... tror jag att det är viktigt att våga befinna sig i ett kaos en stund.Det finns där för att det behövs.
Tankar far genom huvudet, helt osorterat, och till en börja med klarar man inte av att tänka dem färdigt.
Det snurrar på.
Kaos.
Ingen botten.
Inget tak.
Inga väggar.
Det är då man måste ha tilltro till att det blir bra.
Och det har jag.
Samtidigt så fyller kriser sina funktioner.
Sällan förstår men det när man är mitt i dem.
Ofta får de sin mening när man kan blicka tillbaka på dem.
Kriser är en del av livet.
Ingen klarar sig utan.
Vi reser oss upp, borstar av oss dammet.
Sträcker på oss. Stolta igen och klokare än vad vi var innan.
Alla mina bitar har inte ramlat på plats ännu.
Men jag är fullt förvissad om att det kommer att göra det.
Jag känner nu att tankarna som far runt i huvudet är mer sorterade. Jag kan tänka dem klart, när jag vill, om jag vill.
Inte riktigt redo ännu för att lämna kaoset.
Det är en sorts trygghet att befinna sig mitt i orkanens öga också.
Men kraften och viljan växer.
Precis som den lilla plantan som lyckas ta sig igenom den tjocka och sega asfalten.
Tack för omtanken alla!
Kriser får en bara att bli starkare!
SvaraRaderaHoppas allt är bra med er nu! Kram!
Det som inte tar död på dig stärker dig, lär någon ha sagt. Jag vet inte för jag tillhör en av de "förnuftiga" männinskorna som inte hamnar i kriser, eller ska jag säga tillåter mig hamna så djupt ner.
SvaraRaderaDet sitter någon spärr som inte kan få mig så långt ner utan jag avbryter vad eller vem som får mig att må sämre.
Fast några kriser har jag haft. Där kroppen ger fysiska besvär av någont psykist som drabbat mig. Som tex nära dödsfall några stycken tom i ganska nära följd i alldeles för ung ålder. Då ska kroppen ifrån, i en vecka men sedan var jag i gång igen.
Jag hoppas allt faller på plats igen för dig så du mår bra igen.
/Peter
Det är svårt ibland att finna ord när man förstår att någon har det jobbigt. Ibland vill inte de rätta orden infinna sig och så är det nu. Jag vill bara säga att jag tänker på er och om ett tag så kommer solen att skina på er igen.
SvaraRaderaKramar
Chrissan - så är det. Det kommer att bli bra. När alla bitar har fått sin plats. Tack gulliga du för omtanken.
SvaraRaderaPeter - man brukar säga så jag, och det ligger en del i det. VI fungerar väldigt olika när det gäller kriser och depressioner i livet beroende på hurdant temeperament vi har. Hur vi än hanterar en kris/bakslag så är det viktigt att veta att det inte är farligt att tappa fotfästet för en stund. Ur psykologisk aspekt ses det som betydligt ohälsosammare att tränga undan sina känslor och behov i sådana situationer. Men återigen är det så personligt så att det är svårt att säga vad som är "rätt och fel".
Själv är jag en till sinnet mycket positivt lagd person. Det ska en hel del för att jag ska "hamna i kris". Men de få (tack och lov)gågnerna som det händer kan jag ta mig igenom det med vissheten av att snart så vänder det...
Det hela känns mer överskådligt nu, så med tiden kommer det att lösa sig. Tack Peter för omtanken!
Beatrice - visst är det så. Men för den som är "drabbad" räcker det med att veta att någon, i det här fallet du, skänker en tanke. Det är oerhört värdefullt.
Tack Beatrice och kram tillbaka!
Otroligt märkligt det där...men sååå sant! Å känslan av att kunna titta bakåt och konstatera att krisen ligger bakom en är befriande...samtidigt som man har ett å annat smått o gott med sig i bagaget inför framtiden ;) Kram kram
SvaraRadera