Rädsla är kanske en av de allra farligaste känslorna - i varje fall om det är många som känner sig rädda och otrygga tillsammans. Det blir en oerhört stark kraft.
Jag känner att det är där vi befinner oss väldigt många i Sverige idag. Sverige, landet som har levt i fred i mer än 200 år. Där vi har allemansrätt, tror på jämlikhet, yttrandefrihet och allas lika värde (nåja, det finns förbättringspotential på flera områden).
När jag skriver det här är det inte för att ta något parti, för att ta ståndpunkt för eller emot något utan enbart för att belysa en problematik som uppstår när rädsla och otrygghet uppstår.
Människan är en social varelse. Vi vill leva i grupp och att känna trygghet tillsammans med vår grupp är viktig. Gruppen kan se olika ut. Det kan vara familjen, släkten, kommunen, det politiska partiet, idrottsföreningen, fansen till popgruppen eller landet vi bor i. Vi vill gärna känna en "vi-känsla" och vi vill känna oss trygga med varandra.
Förändring innebär otrygghet och otrygghet ger ifrågasättanden och rädsla. Inte för alla i alla situationer, men väldigt ofta. Det är en inneboende psykologisk reaktion som ska säkra vår arts överlevnad. För när det kommer till kritan är vi genetiskt ganska lika våra förfäder som levde på vår jord för många tusen år sedan.
Varje typ av förändring kunde vara ett potentiellt hot mot vår och våra närmastes överlevnad. Därför har vi en inbyggd funktion att börja tvivla och ifrågasätta vid förändringar. För att säkerställa att det vi står inför är något vi kommer att överleva. Om vi kommer fram till att det är livshotande får vi backa tillbaka.
Det är många som tvivlar och ifrågasätter idag.
Idag i Sverige är många rädda och anledningarna är också många.
Världen är otrygg och föränderlig och våra trygga och fredliga liv känns hotade.
Det är inte första gången i historien och kommer garanterat inte att vara den sista.
Men vi lever här och nu och kan bara relatera till det vi upplever själva och blir inte lika berörda av vad historieböckerna berättar.
Den stora världen kommer liksom närmare. Allt som händer där ute i den stora vida (ännu mer otrygga världen) är bara ett knapptryck eller en nyhetssändning bort.
Människor som lever i krig, svält och förtryck flyr till vårt trygga land. En del sitter på våra gator och tigger.
Arbetsmarknaden är osäker, både hos oss i i de flesta andra länder.
Ekonomin är i gungning.
Hela världen är otrygg och nu kryper otryggheten inpå oss.
Vi är inte längre skyddade.
Människor mår dåligt och psykvården har inte de resurser som behövs för att hjälpa alla som behöver hjälp. Stor otrygghet skapar så klart ännu .mer psykisk ohälsa.
Många önskar inget hellre än att få vara med och bidra genom att jobba och tjäna pengar, men får aldrig chansen.
Vems är felet?
Vi söker alltid syndabockar.
Det hjälper oss att förstå och kunna kanalisera och hantera situationen.
Och syndabockarna blir gärna "de nya", allt det som inte var som det var förut då när allt var så bra, stabilt och underbart.
Människor mår dåligt och när jag tittade på den senaste brottsstatistiken så har de flesta brott ökat under 2014.
Det finns naturligtvis kopplingar mellan ett sämre psykiskt mående och högre andel brott.
Sexualbrott mot kvinnor och mot barn ökar - den brottsstatistik som ökar mest.
När det handlar om brott (i princip vilken typ av brott som helst, men inte minst våldsbrott) så pratar man om gärningsMAN, aldrig en gärningsKVINNA. Det är nästan alltid män som står bakom våldet. Men det betyder givetvis inte att alla män begår brott och är våldsbenägna - absolut inte.
Dock är det en viktig faktor att titta på och försöka förstå för att kunna komma tillrätta med problemet.
För det är ett problem att jag och andra kvinnor känner oss rädda och osäkra när vi är ute själva.
Och vi MÅSTE kunna prata om problematiken med våldet, hatet, oron och rädslan utan att peka finger, anklaga, bli placerade i politiska fack eller behöva ta parti för eller emot. För då kommer vi aldrig att kunna diskutera roten till problematiken.
Det är alldeles för många människor som bor i Sverige i dag som känner sig rädda, oroliga och otrygga.
Vi måste kunna få berätta vad vi tycker känns fel, annars kommer vi aldrig att kunna hitta några lösningar.
Ett litet barn som är rädd och otrygg behöver en trygg och stabil vuxen som tar ansvar och visar på att det farliga inte är så farligt. En pålitlig vuxen som berättar hur det kommer bli framöver, som berättar om hur allt kommer att lösa sig och hur planerna ser ut.
Många som bor i Sverige i dag är som små otrygga barn (en liknelse och inte menat som ett hån) och vi behöver en eller flera trygga personer som tar ansvar och som berättar hur vi tillsammans ska kunna hitta tillbaka till tryggheten. Var är ni? Politiker, ledare och andra med kunskap och vilja att få oss att tillsammans må bra igen?
Vem ska vi lyssna på och vem kan få oss att känna trygghet och tillförsikt?
Vid otrygga tider söker man ledare och om inte de kloka och starka gör sig hörda är det andra krafter som gör det. Det har hänt förut och det kan hända igen. Helt naturligt och inte konstigt alls. Vi är rädda och osäkra och vi söker och hittar trygghet hos dem som talar om för oss att de vill hitta en lösning.
Jag vill inte leva i ett land där vi har det så fantastiskt bra på många olika sätt och känna denna rädsla och otrygghet.
Ett land där vi så lätt vänder oss mot varandra snarare än försöker hitta lösningar.
Jag vill att mina barn ska få växa upp och få samma fantastiska möjligheter som jag.
Jag tror på att vi alla, inte bara i Sverige utan i hela världen kan hjälpas åt och ta hand om varandra.
Vi som kan ska självklart hjälpa dem i nöd. Vi vet inte själva när det är vi som behöver hjälp någon annanstans ifrån.
Men då måste vi kunna prata om hur vi tillsammans kan skapa en värld där så många som möjligt kan få må så bra som möjligt.
Då måste vi kunna prata om detta utan att direkt sätt människor i fack och anklaga varandra för än det ena eller än det andra.
Och kanske ännu viktigare. Vi måste LYSSNA på varandra.
Vi måste säkert alla "bjuda till" och inse att vissa saker kanske måste förändras - precis som det alltid har gjort genom alla tider, och att det inte behöver betyda att det på sikt blir sämre. Faktiskt är det många förändringar genom tiderna som har förbättrat vår tillvaro.
Var och en av oss kan bidra.
Jag gillar inte vart vi är på väg som det känns nu i all denna oro, men jag tror att vi tillsammans har makten att förändra.
Det känns inte som att vi idag har några starka, trygga personer som kan/vill/förmår "leda" oss, så kanske måste vi leda oss själva.
Låt inte rädslan styra dig utan försök att tänka mer långsiktigt och logiskt.
Rädda människor är inte alltid så logiska eller långsiktiga i sitt tänk - vilket är ganska naturligt.
Försök att se saker i ett större perspektiv och var beredd på att prata och lyssna på andra människor för att hitta bra och hållbara lösningar.
Det är du, här och nu, och alla vi andra som finns här på vår jord.
Den är ingens och allas vår tillsammans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar