Att bli sedd - ett djupt mänskligt behov

Att bli sedd. Ett av människans absolut viktigaste behov som behöver bli tillgodosett för att vi ska må bra. Något som de flesta av oss inte ens reflekterar över i vår vardag tillsammans med familj, vänner, arbetskamrater osv. Vi befinner oss ofta i samspel med andra och blir därmed sedda och bekräftade på olika sätt. Det kan vara bekräftelse som både är positiv och negativ.
Självklart vill alla få positiv bekräftelse, men i brist på det är det bättre med en negativ bekräftelse än ingen alls. Något som Hjalmar Söderberg så tydligt förklarar i romanen  Doktor Glas

Man vill bli älskad,

i brist därpå beundrad,

i brist därpå fruktad,

i brist därpå avskydd och föraktad.

Man vill ingiva människorna någon slags känsla.

Själen ryser för tomrummet

och vill kontakt til vad pris som helst.

Richard Gere, den oerhört folkkäre skådespelaren klädde för några veckor sedan ut sig till en tiggare och satte sig på en gata i New York för att se vad som skulle hända.
Hans största förundran var att ingen såg honom. De flesta människorna gick förbi och skänkte honom inte en blick. Några tittade på honom med avsmak. Endast en kvinna gav honom lite mat.

För några år sedan var jag med i arbetet med "Kokbok för hemlösa". Det som jag allra starkast fick med mig från det projektet var ett samtal jag hade med en hemlös man.
Han berättade för mig att det värsta var inte att gå hungrig.
Det var svåraste var inte att veta var man skulle spendera natten,
Det jobbigaste var inte att inte kunna tvätta sig eller duscha på veckor.
Det värsta var att inte bli sedd - att ingen tittade honom i ögonen.
Sedan dess möter jag så ofta jag bara kan tiggares och hemlösas blick. Jag ger dem inte alltid pengar. Men jag ser dem i ögonen, Bekräftar dem med ett leende som betyder - jag ser dig.
Det gör dem inte mättare eller varmare. Men det ger dem ett människovärde.

Så här skriver Richard Gere på sin Facebooksida till bilden (som jag lånat från  honom)

"When I went undercover in New York City as a homeless man, no one noticed me. I felt what it was like to be a homeless man. People would just past by me and look at me in disgrace. Only one lady was kind enough to give me some food. It was an experience I'll never forget. So many times we forget how blessed we are. We should not take that for granted. And if we can help someone in need, we should. That's why after I was done, I walked around and gave food and $100 to every homeless person I saw. They cried and were so grateful. Be the change you wish to see in the world."