onsdag 11 februari 2009

TRYCK PÅ PAUSE - MEDVETEN NÄRVARO

För många av oss snurrar livet på. Dagarna fylls av aktiviteter - både sådana vi uppskattar och andra som vi gör för att vi "måste".

Kanske är du en person som tycker om att ha mycket att stå i, som gärna drar igång nya projekt på jobbet, uppskattar att få ta ansvar och som gärna fyller din fritid med diverse sysselsättningar som du tycker "kryddar" din tillvaro. Men egentligen har det inte så stor betydelse hur mycket vi själva verkligen vill vara så aktiva vi är - eller om vi är det för att vi inte ser några andra val.

För hur högt tempo vi än vill ha, eller känner att vi "måste" ha, så behöver vi trycka på pausknappen ibland.

För att orka fungera och för att klara av att bearbeta intryck, lära nya saker och verkligen förstå vad vi är delaktiga i, så måste vi lämna tomrum.

Tomrum som vi kan fylla med reflektion.

Det är under reflektionen som bitar faller på plats, "osorterat" och obegripligt får en innebörd och där nya saker du lärt eller mött blir till vettiga erfarenheter.

Men det är inte säkert att du märker det så tydligt. Att allt det försigår i hjärnan då du trycker på pausknappen för en stunds avkoppling. Men det är många bitar som i det tysta faller på plats.


Det kan bli väldigt tydligt hur viktigt det faktiskt är att låta kropp och knopp varva ner - om man STRUNTAR I DET en längre period. För då trycker troligtvis din kropp och knopp själv på pausknappen. Och då blir det med besked. Då kan det ta lång, lång tid innan du kan trycka på "play" igen. De vet alla som någon gång har varit (eller är) utbrända, har gått in i väggen, har en utmattningsdepression ( eller vilken diagnosen än är).

Det är inte alltid så lätt att trycka på paus

Men det behöver inte heller vara så svårt.

Som med så mycket annat handlar det om vilja, träning och rutiner.


Att vara Medvetet närvarande är ett utmärkt sätt att trycka på pausknappen. Ge dig en stund av lugn och ro då du fokuserar på något i stunden.

Medveten närvaro, eller Mindfullness som det också kallas, har influerats av buddhismens meditation - fast de religiösa inslagen har plockats bort.


Träna dig på att vara här och nu i korta stunder genom att totalt fokusera på teet du dricker, dina hjärtslag eller på tavlan som hänger på väggen. Alla andra tankar som kommer till dig och "stör" ska du vänligt men bestämt mota bort och fortsätta din fokusering. Träna små korta stunder för att öka på allteftersom du lär dig tekniken.





8 kommentarer:

  1. Ja det är mycket intressant det där. Jag brukar ta små micropauser, kallas visst för att tomglo, eller att man får ett stirr. Du vet nog vad jag menar. Det är väldigt skönt, ofta kommer det ju av sig själv. Gärna när jag sitter och äter. Men det är väldigt skönt för den lilla knoppen ovanför axlarna.

    SvaraRadera
  2. Känner mig träffad. Men jag tränar. För fullt.

    SvaraRadera
  3. Visst är det så, å det låter så enkelt men är så svår. Jag är en typisk ska bara innan jag pausar. Igår kväll va jag på föreläsning "konsten att hantera sitt liv" Mycket tankvärt. Hoppas nu att man kan leva upp till en del.

    SvaraRadera
  4. Viktigt, viktigt! Men fy så svårt... Jag tränar jämt, påminner mig själv, glömmer bort, börjar om igen... Suckar för mig själv, och innerst inne saknar jag den Åsa som for runt som ett torrt skinn och aldrig vek ner sig... Blä...
    Egentligen är det ju inte att vika ner sig, jag vet... Men det känns så...

    SvaraRadera
  5. Jag lärde mig att ta de där pauserna när jag var "vidbränd i kanterna" för en 4-5 år sedan, det blev en ren överlevnadsstrategi. Numera är jag så bra på det att hela hemmet blir eftersatt ibland... Som ju har synts på rensningsbilderna... Så nu skall jag gå och sätta mig och halvsova i min ursköna fåtölj en stund!

    SvaraRadera
  6. CharmKatti - det låter jättebra. Att ta det när det passar liksom....

    Tindra - Vi är många, som tränar, glömmer bort, kommer på och tränar igen. Det tar lång tid att lära sig.

    Tezzan - Tack, gulliga du!

    Birgitta - Det handlar om träning, träning och åter träning. Så småningom blir det en rutin som vi gör automatiskt. Men det kan vara långt tid.

    Åsa - Det gäller att få in en rutin som fungerar och träna, reptera, träna och påminna sig. Till slut kommer det att sitta.

    S o F - Tack! Det är du med! Kram.

    Monica - härligt! Då är du ett levande bevis på att det går att lära sig. Jag brukar tänka på Buddhistmunkarna som tränar meditation hela livet. Där ligger vi i lä, men man förstår att det kan krävs en del träning..

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...