Allt har en rytm, en cykel ett föränderligt flöde.
Ja utom människan då. Vi ska alltid prestera på topp oavsett.
Vi ger oss sällan eller aldrig perioder av vila eller tillåter oss att gå på halvfart.
Visst har vi semester en gång om året, men då ska vi ju hinna med allt det där som vi annars inte hinner med: resa, umgås, grilla, träffa släkten, renovera torpet, sköta trädgården osv. Så ofta är vi mer trötta efter semestern än innan.
Naturen har sin cykel. Den spricker upp i glädje och nyfikenhet under våren för att blomma ut totalt under sommaren. Sedan saktar den in, hämtar andan under hösten och tar sig en ordentlig paus när mörkret och kylan kommer med vintern.
Vi borde lära oss mer av naturen.
Jag är helt övertygad om att vi människor har ett behov av att följa samma rytm för att må bra.
Vad händer om DU bestämmer dig för att bejaka mörkret, blåsten och kylan och se det som en möjlighet att ta det lite lugnare?
Kanske gå och lägga dig lite tidigare på kvällen?
Kanske inte ha så mycket fokus på att göra utan också ge utrymme till att bara vara?
Kanske låta mörkret vara en symbol för trygghet och lugn (istället för som många tycker en tung och jobbig period)?
Mörker innebär för många tungsinthet och vemod.
Och visst mår vi bra av och behöver ljus. Så passa på i så stor utsträckning du bara kan att mitt på dagen utnyttja det dagsljus som finns.
Men tillåt dig sedan att "dra dig tillbaka" och vila i lugnet.
Omfamna det.
Sänk hastigheten.
Hämta kraften i vilan.
Sedan när ljuset vänder tillbaka har du samlat kraft och energi och är liksom naturen redo att blomma ut igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar