Jag skrev igår om att det är viktigt att syna sina ursäkter för att kunna möjliggöra förändring. En av anledningarna till att man aldrig tar sig för att genomföra det man egentligen önskar kan (som också kom fram i kommentarerna till förra inlägget) vara att man är rädd för att misslyckas.Det är inte kul att misslyckas. Det kan man inte påstå. Ändå är det en viktig och faktiskt många gånger värdefull ingrediens i livet. I ett misslyckande lär och utvecklas du massor.
Inte heller är det bara du som misslyckas. Fråga ett gäng framgångsrika personer om de har misslyckats så ska du få se. Skulle nästa vilja påstå att för att vara framgångsrik så krävs det att du har misslyckats – många gånger.
Jag tänker t.ex. på Walt Disney som blev nekad lån för att starta sin filmverksamhet av många, många banker innan slutligen någon vågade satsa på det ”osäkra kortet”. Eller på Thomas Edison vars lärare tyckte att han var hopplös och inte kapapel att ta emot undervisning. Det finns hur många exempel till som helst. Du har säkert hört en massa andra exempel.
Om du är så rädd för att misslyckas att du inte tar sig för med något, har du då lyckats?
Fundera på människor du har i din närhet. Tänk ut några situationer när du tycker att de har misslyckats.
Svårt?
Det kan bero på att du inte tycker att de har misslyckats i något sammanhang. Men om du frågar dem så kan de säkert rabbla upp en hel drös. Så är det i motsatt riktning också. Om du tycker att du har misslyckats så kommer troligtvis inte din omgivning att hålla med.
Så varför hålla tillbaka och riskera att aldrig lyckas?
Det är så sant, så sant. När man står inför sitt misslyckande är det inte så farligt, det är mera känslan innan, ska det gå eller inte. Osäkerheten, den är så jobbig. Då tänker jag mig att jag misslyckas, ratas, för att inte bli besviken. Värsta möjliga scenarium... Och hur klokt är det på en skala 1-10?!
SvaraRaderaJag brukar säga att man inte KAN misslyckas. Man kan bara göra misstag som man lär sig något av.
SvaraRaderaOch så en nyfiken liten fråga - Vad har du för coachutbildning?
Åsa - det brukar vara väldigt effektfullt att tänka just i termer av en skala. Då förstår man hur lite det eventuella misstaget egentligen kommer att betyda i det stora hela.
SvaraRaderaYogamamman - precis så!
Jag har inte gått någon specifik coachutbildning utan har två högskoleutbildningar bakom mig: en som pedagog och en som beteendevetare. I två års tid har jag arbetat som coach på ett litet företag som sysslar med peronligt utveckling, men nu har jag alltså sagt upp mig för att starta eget.
Ibland är jag nog inte lika rädd för att misslyckas, som jag är för att lyckas. Det har antagligen med självbild att göra. "Jag är inte en sån som lyckas".
SvaraRadera