Funderade på det där med motpoler. Det behövs, tänker jag.
Vad vore ljuset om det inte fanns mörker?
Vad vore lugn om vi inte ibland upplevde stress?
Vi skulle aldrig reflektera över hur mörkt vi tyckte det var om vi inte saknade ljuset. Och att få koppla av ordentligt efter en stressig dag gör det hela så mycket mer njutbart.
Jag tänker också på ondskan som finns... i olika skepnader. Det är klart att vi absolut skulle vilja klara oss helt utan elände, ondska och kriser. Men tänk om det är så att allt finns och har en motpol just därför att vi ska kunna bejaka det goda och fina.
När vi hamnar i situationer av mörker är det ljuset vi längtar till. Det mörka kan få oss att inse att det är ljuset som är det starka, där vi vill vara och det som är viktigt för oss.
Men för att få de insikten och för att påminnas lite då och då krävs det att vi fått ta del av det mörka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar