FÖRLÅT DA!

Vi får tidigt lära oss att be om förlåtelse när vi har gjort något fel, speciellt mot en annan person. Det lilla barnet som sliter spaden ur handen på sin lekkamrat förmanas av sin mamma eller pappa att genast lämna tillbaka spaden och säga förlåt till kamraten.

Ett litet barn agerar ur eget perspektiv och har inte förmågan att sätta sig in i hur andra tänker och känner. Det är något vi lär oss under uppväxten. Om en 2-åring vill ha kamratens spade i sandlådan handlar det inte om elakhet utan snarare en sund själviskhet. En 2-åring tänker på sina behov och hur han eller hon på bästa sätt ska kunna tillgodogöra dem. Att de ibland krockar med omgivningens behov blir mer en olycklig omständighet.

De flesta av oss lär oss alltså med tiden att bli empatiska och förstå att vi inte enbart kan lyssna på egna behov och tillgodogör dem i alla sammanhang. Men för en del är det svårare. Till viss del kan det bero på att vi många gånger som barn får lära oss "det magiska ordet" - FÖRLÅT. Det ordet är nyckeln, lösningen. När vi har sagt förlåt är det vi sagt eller gjort "borttrollat". Vi behöver inte göra annat är att formulera ordet  F - Ö - R - L - Å - T  med vår mun så är det klart - inte mena något, känna ånger eller förstå innebörden. Bara slänga ur oss ordet så är det klart.

Vi vuxna är så klart delaktiga i att det blir så här. Inte minst i skolan har jag många gånger sett vuxna som löser konflikter genom att se till att den som bär skulden till ett bråk eller någon annan oförrätt säger förlåt till berörda. När det är gjort är allt klart.

Det vi som vuxna, föräldrar och pedagoger behöver lära barnen är inte att säga förlåt, utan att MENA förlåt. Vi måste lära barnen att förstå hur de andra barnen mår och känner sig efter de omständigheter som varit. Den lilla tid extra det tar för oss för att få barnen att förstå att ord och handlingar kan få andra att må dåligt, bli ledsna, kännas sig rädda och kränkta, är en god investering. För när du som barn eller vuxen verkligen förstår vad det du nyss har gjort innebär för en annan person då är det mycket enklare att MENA förlåt.

Hur kan du då rent konkret träna ditt eller andras barn i detta? Här är några tips:

• Berätta om dina känslor. Tala om när du är arg, ledsen, glad etc. Berätta hur det kommer sig att du känner dig så.
• Prata med barnet om han/hennes känslor. Be barnet berätta hur han/hon känner sig och lägg aldrig någon skuld i känslorna. Känslor är aldrig fel, utan alltid helt naturliga.
• Prata om hur ditt barn tror att andra kompisar mår - både positiva och negativa känslor.
• Skuldbelägg aldrig. Alla gör vi fel och det är helt rätt att säga förlåt, MEN vi måste mena det också. VI måste visa att vi förstår att vi har gjort fel och att vi ångrar oss. Först då är det förlåt på riktigt.