Jag blev väldigt positivt överraskas av boken då den är skriven på ett för mig helt nytt sätt. Den beskriver parallellt två unga familjers liv som på olika sätt flätas samman. Det i sig kanske inte är så ovanligt, men Annas språk är så enkelt och så innehållsrikt på en och samma gång. Hon beskriver de vardagliga händelserna i livet och gör det med både självklarhet och djup.
De två huvudpersonerna heter Christine och Sara och deras liv länkas samman från första kapitlet då de båda föder sitt första barn på samma dag och på samma sjukhus. Därefter får vi följa deras liv, tankar och utveckling som löper parallellt, helt ovetande om varandra men ändå nära.
Jag tycker också mycket om upplägget med kortare kapitel som varvas mellan huvudpersonerna i boken. Jag kom på mig med att hela tiden tänka:
- Bara ett kapitel till..., och så blev det mer läst än vad jag hade planerat från början.
Något jag också uppskattar riktigt mycket är de små poetiska och underfundiga meningarna som avslutar varje kapitel. Ett exempel:
" Den villkorslösa sträcker sig härifrån till evigheten. Våra fel och brister är förgängliga, därför finns de inte alls."
Boken är lättsam men manar samtidigt till eftertanke. Jag ser verkligen fram emot att få läsa flera böcker i serien som Anna Eriksson Skarin lovar oss. En riktigt feel-good bok som passar alldeles utmärk att mysa med i höst- och vintermörkret. Jag ser att andra som har recenserat boken har gett den högsta betyg. Det förstår jag och instämmer i hyllningskören.
Nu hoppas jag bara att jag inte behöver vänta för länge på del två.
Det var ett underbart citat. Tack för att du delar med dig av det.
SvaraRaderaGillade citatet - tack!
SvaraRaderaJag har nyss läst "Mellan Människor". Jag har sällan läst något så trivialt och meningslöst som detta. Oviktiga detaljer hopas på sidorna, och inget händer i boken. I början skall de två paren dels gifta sig, dels flytta till ett nytt hus. Först på sidan 400 (ca), kommer detta. Dessförinnan har man som läsare måst stå ut med självklarheter och förnumstiga påståenden, som tråkar ut en till medvetslöshet. Talspråket är helt onaturligt, så uttrycker sig ingen, det är stelt och ofta nästan byråkratiskt. Språket är genomgående dåligt, på det vis som unga människor skriver i dag, (Camilla Läckberg-syndromet) med massor av fel av olika typ. Den som läser denna bok måste vara helt befriad från vanan att läsa litteratur, och därtill försedd med massor av dödtid. Boken är utgiven på eget förlag. Jag kan knappast tänka mig att något etablerat förlsg skulle låta publicera denna smörja
SvaraRadera