Det här är en bok som fick mina ögon att tåras vid flera tillfällen. Dels för att Josefi Dahlberg som har skrivit boken "När bitarna föll på plats" beskriver en ständigt pågående kamp med sitt skolarbete genom hela skolan, dels för att jag ser och känner flera barn som går igenom exakt samma sak just nu.
Boken är Josefis självbiografi över sin skolgång. En skolgång som prövade Josefi konstant. Hon kände aldrig att hon dög, klarade av och fick aldrig den hjälp hon behövde. Ändå kämpade hon på - hela tiden, utan stopp. Jag blir makalöst imponerad över hennes driv och målmedvetenhet som hon visade upp från skolstarten och hela vägen igenom grund- och gymnasieskola.
Hon berättar hur handikappad hon faktiskt var av att inte kunna läsa. Det var omöjligt att se på textad film utan att någon översatte åt henne, att spela sällskapsspel var en stor utmaning och knappt genomförbart om inte något hjälpte henne hela tiden. För att inte tala om konsten att söka information på ett bibliotek eller liknande.
Inte förrän Josefi gick på gymnasiet fick hon bekräftat att det inte var henne det var fel på. Hon var inte dum och trög - hon hade dyslexi.
Med rätt hjälp, träning och metoder har Josefi lyckats bemästra sin dyslexi.
Boken är fantastisk därför att Josefi som öppenhjärtigt berätta om både sin problematik och hur den fick henne att känna sig under sin uppväxt. Jag önskar att ALLA som arbetar i skolan läser denna bok för den ger en ovärderlig inblick i och förståelse för hur tufft det är att gå i skolan utan att få den hjälp man behöver och har rätt till.
Jag känner också enorm beundran för Josefi som kämpade så, konstant. Fokus var hela tiden att klara av skolan. Inte en tanke på att ge upp, istället nya strategier, scheman och mål för att klara det som klaras skulle. Beundransvärt vilket driv!
Att jag nu själv har nöjet att så samarbeta med Josefi genom vår gemensamma blogg "Från Sockerbotten till Hälsotoppen" gör mig faktiskt riktigt stolt. Jag jobbar med en vinnare!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar