NÄR DET INTE BLIR SOM PLANERAT

Fredag idag. Veckans sista arbetsdag, och sedan är det helg. I går insjuknade alla tre barnen i snuva hosta och feber. Det var inte planerat. Jag menar vem planerar för sådant? Det bara händer. Det är sådant som jag menar är "livet" (se tidigare inlägg). Sådant som händer och sker som man inte räknat med och planerat för, men som ändå ingår i både vardag och fest.
Barnen är hängiga och säng-/soffliggande. Jag antar att det blir tvn/dvdn som får stå för underhållningen idag.
En reaktion i en sådan här oplanerad situation kan var: - F*n, kan jag inte jobba. Och vi som har så mycket på jobbet nu. -Jag skulle verkligen behöva jobba. Det här kom så olämpligt. Jag vet ju att det kör i hop sig ordentligt.
En annan reaktion kan vara: - Jaha, det var ju tråkigt att barnen är sjuka. Stackare. Olyckligt att jag inte kan jobba, det är ju rätt körigt nu. Men det kommer att lösa sig. Viktigast för mig är självklart mina barn. De måste vara hemma och krya på sig.

Jag väljer det sistnämnda alternativet.
Dessutom försöker jag göra något positivt av omständigheterna. Jag får ägna min tid åt att storstäda när barnen vilar och sover. Faktum är att det riktigt kliar i fingrarna för en ordentlig "röjning" här hemma.
Så nej, dagen blev inte som jag hade planerat. Men efter omständigheterna kommer den att bli bra. Jag får passa på att mysa med och ta hand om mina barn och får ett rent hus. Som tur är har jag duktiga och snälla kollegor som kommer att "trixa ihop" dagen. En tacksam tanke sänder jag till dem.
Allt löser sig.

Jag hoppas att du får en riktigt bra dag, var du än befinner dig där ute mitt i DITT LIV.