LÅT INTE RÄDSLA HÅLLA DIG TILLBAKA

Människan är för det mesta väldigt bekväm. Vi väljer om möjligt enkla lösningar och strävar efter så lite motstånd som möjligt. Vi vill inte uppleva smärta, varken fysisk eller psykisk och gör vad vi kan för att slippa. Ändå är det inte något vi kan undvika, utan det tillhör livet i olika skepnader.

Många gånger försöker vi också "fly" från det vi upplever smärtsamt och tråkigt. Vi gör det genom att söka oss till sådant som ger oss tillfälliga "kickar" och som för stunden skapar välbehag: shopping, mat, sötsaker, spel, internet, droger mm. Allt detta som riskerar att bli ett beroende om vi inte kan hantera vårt behov. Ju mer rädda vi är för att stöta på motgångar och möta smärta i olika former, desto större är risken att vi fastnar i något beroende.
Om detta skriver Phil Stutz & Barry Michels, två psykoterapeuter som skrivit boken "The Tools".

Stutz och Michels menar att vi för att kunna utvecklas som människor måste träna på att möta och hantera de motgångar vi möter, och kanske också söka upp utmaningar för att på så sätt växa som individer och förmå bli så stora som vi faktiskt kan bli.

Överlag är vi rädda för våra känslor, eller kanske snarare ovana med dem. Redan som barn tröstas vi så snart det bara går, vilket torde innebära att det inte är ok att vara ledsen. Eller? Att vara arg är definitivt inte ok. Det får vi tidigt lära oss. När de inte är ok att visa vårt känsloregister lär vi oss snart att hålla det i schack, att inte visa upp våra känslor och att trycka undan dem - till och med för oss själva. Följden blir att vi som vuxna många gånger inte ens vet vad det är vi känner. Alla känslor blandas ihop till någon konstig och oigenkännbar mix som bara blir OBEHAGLIG som som därför måste dövas, döljas eller glömmas på snabbast möjliga sätt.

Känslor kan aldrig vara fel. De är personliga och ärliga. Ingen kan någonsin säga åt dig att du inte kan eller får känna på ett visst sätt.
Rädsla är naturligt. Att vi räds för förändringar är också naturligt. Men det är inte bra att vi håller oss tillbaka bara för att vi inte vågar möta något nytt och att vi därför väljer att "döva" oss med mat, droger eller något annat.

Vad är det värsta som kan hända?
Det är en nyttig fråga att ställa sig lite nu och då.
Ofta kommer vi faktiskt fram till att det värsta som kan hända inte är så farligt.
Vi kan hantera det, även om det innebär en kort stund av obehag.

Michels och Stutz föreslår att vi mentalt tränar oss på att möta de vi räds genom att tänka på situationen vi känner oss rädda för och genom där träna oss på att möta rädslan. Genom att göra det och att sedan lämna den bakom oss inser vi att det inte är så farligt som vi många gånger fruktar innan. För ofta är det ju så att det värsta är alla tankar och farhågor innan. När du väl står där och hanterar situationen så är det sällan så farligt som du trott och dessutom brukar det kunna gå över ganska fort. Sedan är det klart.

Att hålla tillbaka dig själv och din utveckling på grund av en eller några rädslor är synd.
Fundera istället på VAD det är som du är rädd för?
Vad håller dig tillbaka?
Vad skulle hända om du skulle möta det du räds?
Hur skulle du hantera situationen?
Hur kommer du att känna dig efteråt?

Jag avslutar med mitt favoritcitat av Henry Ford:

"Om du tror att du kan, eller om du tror att du inte kan, så har du rätt".

Tro på dig själv!