Vad jag förstår så är det en tämligen vanlig gen, inte minst på våra breddgrader.
Det är inte alls ovanligt att man blir avundsjuk för att en kollega får andra arbetsuppgifter, att grannen köper ny bil eller att väninnan kan äta hur mycket gott som helst medan man själv i princip går upp i vikt bara genom att titta på mat.
Självklart kan jag också känna att jag också skulle vilja ha något som någon annan har, men jag känner inte avundsjuka i det läget. Snarare leder det till att jag känner mig sporrad och motiverad till att försöka uppnå samma sak själv - om det går.
För är det något jag jag kommit fram till, och det tror jag att jag var på det klara med redan som barn, så är det att någon annans lycka inte står i motsatsförhållande till min lycka. Det finns så det räcker åt alla.
Det hjälper inte mig att önska att grannen ska bli av med sin splitternya bil, jag får inte en egen bara för det.
Genom att se på vad andra har och hitta en inspiration i det, så får du en fantastisk drivkraft. Först och främst måste du våga erkänna att det finns saker som andra har som du också vill ha. Kanske måste du också tänkt lite extra kring det hela. Är det verkligen den ny bilen du också vill ha, eller är det bara så att du missunnar grannen ännu en ny bil? Missunsamhet är inte en särskilt trevlig egenskap och den kommer definitivt inte att ge dig större förmåner i livet. Det är också en egenskap som säger mer om dig än om andra. Troligtvis behöver du jobba på att stärka din självkänsla.
Om det nu är så att du faktiskt känner dig avundsjuk på grannens nya bil, så får du fundera på vad denna avundsjuka handlar om. Vill du också ha en ny bil? Behöver du en ny bil? Då kan det vara läge att se över dina förutsättningar och möjligheter. Eller är det något annat du känner dig avundsjuk över? Att grannen har råd att köpa nya bilar stup i kvarten? Då är det inte själva bilen du känner avundsjuka över, utan snarare de ekonomiska förutsättningarna grannen har. Men om han skulle få det sämre ekonomiskt ställt innebär det inte att du automatiskt får det bättre? Frågan är fortfarande, vad kan du göra åt din egen situation? Acceptera eller förbättra?
Jag kan finna inspiration på många olika håll när andra människor har/köper/får/skapar etc. något. Jag fundera då på hur jag kan, om det verkligen är något som jag också vill ha/göra, nå dit.
I värsta fall visar det sig vara helt omöjligt, jag kanske har helt fel förutsättningar. Då tjänar det inget till att tänka på det mer. Det tar bara onödig energi. Istället får jag acceptera att så är fallet och lägga fokus på något annat. Eller så är det så att jag kan finna både inspiration och vägar att också nå samma mål. Det är en härlig känsla att låta andra människor inspirera mig till "stordåd" på olika plan.
Håller jag med om :) Har heller aldrig förstått mig på varför folk blir avundsjuka på att bästa vännen köpt fin soffa osv.. I min lilla by där får ingen vara bättre, då blir det skitprat med en gång :( Jag är som tur inte infödd här för tycker själv att jag inte dömer andra..
SvaraRaderaHa en bra dag
Mvh.Sandra
Avundsjuka och GNÄLL är det värsta som finns. Allt som oftast sitter de ihop.
SvaraRaderaJag anser att det är *stor* skillnad mellan avundsjuka och missunnsamhet.
SvaraRaderaAvundsjuka är sånt som snarare sporrar mig att göra nåt åt min egen situation. Jag blir ofta avis på nån som lyckas med nåt, men jag UNNAR dem den lyckan! Jag tycker om att se folk lyckas med nåt de velat länge, hittat drömjobbet, har råd att byta bil eller vad än det nu gäller.
Missunnsamhet är däremot nåt som bara är negativt. Det är ett sätt för folk att gnälla på andra och vad de lyckas med, utan att de själva inser att de kan göra något åt sitt eget liv. De anser att allt som går emot dem är för att de är offer för omständigheterna, och att andra lyckas är bara ännu ett bevis för att offerkoftan är rätt plagg att bära.