi lika gärna stanna hemma och poppa pocorn och ha det mysigt. Vi umgås gärna med andra, men helst då ganska kravlöst. Äter gärna gott och "midsomrigt", men ändå utan en massa besvär - en sillburk är ju inte så krånglig att öppna.

Hur vill du uppleva din midsommar?
Det är väl ändå det som det handlar om. Många gånger tror vi att det ska vara på ett visst sätt och tänker inte ens på att vi kanske själva vill ha det på något annat.
Att stanna upp och fundera på det är inte så tokigt.
Så nu är frågan alltså igen:
Om du får bestämma hur du vill fira din midsommar, hur väljer du att göra då?

Vad du än kommer fram till önskar jag dig en riktigt trevlig midsommarhelg - precis så som DU vill ha den.

JULÖNSKAN - en närvarande jul

Så var den här den tiden på året som barnen har längtat efter i månader. Föräldrar som minns sina egna barndomsjular gör allt för att återskapa den magiska känslan de hade då medan de torkar svettpärlorna ur pannan.

Glöm nu inte bort att njuta av det du själv uppskattar under julen. Barnen har den förmågan och vi vuxna har tappat den på vägen - förmågan att vara helt uppslukade av här och nu.
Vad är det du uppskattar med julen?
Julpyntet?
Barnens förväntan?
Din egen förväntan?
Julmaten?
Umgås med familj/släkt/vänner?

Vad det än är som du tycker ger julen det där lilla extra, stanna där i den känslan och njut när du väl är det. Det är det som julen handlar om, tycker jag.

Kanske tycker du inte alls om julen? Det är helt ok det med. Vad mår du bra av att göra och vad uppskattar du när alla andra firar jul? Stanna upp och njut!

Jag önskar er alla det jag uppskattar mest av allt

JULEFFRID

NELSON MANDELA - en stor man har gått ur tiden

Det är omöjligt att förstå storheten hos Nelson Mandela. De som träffade honom vittnar om en man full av liv och ständigt närvarande. Kanske var det just den närvaron som gjorde honom så stor. Han vågade VARA - både liten och stor.  Han vågade och kunde se det lilla i det stora och det stora i det lilla.
Att som han sitta fängslad i mer än ett kvarts sekel och ändå kunna se på den tiden med någon form av tacksamhet, det är näst intill obegripligt.
Han var verkligen levande. Och nu finns han inte längre i livet.
Men minnet av honom finns kvar och jag är säker på att han finns här levANDE på sitt sätt.

Dessa ord från Nelson Mandela är så oerhört kraftfulla att jag blir alldeles tagen, varenda gång jag läser dem. Jag behöver påminna mig om dem med jämna mellanrum.
Våga lysa.
Våga låta andra lysa.
Vår tid på jorden är NU.

”Vad vi fruktar mest är inte att vi är otillräckliga.
Vår djupaste rädsla är att vara omåttligt kraftfulla. 
Det är vårt ljus, inte vårt mörker, som skrämmer mest. 
Att spela obetydlig förbättrar inte världen. 
Det finns ingenting upplyst med att förminska sig för att andra inte ska känna sig osäkra. 
När vi låter vårt eget ljus lysa, ger vi omedvetet andra tillåtelse att göra detsamma.” 
                                         
                                                                                                      -Nelson Mandela