BOKTIPS - LEV LIVET FULLT UT

Så var jag då ÄNTLIGEN färdig med Eckhart Tolles "Lev livet fullt ut: en väg till andligt uppvaknande". Det här är en bok som jag har tänkt att jag "borde" läsa under en längre tid. Och det tog sin lilla tid att ta sig igenom boken. Dels beror det på att jag har parallell-läst andra böcker samtidigt, men framför allt därför att det är en seeeeg bok att ta sig igenom.
Jag hade stora förväntningar på boken och författaren då jag hört mycket positivt. Tyvärr blev jag besviken. Inte för att Eckhart Tolle inte har viktiga saker att berätta för oss. För det har han. Jag har funderat på varför jag känner en sådan motvilja till hans text, för motvilja är det jag känner. Jag är lika övertygad som Echart Tolle om att vi måste fundera på hur vi lever våra liv och att det är oerhört viktigt att vi stannar upp och funderar på hur vi har det och hur vi vill ha det. Jag håller alltså med om vikten av att finnas här och nu och inte bara leva i dåtid eller framtid. Så i huvudfrågan är vi helt överens.
Men, Tolle är så pessimistisk i sin framställning. Han visar inte heller någon ödmjukhet utan menar att det bara finns ETT sätt att förändra och förändras på = hans sätt. Han är också mycket hård och kategorisk i sina ordval många gånger. Följer vi inte hans väg så kommer jorden och mänskligheten att gå under i princip.
Tolle menar också att det stora felet är att vi är för intellektuella och att det är intellektet som har fått oss alla in på katastrofens väg. Jag kan inte hålla med om att det är så enkelspårigt. Jag vet många personer som använder sitt höga intellekt till att göra jorden till en bättre plats.
Kanske är det så att det är Tolles 30 år av kronisk depression som sätter sina spår i hans framställning. Han verkar inte ha någon större tilltro till mänskligheten utan ser bara sin egen "frälsning" som andras enda möjlighet.

Jag har lite svårt för personer, läror etc. som bara menar att det finns ett sätt i världen att tänka på, att bli lycklig på, bli religiös eller att må bra på. En människa i mycket dåligt psykiskt skick kan säkert tycka att det känns skönt att svälja en helt färdig idé med hull och hår. Men jag tror att de allra flesta mår bra av att hitta SIN väg, och hur den ska se ut kan inte någon annan tala om. Den måste man hitta själv för att kunna finna "saligheten". Det är visserligen det som är det svåra, men i det långa loppet det enda hållbara.
Tolle menar också att vi måste tysta våra ständigt malande tankar för att få frid och ro. Jag kan förstå att det kan vara ett problem om dessa tankar är negativa (som under en depression), men jag upplever ofta (inte alltid) att mina tankar är positiva, stärkande och livgivande. För mig är det många gånger en oerhört positiv kraft. Troligtvis har inte Tolle själv den erfarenheten eftersom han så länge lidit av depression.

Nu vet jag att jag många läsare som tycker om Echart Tolle och hans teorier. Skriv gärna en kommentar och berätta vad det är ni uppskattar. För som jag försökte skriva, så är jag egentligen inte emot hans grundsyn, utan mer hans sätt att framställa den och i och med det att utesluta alla andra alternativ. Dela gärna med er av era egna tankar och reflektioner. Det uppskattar jag. Kanske är hans andra böcker mer läsvärda?

Nu ska jag övergå till lite mer positiv och energigivande läsning (hoppas jag) det blir: "PIPPI POWER: 7 vägar till kvinnlig kraft" av Gitte Jörgensen.