ARBETSLIVETS PARADOX

För så där en 50 - 60 år sedan var det mycket som var annorlunda, såklart. Inte minst såg det annorlunda ut på arbetsmarknaden. Ett jobb innebar för de allra flesta väldigt tydliga ramar: arbetstidens början, vilka arbetsuppgifter som skulle göras, när det var rast och när det var dags att stämpla ut. Med andra ord fanns det inte så mycket frihet och egna initiativ för många arbetare på den tiden.

Men "knegarna", fotfolket, medarbetarna, sneglade avundsjukt på de lite högre tjänstemännen. De som kunde styra både arbetstider och innehåll betydligt mer. De hade en flexibilitet och framför allt en frihet som var eftertraktad.

Tiden har gått. I dag är det betydligt fler som har det ganska flexibelt på sina arbetsplatser. Kanske kan man bestämma när det passar att börja på morgonen. Man kan själv avgöra vilka arbetsuppgifter som ska göras under dagen och känner man för att ta en lite längre lunch, så kan det vara helt i sin ordning. Så länge arbetsuppgifterna blir gjorda som det ska, så ser cheferna och företaget inga problem med det.

Ganska ny forskning (gjord i Sverige) visar dock att all vår nyvunna frihet inom arbetslivet har ett pris. Ett ganska högt pris dessutom. För vi är ett väldigt plikttroget folk. Tar vi en halvtimmes extra lunch så känner vi att vi bör jobba igen det, plus lite tid till. Tänker vi att vi smiter hem ett par timmar tidigare, så kompenserar vi det gärna med att jobb flera timmar extra på kvällen eller helgen.

Det här vet så klart arbetsgivarna. De vet att de kan utlova flexibilitet och "eget ansvar" och att det är företaget - inte den anställda som vinner på det.

• Hur har du det på ditt jobb? Har du möjlighet att var flexibel både vad gäller arbetstid och arbetsuppgifter? Hanterar du det på ett bra sätt?