Du skulle aldrig drömma om att tjata på en nykter alkoholist att "bara ta ett par glas" för att han är så tråkig annars.
Du skulle heller aldrig komma på tanken att tjata på din goda vän som stolt förkunnar att hon varit rökfri i fyra veckor att "bara sällskapsröka" lite grann för att du inte tycker att det är lika gott att röka ensam.
Men med stor sannolikhet tycker du inte att det är konstigt att försöka övertyga en vän eller kollega att ta en extra portion av maten som du bemödat dig med att laga och ta ordentligt av alla sorters kakor du har bakat.
Jag har jobbat med personer som önskar gå ner i vikt och/eller förbättra sin hälsa (ofta går det hand i hand) i många år nu. Och jag har också insett hur många av oss som är "ätstörda" på ett eller annat sätt. Med ätstörd så menar jag att man äter fast man inte behöver (på grund av känslor, stress etc.) äter i större mängd än vad kroppen behöver eller fastnar i perioder av hetsätning/hetsbantning.
Och då förstår du kanske varför jag säger att nästan de flesta känner igen sig, om inte i allt så i vissa delar och ibland....
Men många lever i pressen och stressen kring att äta eller inte äta 24 timmar om dygnet. Hela deras liv kretsar på olika sätt kring maten, vikten, äta eller låta bli. Deras ätstörningsproblematik är på riktigt.
Att av och till äta fel och för mycket är inget större problem för de flesta.
Men för en del som har större svårigheter så blir det här med maten ibland så svårt att det känns oövervinnerligt.
Många kämpar år efter år med sitt matmissbruk (äter fel, för mycket, för lite osv.) och hittar aldrig någon balans och ro kring maten, ätandet och vikten. Det är en ständig kamp.
Och omgivningen tenderar inte att förstå. Snarare är det tvärt om, Tänk dig själv att få höra från sin partner eller sina vänner saker som:
- Jasså, du ska banta igen. Det vet vi ju hur det slutar.
- Det är ingen idé att du ens försöker. Du har aldrig lyckats hittills, så vad får dig att tro att du ska lyckas nu?
För personer som har levt i år med matmissbruk och ätstörningar (du behöver inte vara över- eller underviktig för att ha denna problematik, så det är inte säkert att det syns) så är varje dag en kamp,
Mat är något som vi alltid har omkring oss och där vi flera gånger varje dag behöver fatta beslut och hantera. Det är svårt nog att göra det ensam eller hemma när man har större kontroll. Det är ändå svårare när du befinner dig hos vänner, på restaurang, är bjuden på fest eller liknande.
Vi som inte har problem med maten på dessa nivåer kan ändå relatera till viss del. Vi vet att det inte alltid är så lätt att stå emot och att vi inte alltid, trots att vi är så kloka , klarar av att stå emot.
Multiplicera då de svårigheter du kan uppleva själv med 10, så kanske du närmar dig hur en person med riktig ätstörningsproblematik upplever det.
Vi behöver hjälpas åt och inte förminska och förneka problemen som dessa personer upplever.
Vi behöver istället stödja och förenklar för dem.
Tänk dig själv till exempel att du varje dag på din arbetsplats på förmiddags- och eftermiddagsfikat i princip "tvingas" äta en massa fikabröd och andra onyttigheter som kollegorna bjuder på och som alla förväntas äta av. Det är inte accepterat att säga nej.
Så är det på en del arbetsplatser.
Eller på släktkalaset eller middagen hos vännerna.
För många personer blir dessa tillfällen fyllda med massor med ångest helt enkelt för att de känner sig hånade, missförstådda och överkörda.
Varför är det så att vi känner oss tvungna att truga på andra mat och speciellt godsaker?
Många gånger är det helt enkelt för att lindra vårt eget dåliga samvete.
Om någon annan också tar en bit kladdkaka, så behöver inte jag känna mig misslyckad som inte kunde stå emot. Låt oss dela på "misslyckandet" istället.
För oss som är normalviktiga och inte har den typen av problem med matmissbruk och ätstörning så gör det inte så stor skillnad. Men för den som för en kamp kring detta dag ut och dag in så är varenda tillfälle en gång för mycket.
Tänk till nästa gång det vankas godsaker eller annat ätbart.
Erbjud gärna och fråga personer runt omkring dig om de vill ha. Det är bara artigt och även en matmissbrukare måste kunna hantera en vänlig fråga.
Men TRUGA INTE!
TJATA INTE!
Säg inte åt någon annan person att de inte ska behöva tänka på vad de äter, eller att de kan börja banta på måndag igen.
Låt alla få bestämma själva. Gör inte någon stor sak av det.
Gör dina egna val och låt andra göra sina.
På så vis får vi alla möjlighet att må som bäst.
Du som vill få hjälp med att jobba med dessa frågor och få redskap för att lära dig hantera trugande personer, socialt ätande och att kunna säga nej kan läsa mer om hur vi jobbar i min kurs Tänk Dig Smal - gå ner i vikt med KBT
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar