Bokens hel titel lyder: "GODIS ÅT FOLKET - En bok om hur svenskarna blev sockerslavar i karamellkungens rike". Den gjorde mig nyfiken.
Jag antar att det är fler än jag som har hört att vi svenskar är väldigt duktiga på att äta godis. Till och med så duktiga så att vi är "bäst" i världen på dryga 17 kilo godis per person och år. 17 kilo!!! Inget att vara stolt över...
I boken berättar författarna om hur Karamellkungens verksamhet växte från att försäljning av lösgodis i någon enstaka butik i Stockholmstrakten till att bli stora i hela landet och sedermera även utanför våra gränser. Vi får läsa om konkurrensen med "godisprinsar" och andra stora aktörer på "snaskhimlen". De ger oss en inblick i hur otroligt skickligt upplagd strategi och marknadsföringen är och hur lätt vi har gått på alla deras knep.
En mycket intressant och lättläst bok som även tar upp vad godiset innehåller, hur media påverkar och vad myndigheterna tycker.
Jag är svag för sötsaker, men undrar verkligen om jag lyckas trycka ner 17 kilo godis på ett år? Har svårt att tro det, men egentligen borde man kontrollväga under ett års tid för att se. Det är skrämmande, tycker jag. Att vi har lyckats skapa detta beroende. För visst är det ett beroende det handlar om för många. Godis som förr var till för att sätta guldkant på tillvaron och som åts vid speciella tillfällen - det är i dag tillgängligt överallt och vi stackars stressade nutidsmänniskor tycker minsann att vi måste sätta guldkant på vår tillvaro varje dag...
Inte bra. Jag fick mig en tankeställare när jag läste boken och hoppas att jag kommer att hålla kvar den tanken nästa gång jag passerar de överfulla godisdiskarna i butiken.
Helt klart en läsvärd bok!
Jag är helt godisfri sedan årsskiftet. Tänkte fortsätta till nästa. Det är verkligen att vara fri.
SvaraRaderaSen att jag börjat med en del andra later är en helt annan historia.
SvaraRaderaWilliam Witsman - ja, vad är det man brukar säga: Summan av alla laster är konstant;-). Grattis till ditt "sockerfrihet" dock!
SvaraRadera