FÖRDOMAR OCH SKRÄCK

Härom kvällen kände jag att det var läge för en powerwalk för att få lite ny energi i kroppen. Det var inte mörkt ännu ,men det hade börjat skymma. Jag greppade mina stavar, stoppade lurarna med ljudboken i öronen och begav mig av på min favoritrunda som tar genvägen över Djäkneberget.
Mitt uppe på Djäkneberget finns en stor gräsplan med cykel- och gångbana runt om. Jag kom från ena hållet och skulle gå runt för att komma till andra sidan. Jag brukar alltid välja att följa vägen åt höger, skulle lika gärna kunna välja att gå åt vänster då det är exakt lika långt. Men högersvängen har liksom blivit min rutt.

Lagom när det är dags för att välja vänster- eller högersväng ser jag att det kommer någon gående längs den sidan där jag brukar gå. En lång och gänglig mansfigur i klädd svart adidasoverall med huvan uppdragen över huvudet. Gången var släntrande och nonchalant som hos en ung "värsting".
Hjälp!
Skulle jag ta vänstra svängen nu i varje fall?
Jag menar, det spelade ju egentligen ingen roll alls. Det handlar ju mer om hur jag "brukar gå", och det kan till och med vara nyttigt att skapa nya mönster i livet - om så bara det handlar om promenadväg.
Men jag hade ju planerat att gå till höger. Ända till dess att jag fick se att det kom en ensam ung man med huvan uppdragen på "min" sida.
Jag övervägde starkt att ändra min rutt, men så kände jag ändå att jag kan ju inte låta mina fördomar få styra mitt val av promenadväg. Och om han nu skulle råka vara en "värstingkille", så vad var det som sa att han överhuvudtaget skulle ta någon notis om mig? Än mindre slå ner mig?

Jag beslutade mig för att fortsätta min planerade väg. Utan att jag var medveten om det sträckte jag lite extra på mig och tog ännu mer bestämda steg och satt stavarna kraftfullt i marken. Jag närmade mig ynglingen, och min vana trogen sedan jag arbetade med sk. riskzonsungdom, så bestämde jag mig för att titta honom i ögonen.
Det är ett "trick"jag har fått lära mig att det är betydligt svårare för en personn att vara otrevlig mot dig eller på något sätt gå till attack om du har uppmärksammat dem genom ögonkontakt (vilket inte stämmer om personen i fråga är psykiskt störd, då kan det vara just det som får honom/henne att agera).
Jag lyfte i varje fall min blick när jag var några meter från ynglingen för att möta hans blick.

Nog var det en mans blick jag mötte. Men, inte en 19-årings hårda ansikte, utan snarare en 90-åring fårade.
Den gamle mannen var skrynklig som få i ansiktet, och han log plirigt mot mig innan han släntrade vidare. Jag log tillbaka, men kände mig lite skamsen över hur mina fördomar får mig att tänka och agera.
Tänk så många gånger vi låter dem styra oss.