Hör du till dem som gärna sätter upp nya mål, men som ständigt hittar på en ursäkt för att inte göra det där lilla extra som du borde?Om du till exempel har bestämt dig för att börja motionera, kan när det är dags komma på minst tre olika anledningar till att du ska låta bli: det regnar ute, du håller på att bli förkyld (kanske) och dina joggingskor är för små…
Om du ständigt och jämt har en ursäkt för att låta bli att göra det du faktiskt tycker att du borde göra, så måste du tänka till.
Vad är det som egentligen hindrar dig?
Vill du inte tillräckligt mycket?
Vad är du rädd ska hända om du fortföljer det du tänkt göra?
Vad är det du vinner på att låta bli att göra det du tänkt?
Ofta är det så att vi ”vinner” något på vårt beteende, även om det är ett negativt sådant. Sällan gör vi saker som inte gagnar oss på något plan.
Fundera på vad du vinner på att strunta i att ut och springa och istället ligga och slappa i soffan. Är det kanske bekvämt att vara ett ”offer” som både du själv och kanske din omgivning kan tycka lite synd om?
Fundera på vad dina ursäkter står för.
Tänk sedan ut hur du kan motarbeta ursäkterna när de kommer. Skriv en lista på motargument för varenda ursäkt du kan komma på. På så sätt är du väl förberedd nästa gång det är dags att ut och springa eller vad det nu är som du tidigare har försökt smita undan.
Jag erkänner *skäms*! Sån är jag =/ vet det allt för väl! MÅSTE ta tag i mig! KRAM
SvaraRaderaMitt i prick.
SvaraRaderaÄr för tillfället ju inne i en träning- och viktminskningsperiod. Igen.
Och det är fasen om jag inte lyckas nu. Vill ju verkligen "byta identitet" från att vara det jojobantande offret till en mer vältränad och slimmad Chris. Har många ggr undrat vad det är som hindrar...varför jag inte lyckas. Vad är jag rädd för??? Är ju inte kul att ses som den som alltid bantar men aldrig går ner...
Orkar inte vara offer längre, så NU SKA JAG LYCKAS!
Jag har inga ursäkter! Den bästa motivatorn jag kunde få var när jag svart på vitt fick mitt blodtryck mm slängt i ansiktet! 1 år senare är blodtrycket och alla andra värden normala. 8 kg lättare och friskare. Men det är inte alltid så himla lätt...:D
SvaraRaderaBra skrivet! Jag håller verkligen med. Kanske är man rädd för att misslyckas? Har man aldrig prövat så har man ju heller aldrig det där pinsamma misslyckandet bakom sig!
SvaraRaderaMiss M - inte måste, VILL ;-). Kram
SvaraRaderaChrissan - Tänk dig in i att du är den som lyckas istället. Fokusera på de tankarna och känslorna så stänger du ute "misslyckandet".
Gafflan - bra jobbat :-D!
Trillingnöten - rädsla för ett misslyckande kan definitivt sätta käppar i hjulet för förändringen.
Tror jag är periodare... ibland är jag otroligt motiverad och lyckas nå mina mål. Sedan hamnar jag i i dödlägen, när jag känner irritation när klara fakta kastas i ansiktet på mig. För jag VET hur jag ska göra, jag VET exakt vad som krävs... men är oxå en mästare på undanflykter. Efter att jag hamnade i en klimakteriesväng efter nyår, har kilona attackerat mig, och humöret rasat. Inte förrän nu kan jag förlika mig med situationen och börja tackla läget. För jag SKA tillbaka till mig själv.
SvaraRaderaTack för att du ger vad som behövs/
Ulrika
Det perfekta inlägget för mig att snubbla över just nu! Jag hade bestämt mig för en löprunda ikväll, men fastnade i soffan!
SvaraRaderaMen nu fick jag lite fart! På med kläderna och ut i spåret!
Tack för den motivationen!
https://www.blogger.com/comment.g?blogID=2686675598659893784&postID=1165294444921354950
SvaraRaderaSå sant. Avslöjande. min ursäkt är ofta att jag är trött och så lägger jag mig och sover. (Inga problem att sova på natten ändå) Ibland undrar jag vad det är jag flyr ifrån. Jag tror att jag inte tillåter mig att lyckas. När jag pluggade så gjorde jag väldigt lite tills det var tidskris. och då hade jag det att skylla på om tentan inte gick bra..
SvaraRaderaGaltholmen - det är många bitar som ska "klaffa" i livet. Ibalnd är det vikitigt att acceptera vissa saker därför att man inte kan och orkar strida och fightas mot allt. Så länge man är medveten om sina tankar och handlingar så brukar man komma långt. Det skadar inte att ge sig tid för tanke och reflektion med jämna mellanrum.
SvaraRaderai - du ser;-)! Hoppas du fick en uppfriskande löprunda. Jag är övertygad om att du känner dig nöjdare nu än om du hade stannat i soffan.
Maria - en klassiker ;-). Det är aldrig ens eget fel, utan allt beror på yttre och okontrollerbara omständigheter. Men om man tar sig en funderar så inser man att man faktiskt kan kontrollera en hel del av "omständigheterna runt omkring sig - i varje fall till stor del.