Återigen har en undersökning, denna gång gjord av Folkhälsoinstitutet, påvisat att de är människor som är välutbildade och har en ekonomisk trygg tillvaro som tar hand om sig själv på bästa sätt. Inom denna kategori finns det färre rökare, fler motionärer, man har sundare kostvanor etc. Människor med lägre socioekonomisk ställning är mer pessimistiska och bryr sig inte lika mycket om att ta hand om sin hälsa. De upplever att de själva inte har varken möjlighet eller förmåga att påverka sin hälsa, tänker mer kortsiktigt och tror mer på slumpen.
I samhället vill man så klart att folkhälsoklyftorna ska minska, men det har visat sig att de som tar till sig av goda råd och riktlinjer när det gäller hälsa och välmående är de som redan har det förhållandevis bra. De man egentligen vill nå med sina kampanjer tar inte till sig informationen. Moment 22 med andra ord.
Frågan är,undrar jag, vad det beror på?
När vi kan svar på den frågan så kan vi också hjälpa dem som behöver det mest.
Jag tror egentligen inte att det har med utbildning att göra. Jag tror inte att det är så att de med sämre socioekonomisk ställning inte "begriper". Det är inte där problematiken ligger.
I dag har alla både rätt och möjlighet till utbildning. Ändå visar det sig att de som i störst utsträckning vidareutbildar sig är de som kommer från en familj där man "gör så". De VET att de kan och har möjligheten.
De som inte har med sig den traditionen och det tankesättet hemifrån ser inte möjligheten på samma sätt. Det har lika stora möjligheter, men det tänker inte i samma banor.
Jag tror att det är DÄR problemet ligger.
Man tror inte/tänker inte på MÖJLIGHETERNA och kanske också rättigheterna.
Man kanske aldrig har fått höra att ALLA kan och att det innebära DU också.
Jag tror att det till stor del handlar om en mental inställning. Man ser inte och tror inte på sina egna möjgliheter och sin förmåga.
Jag kommer aldrig glömma de samtal jag hade med en då 17-årig pojke som jag kom i kontakt med på en ungdomsgård jag arbetade på. Ungdomsgården var en samlingsplats för sk. "riskzonsungdomar" och den här killen var verkligen en av dem. Men under våra samtal kom det fram att han faktiska hade drömmar om framtiden. Han ville något. Med det var inget han vågade berätta för någon, inte för familjen och verkligen inte för polarna. Men han berättade för mig. Han ville bli advokat.
Vi hade många intressanta samtal och detta och jag sa att:
- Självklart kan du bli advokat om du vill bli det. Men, det kommer att bli tufft och du kommer att få kämpa. Du som inte har samma förhållanden som "Rika Hasse" på "Fina Gatan" kommer att få kämpa mer. Men du kan om du vill och om du vill så är det värt det. Det måste du tro på.
Gissa om det idag känns UNDERBART att träffa på denna kille med invandrarbakgrund och trasslig barndom som idag är en vuxen man och arbetar som - advokat!!!
Vi måste börja på dagis och i skolan med att stärka barnens tro på sig själv och på sina möjligheter. Det är DÄR vi kan förändra världen och även i detta fall folkhälsan. ALLA kan, de måste bara ha någon som tror på dem som kan lära dem att tro på sig själva.
Vi kan alla hjälpa till. Se dig omkring och fundera på vem i din närhet och omgivning som du kan hjälpa genom att stärka hans eller hennes tro på sig själv.
Skönt att höra dina erfarenheter och jag har liknande efter att ha jobbat med ungdomar i många år. Det är kul att sedan träffa dem efter många år och de glädjestrålande kommer fram och kramar om en och tackar för att man trodde på dom
SvaraRaderaSå är det - allt handlar om att ge människor en tro på sig själva som INDIVIDER.
SvaraRaderaSamhället är mycket duktigt på att (Omedvetet??)) sänka människor som behöver stöd.
Arbetsförmedlingen
Socialen
Försäkringskassan är tre instanser som ofta får människor att lämna dem med självförtroendet i skosulan i stället för med hopp och styrka.
Har dessa personer barn är det säkerligen svårt för dem att hemma vid köksordet vare sig peppa sina barn verbalt alla gånger men framför allt i sin egen närvaro vad gäller kroppsspråk osv förmedla styrka och tro.
Alla har vi ett ansvar för hur vi bemöter människor men somliga har ett större ansvar än andra.
Även sjukvården tycker jag till viss del kan sänka människor och är man bunden till traditionella vägar att gå kan det vara jättesvårt att hitta energi/kraft och modet.
Den killen du mötte, peppade hade TUR att någon sa orden som fick honom att våga och se möjligheterna.
Så att tänka på detta när man möter människor - att stötta och tro på deras potential kan ALDRIG skada någon- men att uttala negativa tankar kan verkligen förstöra jättemycket.
Skarvtjärns Greta - så roligt att du har fått uppleva samma saker. Vad bra att du finns för våra unga :-)!
SvaraRaderaFokus mot framtiden - det är DÄR vi måste börja ja. Jag funderar seriöst på att sätta ihop ett utbildningsprogram för våra myndigheter etc. för att få dem att förstå hur de påverkar andra och vilka övergrepp de faktiskt kan göra sig skyldig till (helt ovetande, men likväl lika illa).
Ulrika - Det tycker jag du ska göra
SvaraRaderamen empati ingår inte i sparpaket... så hur får man ekvationen att gå ihop?