På 80-talet var socker inte det minsta farligt - utom för tänderna då, men det löste vi med fluortanten och tandkräm med fluor. Fet blev man av fett. Punkt.
Idag vet vi att det är precis tvärt om.
Vad vi har för kunskap om 20 eller 40 år återstår att se. För kunskapen förändras i takt med att vetenskapen hittar nya rön.
Socker är (vad vi idag vet) en av de stora bovarna bakom den stora fetmaepidemin som drar världen över. Det är en av grundorsakerna till det Metabola syndromet och alla sjukdomar som det för med sig. Det finns tydliga kopplingar mellan hög sockerkonsumtion och cancer och en rad andra livshotande sjukdomar.
En del menar att det var människans smak för det söta som gjorde att hennes hjärna utvecklades överlägset andra djurarter. Vi har alltid haft en förkärlek till sött. Men, för tusentals år sedan bestod det söta i några funna blåbär ett äpple (som då var betydligt mindre sött än de vi äter idag) eller om vi hittade en skatt i form av honung. Vi är med andra ord historiskt inte alls vana vid att kunna äta sött i så stor utsträckning som vi gör idag.
I dag äter vi sött varje dag. Gärna till varje måltid. Och gärna emellan måltiderna också.
Så det är lätt att förstå att denna konsumtion av sötsaker kan orsaka problem för oss.
När det larmades om sockrets faror runt millennieskiftet behövde vi så klart hitta andra alternativ. För det söta ville vi inte ge upp.
Redan tidigare hade vi börjat tillverka konstgjorda sötningsmedel på kemisk väg - aspartam, sorbitol, sackarin m.fl. Framför allt var det för att diabetiker skulle kunna äta sött utan att det skulle påverka blodsockret. Flera av dessa har i studier idag visat sig vara cancerframkallande .
Dock blev de konstgjorda sötningsmedlen aktuella igen när vi inte ville bli feta av sockret.
Och "nya" sötningsmedel såg dagens ljus eller marknadsfördes som bättre alternativ än socker: agavesirap, honung, lönnsirap, kokossocker, stevia och en rad andra.
Många började tillverka sötsaker på löpande band med hjälp av dessa nya "hälsosamma" sötningsmedel och kunde då "med gott samvete" äta sötsaker både till frukost, lunch och middag i tron att det var rena hälsokosten.
Vidare forskning har visat att den värsta sortens sötningsmedel för oss är fruktos. Fruktos har ett lägre GI än det vita sockret, men våra kroppar vet inte hur de ska hantera dessa mängder av fruktos som de kan få i sig via läsk, godis och andra sötsaker. Överskottet lagras i levern och kan orsaka fettlever (samma sjukdom som kan drabba alkoholister) och skapa en rad andra allvarliga problem för kroppen där fetma är det minst "farliga".
Vanligt socker innehåller två sockerarter - glukos och fruktos med en fördelning på 50/50. Det vita sockret innehåller alltså bara 50% fruktos till skillnad från agavesirap och kokossocker exempelvis som innehåller en betydligt större del fruktos.Alltså egentligen mindre hälsosamma alternativ för oss.
Många, inklusive mig själv, vill äta så naturligt som möjligt. Då kan det kännas mer lockande att ta till kokossocker, stevia eller agavesirap av den anledningen. Och visst kan det i flera av de alternativa sötningsmedlen finns något mer av vitaminer och mineraler, men det är försumbart.
Vårt vita strösocker kommer ju också från en naturlig källa - sockerbetan. Visst har det blivit processat så att vi kan använda det, men så har även flera av de andra "naturliga" sötningsmedlen.
Nu vill jag absolut inte skriva här att vi ska återgå till att äta en massa socker igen. Absolut inte!
Framför allt behöver vi tänka till över vår konsumtion av sötsaker överlag.
Vi behöver lära oss att det vi äter ska smaka mindre sött, vi behöver lära oss att inte äta sött i så stora mängder och vi behöver lära oss att inte äta sött så ofta. Det är det allra viktigaste.
Att äta "nyttiga sötsaker" som måltider flera gånger om dagen kan på sikt vara förödande för vår hälsa. Även om utsidan kan se smal ut kan de inre organen få ett farligt fettlager omkring sig och många andra sjukdomsförlopp kan uppkomma.
När du väl väljer att äta något sött, så se då till att njuta fullt ut och av en mindre portion. Då spelar det inte så stor roll om det är sötat med vanligt socker, stevia eller agavesirap.
Välj den form av sötning som du tycker fungerar bra för dig.
De du helt bör avstå från är de helt syntetsika sötningsmedlen som: aspartam, acesulfam - K, cyklaminsyra, sackkarin, sukralos (miljöfarligt).
Jag väljer olika typer av sötning beroende på av det är som ska sötas. Jag är förtjust i honung då jag tycker den söta smaken får mig att känna mig "nöjd" med mindre. Jag tycker också att kokossocker kan ge en god kolaaktig sötma. I bakverk kan jag gärna söta med bär eller frukt (morot, sötpotatis och palsternacka är också toppen). Då får jag också tillgång till alla fibrer förutom det söta.
Vi de få tillfällen jag bakar något "vanligt" som en kladdkaka sötar jag med socker, men i mindre mängd.
Det är alltid en bra tumregel att minska mängden sötning mot vad som står i receptet. Det brukar bli sött och gott ändå.
Som jag brukar säga:
Välj sötsaker med omsorg och vid väl valda tillfällen.
Ät då och njut fullt ut utan dåligt samvete.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar