onsdag 3 november 2010

BOKTIPS - LEV LIVET FULLT UT



Så var jag då ÄNTLIGEN färdig med Eckhart Tolles "Lev livet fullt ut: en väg till andligt uppvaknande". Det här är en bok som jag har tänkt att jag "borde" läsa under en längre tid. Och det tog sin lilla tid att ta sig igenom boken. Dels beror det på att jag har parallell-läst andra böcker samtidigt, men framför allt därför att det är en seeeeg bok att ta sig igenom.
Jag hade stora förväntningar på boken och författaren då jag hört mycket positivt. Tyvärr blev jag besviken. Inte för att Eckhart Tolle inte har viktiga saker att berätta för oss. För det har han. Jag har funderat på varför jag känner en sådan motvilja till hans text, för motvilja är det jag känner. Jag är lika övertygad som Echart Tolle om att vi måste fundera på hur vi lever våra liv och att det är oerhört viktigt att vi stannar upp och funderar på hur vi har det och hur vi vill ha det. Jag håller alltså med om vikten av att finnas här och nu och inte bara leva i dåtid eller framtid. Så i huvudfrågan är vi helt överens.
Men, Tolle är så pessimistisk i sin framställning. Han visar inte heller någon ödmjukhet utan menar att det bara finns ETT sätt att förändra och förändras på = hans sätt. Han är också mycket hård och kategorisk i sina ordval många gånger. Följer vi inte hans väg så kommer jorden och mänskligheten att gå under i princip.
Tolle menar också att det stora felet är att vi är för intellektuella och att det är intellektet som har fått oss alla in på katastrofens väg. Jag kan inte hålla med om att det är så enkelspårigt. Jag vet många personer som använder sitt höga intellekt till att göra jorden till en bättre plats.
Kanske är det så att det är Tolles 30 år av kronisk depression som sätter sina spår i hans framställning. Han verkar inte ha någon större tilltro till mänskligheten utan ser bara sin egen "frälsning" som andras enda möjlighet.

Jag har lite svårt för personer, läror etc. som bara menar att det finns ett sätt i världen att tänka på, att bli lycklig på, bli religiös eller att må bra på. En människa i mycket dåligt psykiskt skick kan säkert tycka att det känns skönt att svälja en helt färdig idé med hull och hår. Men jag tror att de allra flesta mår bra av att hitta SIN väg, och hur den ska se ut kan inte någon annan tala om. Den måste man hitta själv för att kunna finna "saligheten". Det är visserligen det som är det svåra, men i det långa loppet det enda hållbara.
Tolle menar också att vi måste tysta våra ständigt malande tankar för att få frid och ro. Jag kan förstå att det kan vara ett problem om dessa tankar är negativa (som under en depression), men jag upplever ofta (inte alltid) att mina tankar är positiva, stärkande och livgivande. För mig är det många gånger en oerhört positiv kraft. Troligtvis har inte Tolle själv den erfarenheten eftersom han så länge lidit av depression.

Nu vet jag att jag många läsare som tycker om Echart Tolle och hans teorier. Skriv gärna en kommentar och berätta vad det är ni uppskattar. För som jag försökte skriva, så är jag egentligen inte emot hans grundsyn, utan mer hans sätt att framställa den och i och med det att utesluta alla andra alternativ. Dela gärna med er av era egna tankar och reflektioner. Det uppskattar jag. Kanske är hans andra böcker mer läsvärda?

Nu ska jag övergå till lite mer positiv och energigivande läsning (hoppas jag) det blir: "PIPPI POWER: 7 vägar till kvinnlig kraft" av Gitte Jörgensen.

8 kommentarer:

  1. Tack för en utmärkt recension och för att jag nu slipper känna att jag måste läsa ännu en bok :-)
    Har du inte läst "Vem gråter vid din grav" av Robin Sharma så rekommenderar jag den just för att han är så otroligt positiv i sina böcker - man får enorma kickar av positivitet :-)

    SvaraRadera
  2. ...å jag fattar ingenting av din recension!
    Undrar om vi har läst samma bok? ;)

    Tolle betonar starkt i boken att vi INTE ska lyssna på gurus, religiösa förespråkare och liknande, utan tvärtom skall hitta in till vår EGEN kärna.
    Den kärna där vi inte har några behov av att andra säger till oss vad det är vi ska göra och uppnå i livet.
    (men då behövs ju inga coacher heller förstås;)

    Genom stillhet och medveten närvaro i vardagen stillar vi egot, det som ständigt säger till oss: Gör, prestera, var aldrig nöjd, mera mera mera...
    Ett ständigt sökande efter någonting som ska göra oss kompletta - istället för att vara i nuet.

    Om man följer Tolles råd för att bli mer medveten i livet, så kan man få uppleva frid - men det är självklart inte alla människors mål, och absolut inte egots mål - för egot är motsatsen till inre frid och medvetenhet.

    Boken ger mig kraft, glädje och hopp om mänskligheten, särskilt när jag tränar mig i medveten närvaro - oftare o oftare.
    Att boken/författaren skulle vara negativ och pessimistisk, det utlåtandet förstår jag inte alls - för mig är det precis tvärtom.

    Kvällshälsningar från X-SoF

    SvaraRadera
  3. Jag uppfattade boken ungefär som SoF. Ska läsa om den snart så vi får väl se hur jag tänker då =)

    Med intellektet tror jag inte att han avser vad vi kan skapa med hjärnan utan mer intellekt i motsats till känsla.

    Lästips om detta: Eric Fromm "Att ha eller att vara?"

    SvaraRadera
  4. Förresten, En ny jord är hans senare bok som är en utveckling av Lev livet fullt ut. Kanske är den mer tilltalande?

    SvaraRadera
  5. Fokus mot framtiden - jag tänkte lyssna på "Vem gråter vid din grav" som min nästa ljudbok från Storytel;-).

    SoF - jag hoppades att du skulle lämna dina synpunkter :-). Det är ju så att vår bakgrund och det vi har med oss i bagaget så att säga färgar hur vi tolkar och upplever en bok. Kanske var det också så att jag hade för höga förväntningar, eller så läste jag boken vid "fel" tidpunkt. Men som jag skriver så tycker jag att andemeningen i sig är rätt och viktig, jag har bara lite svårt för sättet de presenteras. Roligt att få läsa dina tankar och tolkningar av boken. Jag måste ha missat (jodå, skumläste vissa partier) att han menar att vi ska ta avstånd från religiösa förespråkar, noterade istället att han om och om igen hänvisar till Jesus, Gud och andra personer som förekommer i bibeln.
    Underbart att höra att du kan hämta kraft i boken. Då är den rätt för dig. Jag vet att det finns många andra som känner som du. Tack för att du delar med dig.

    Malve - vet att det är många som tycker om boken ;-). Det var nog därför jag kände mig så besviken...
    Eric Fromm har jag läst och den tilltalade mig mycket mer. Jag har förresten "En ny jord" ståendes i bokhyllan och väntar på att bli läst. Men jag ska nog läsa några andra böcker emellan först ;-).

    SvaraRadera
  6. Du sätter verkligen ord på mina tankar. Jag kände och tänkte exakt likadant när jag läste boken!
    Skönt att vi är några stycken ;-)!

    SvaraRadera
  7. Veronika Ekstrand - ja, några verkar vi allt vara ;-).
    Tur att det finns många bra böcker att läsa och att man kan välja det som passar. Det viktigaste är ändå att hitta det som inspirerar dig.

    SvaraRadera
  8. Är Tolle depressiv? Jag har hört motsatsen, att han typ lever i harmoni och frid efter att hans "ego" gav med sig, för 30 år sen. Innan dess: massa ångest, efter det: knappt någon. Eller? Håller med kommentarerna ovan, visst kan boken vara lite seg om man tänker sig en dramaturgisk story med spänning och slukläm. Men den är inte uppbyggd så, den är mer av en sammanfattning av kärnan i hans olika budskap under föreläsningar och seminarier, svar på frågor från publik osv. Men jag tycker inte heller att han ör dogmatisk och säljer en enda rätt lära, han säger verkligen precis det motsatta: skapa din egen sanning! Det enda han hela tiden står fast vid är att intellektet är bra att han ,till bra saker, men inte ÄR oss. Och den identifikationen, liksom den med egot, missuppfattningen att vi alla är ensamma och separerade från varandra, är ett problem, vilket visar sig i hur vi behandlar varandra och vår värld. Allt annat är enligt honom öppet för tolkning. Vi vet inte det vi tror, det är poängen. Så har jag uppfattat honom iaf. Kan även rekommendera uppföljaren En ny jord till dem som gillar hans första hyfsat. Den "nya" (utgiven 2005) passar mig mer på ett litterärt plan.

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...