Det ligger djupt i vår natur att hitta personer och situationer som vi känner igen. Det ger oss trygghet och trygghet är såklart viktigt för oss.
När vi möter nya människor så scannar vi av dem supersnabbt. Utan att vi ens är medvetna om det.
Det är en ren reflex som följt oss genom årtusenden av evolution. Vi behöver direkt kunna avgöra om det är en vän eller fiende som vi möter. Är det en person som vi ska ge en varm kram? Eller ska vi lägga benen på ryggen alternativt plocka fram knölpåken och slå ner vederbörande?
Den som vi känner igen oss själva i är den som vi instinktivt väljer att tolka som en vän och likasinnad. Först är det såklart de yttre attiraljerna som avgör. Hud- och hårfärg, längd, kroppsspråk osv. Och ganska snart lägger vi märke till sättet personer talar på och givetvis också vad hen säger.
Först i det läget börjar vi förstå om det är en person som även tänker som oss och delar våra värderingar.
Idag vet vi så klart att en person som inte ser ut som oss själva inte behöver vara en fiende. Vi behöver "skutta över" den där första och reptilsnabba instinkten som kanske försiktigt viskar att det kan innebära fara.
Vi ger ofta personer vi möter chansen att få presentera sig lite mer ingående innan vi placerar dem i facken vän eller fiende.
Får vi välja själv så umgås vi helst med personer som tänker och beter sig som oss själva. Som vi vet vad vi kan förvänta oss av.
Tänk efter själv. Visst är det den typen av vänner som du omger dig med? Och visst är de dessa kollegor på jobbet som du helst spenderar tid med?
Det behöver absolut inte vara något fel med det.
Speciellt inte om du känner dig nöjd med den du är och där du är. Om du känner att du inte kan, vill eller behöver utvecklas mer. Om du känner dig trygg och vill förbli så.
Men, du missar massor!
Genom att inte utmana dig själv och släppa in människor som är annorlunda, har andra värderingar, tankemönster och beter sig på ett annat sätt så missar du helt enkelt massor med spännande saker i livet.
Och inte minst missar du den mest fantastiska, automatiska och helt kostnadsfria personliga utveckling som tänkas kan.
För är det något som är både utvecklande och lärorikt så är det att med nyfikenhet öppna upp för en annan människa som du känner har något nytt att lära dig.
Dessa personer kan du träffa var som helst.
Du kan få en ny kollega på jobbet.
Det kan vara din granne.
Kanske är det en ny och ingift släkting?
Jag fick personligen en både stor och fantastiskt kärleksfull lärdom när mitt andra barn föddes. Innan dess hade jag väldigt svårt för personer som inte var snabba i tanken. Personer som inte "kopplade" snabbt och som man behövd förklara samma sak för flera gånger. Jag blev stressad och jag blev irriterad. Inte alls en trevlig attityd. Givetvis försökte jag att hantera den efter bästa förmåga, men jag är rädd för att jag inte alltid lyckades.
Sedan föddes alltså Max. Det visade sig att han hade Downs syndrom.
Det blev en omedelbar kris. Ett ifrågasättande om meningen med livet? En undrar om varför jag skulle "drabbas" av det? Lyckligtvis vände dessa tankar ganska snart efter den inledande krisen. Jag förstod att det inte var en bestraffning att Max hade kommit till vår familj. Det var en belöning!
Jag kan ju se ironin i att jag som hade svårt för personer som tänkte långsamt och inte förstod direkt får en son med en utvecklingsstörning. Men allt har en mening och oj vad jag har lärt mig på vägen.
Han är den person som lärt mig mest i hela mitt liv genom sitt sätt att vara, sitt förhållningssätt till saker och ting, sin lugn och sin absoluta närvaro.
Max har definitivt gjort mig lugnare. Och absolut mer förstående för människor som tänker och fungerar annorlunda.
Han har gjort mig nyfiken på de som inte är som jag - med eller utan funktionshinder. Han har fått mig att förstå att det är det annorlunda som berikar mest.
Jag tänker på så mycket vi människor missar och förlorar genom att hela tiden ta den "enkla och säkra" vägen och bara umgås med likasinnade.
Olika berikar. På alla sätt!
Utmana dig själv i din vardag. Bestäm dig för att vara mer nyfiken på de du känner inte är som du på olika sätt. Se vad de har att lära dig. Ha ett öppet sinne. Berika dem med dina erfarenheter precis som du låter dem berika dig.
Givetvis kan du stöta på personer som inte alls är trevliga eller bra för dig. Sådana personer finns ju dessvärre. Lägg inte ner någon större energi på dem. Meningen är att det ska vara en trevlig och givande upplevelse. Inte någon sorts utmaning och uppoffring i tolerans och lidande....
Även på våra arbetsplatser har vi så oerhört mycket att vinna på att släppa in personer med andra erfarenheter, förmågor och infallsvinklar. Det kan vara personer med annat ursprung, personer från andra branscher eller personer med någon funktionsnedsättning.
Det samhälle vi har skapat idag där prestation står högst i kurs är inte bra för oss. Det kan vi mäta i att antalet utbrända personer bara ökar. Livet är inget maratonlopp. Vi är inte gjorda för att vara högpresterande på alla plan och hela tiden.
Personer som har ett annat synsätt eller kanske andra behov får oss att sänka farten ibland.
De kan få oss att stanna upp i tillvaron. Hinna andas ordentligt. Och inte minst att förstå vad som verkligen är viktigt.
Jag tänker mycket på detta nu när min son börjar visa intresse för arbetslivet. Som flera av er säkert redan har läst då det spred sig som en löpeld på Facebook och blev artiklar i Aftonbladet och radioreportage i p4 Västmanland, så hjälpte jag Max att få testa på sitt drömjobb.
Det gensvar detta fick hos allmänheten var fantastiskt.
Det finns en glädje över att ge plats åt alla. En självklarhet och en stolthet.
Fler behöver bara våga öppna upp och möta den eller de som kommer med andra erfarenheter och som har andra behov. De har så oerhört mycket att erbjuda!
Jag hoppas verkligen att vi tillsammans kan jobba för ett samhälle där vi arbetar för att alla får vara med efter bästa förmåga.
Där vi inser att olikheter berikar.
Där vi har förstått att det högpresterande tempot inte är det som vinner i längden.
Och där nyfikenheten på hur alla kan bidra är en självklarhet - oavsett ursprung, erfarenhet och funktionell förmåga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar