VI LEVER I OFFENTLIGHETENS TIDSÅLDER

Hur övervakade vill vi vara?

Spännande det här med hur alla helt plötsligt tycker att vissa saker är helt naturliga som bara för ett par decennier sedan skulle setts som absurda och knappast troliga.
Utvecklingen när det gäller teknik och de sociala medierna går så snabbt och för barn och ungdomar som växer upp idag är det en självklarhet.

Hade någon sagt till mig för 20 år sedan att jag skulle visa folk jag inte känner bilder på mig och berätta för alla som vill lyssna vad jag åt till frukost, så hade jag nog bara skrattat och avfärdat det hela. Men nu är det där vi är.
Givetvis är det upp till var och en hur mycket av sitt liv man vill visa upp offentligt, men det är inte någon som tycker att det är konstigt längre att visa för alla som vill se vad som ligger på frukosttallriken, ultraljudsbilden på det ofödda barnet eller den nyinköpta bh-n.

Frågan är hur vi ser på det här om ytterligare några år framåt i tiden. Har gränserna flyttats fram och suddats ut ännu mer, eller har vi börjat backa och värna om vår integritet?

Vad får det för konsekvenser för vår unga som växer upp idag och vars vardag många gånger handlar om ett behov av att bekräftas genom en "tummen upp" i flera av våra sociala medier.
Syns jag inte så finns jag inte - eller?

Nu tror jag inte att det nödvändigtvis måste vara negativt med att vara synlig i de sociala medierna. Jag tror att det också kan vara precis tvärt om. Nu har det nämligen blivit helt legitimt att vara stolt över något man åstadkommit  - och att tala om det. Det är inte i linje med den Jantelag som varit så styrande under många decennier här i Sverige, och det är bra.
Det är ok att vara glad över nya snygga glasögon, att stolt visa upp sitt nyklippta hår eller att "skryta över" de hemlagade bullarna som svämmar över på diskbänken.
Vi lär oss att ta plats, vara stolta och glada och att våga stå för det.

Frågan är om vi inte på sikt  kommer ha något behov av att vara "privata"? Om allas liv på något sätt ska delas och vara offentliga?
Det är inte bara i de sociala medierna under de senaste decennierna som vår privatliv belyses. Vi kan även se vilka Tv-program det är som väcker allmänhetens intresse - alla dessa program i "dokumentär-format" där vi får möta personer "hemma hos".
Människan är nyfiken. Vi vill se, förstå, hitta likheter och hitta skillnader. Därav intresset.

Att leva i "offentlighetens tidsålder" innebär också att vi ALLA har möjlighet att få uppleva det som vi tror att kändisarna får uppleva. Vi kan bli som dem. Visa upp oss. Visa upp våra hem. Kanske väcka avund och ibland kanske avsky. Vi har alla möjlighet att få våra 15  minutes of Fame som Andy Warhol pratade om. I bästa fall kan det bli fler än 15 minuter.... Om man klara av att hålla omvärldens intresse vid liv vill säga. Och för att göra det kanske man måste ta ut svängarna mer och mer och mer....

Vi tycker inte längre att det är konstigt att vi lägger upp vår Cv och meritförteckning till allmän åsyn på LinkedIn - tvärtom kan andra höja på ögonbrynen om vi väljer att inte visa vår historia offentligt där. Vi vänjer oss så sakteliga och gränserna till vad som ska vara privat suddas ut mer och mer.

Jag tycker att det är spännande... och samtidigt lite spännande skrämmande.
Vad tycker du?