NÄTHAT OCH NÄTPRAT

Det stormar i de sociala medierna. Inte minst på Facebook, men även andra kanaler där människor har dialoger med varandra.
Det har, med all rätt lyfts fram och pratats om näthat under ett par veckor nu. Näthat som innebär att en person blir hotad, trakasserad, förlöjligad och kränkt på någon av alla de sociala medier som finns. Ofta sker dessa hot och kränkningar av anonyma personer eller av personer som inte tillhör bekantskapkretsen.

Det har gjorts reportage och granskande program på TV om "fenomenet". Det pratas på radio och det skrivs i tidningar. Näthatet är utbrett och verkar kunna drabba vem som helst.
Själv har jag också fått uppleva medaljens baksida i det sociala medierna i form av trakasserier och hot under en längre tid. Att det var så utbrett som det är och att så många mår dåligt över detta hade jag inte riktigt förstått och det är verkligen beklagligt.

Det är viktigt att det här problemet lyfts upp och debatteras.
Även om jag själv periodvis har känt mig rädd och orolig, så kan jag hantera det. Men det finns de som redan innan trakasserier och hot inte står på en stadig grund utan som har låg självkänsla och låg tilltro till både sin förmåga och sitt existensberättigande. Att i det läget bli hotad, förnedrad och trakasserad kan vara förödande. Därför är det jätteviktigt att vi som kan vågar stå upp och lyfta frågan. Jag och många med mig har fått kritik för att vi gör det - lyfter upp frågan i dagsljuset så att alla kan ta del av den. Vi uppmanas av en del att blunda, ignorera och inte bry oss om. Då kommer den som trakasserar att sluta. Kanske är det så, men det är inte rätt metod för mig.
Jag tror också att en person som näthatar "uppskattar" att få uppmärksamhet. Därför är det viktigt att inte rikta ljuset mot personen i fråga, utan mot problematiken som sådan - näthatet.

Varför detta behov av att kränka, hota och trakassera andra via olika sociala medier?
Ja, säkert finns det ganska många anledningar till det. En sak är dock säkert. En person som mår bra, är nöjd med sig själv och sin tillvaro har inga som helst behov av att vara elak mot andra.
Många gånger kan det handla om att en person som mobbar och kränker andra i olika sammanhang på olika sätt har haft det tufft i sitt liv. Det är en förklaring till beteendet, men det rättfärdigar  det inte.
Att trycka ner andra är ett välbeprövat sätt att växa själv. Dock inte särskilt framgångsrikt på sikt eftersom du ständigt måste hitta "offer" att trycka ner för att bevisa för dig själv att du är någon.

I takt med att problematiken kring detta belyses så höjer fler och fler sina röster och vittnar om att de blir "näthatade". Här är det VIKTIGT att verkligen inse vad näthat handlar om. För mig är det solklart att det handlar om att en eller flera personer medvetet publicerar ord eller bilder för att få den andra personen att känna sig rädd, kränkt, misslyckad etc.
Näthat får inte förväxlas med att man kan ha olika åsikter om saker och ting, eller att någon vid något tillfälle skriver något i kritiska eller ifrågasättande ordalag.
Vi måste fortfarande lämna utrymme till att vi får ha olika åsikter. Dock är det jätteviktigt att vi tänker oss för när vi formulerar oss. Att genom några rader i en kommentar på Twitter, Facebook eller på en blogg tala om vad vi tycker och tänker - inte minst i känsliga frågor är svårt. Ibland mycket svårt. Det är lätt att man i ett irriterat tillstånd skriver något som man kanske till och med ångrar sedan.
Jag önskar att vi alla kunde tänka på att:

• Fundera på om det du tänker skriva till någon är något som du skulle kunna säga till den personen det berör ansikte mot ansikte. Med andra ord, står du verkligen för det du skriver fullt ut? Om du inte skulle kunna säga det du tänker skriva direkt till personen i fråga, bör du tänka om. Det är inte ok att gömma sig bakom en datorskärm eller en telefon för att säga sin mening som man annars inte vågar stå för.
  
• Vill du föra fram kritik eller ifrågasätta något? Det måste vi kunna göra, men fundera på hur du kan göra det på ett bra sätt. Avvikande åsikter kan och bör lyftas så sakligt som möjligt, alltså inte bli till personangrepp. De kan till och med sägas/skrivas på ett vänligt och respektfullt sätt.
  
• En annan mycket viktig fråga är om det du tänker skriva verkligen ska skrivas offentligt i någons Facebookprofil, på Twitter eller någon annanstans? Eller är det kanske något som handlar enbart om dig och en annan person? Måste det verkligen tas offentligt? Är det personligt föreslår jag att du väljer att berätta det öga mot öga, över telefon eller kanske i ett mejl eller privat meddelande. Klarar du inte av att göra det kanske du helt enkelt ska låta bli.

Man vill bli älskad,

i brist därpå beundrar,

i brist därpå fruktad,

i brist därpå avskydd och föraktad.

Man vill inge människorna någon slags känsla,

själen ryser inför tomrummet

och vill kontakt till vad pris som helst.

                                                                            Hjalmar Söderberg