PRESSADE IDROTTANDE BARN

Tyvärr, har det aktualiserats återigen att de är alltför vanligt att barn som idrottar känner press från föräldrar. Eller tyvärr och tyvärr - det är självklart bra att problemet lyfts fram, även om det inte borde vara ett problem. Alla barn som vill borde få idrotta för att de tycker att det är roligt och helt utan press och tankar på vinster och framtida karriärer från föräldrarna.

I en nyligen genomförd svensk undersökning visar det sig att så många som vart femte idrottande barn känner press från sina föräldrar. Nu  vet jag inte vad just den här undersökningen visade, men tidigare undersökningar har visat på att det oftast är papporna som är mest drivande och pressar sina barn. Med de inte sagt att mammor inte kan vara inblandade i att pressa barnen till att utföra prestationer inom idrotten.
Men var femte barn gråter och har ont i magen därför att de känner sig tvingade att idrotta eller att prestera på en nivå som inte känns om för dem!!! Det är inte klokt.

Vad som ligger bakom är föräldrar som kanske vill sina barn "det bästa", men inte förmår att se vad det verkligen är. Eller föräldrar som med "bästa intentioner" vill ge möjligheten till sina barn som de själva aldrig fick när det var barn. Eller så kanske det handlar om prestige, föräldrarnas prestige, där barnens goda prestationer blir ett kvitto på ett "gott och lyckat" föräldrarskap.

Ett barn som pressas att prestera inom en sport kommer ALDRIG att bli en framgångsrik idrottsman eller idrottskvinna (några få hemska och olyckliga undantag finns säkert). Han eller hon kommer att förknippa sporten med skuld och skam och känslan av misslyckande och det är inte grogrunden för framgång. Med största sannolikhet kommer han eller hon att sluta med sporten så fort det bara finns möjlighet och ägna sig åt något helt annat - gärna något som ligger så långt ifrån föräldrarnas intresseområden som möjligt.

Hur stöttar man då som förälder sitt barn på bästa sätt?
När det gäller idrott och liknande aktiviteter som ändå är frivilliga, är grunden viktig att de bygger på lust - barnens lust. Det som är roligt är lätt att göra. Det som är lätt att göra vill man göra ofta. Det man gör ofta blir man bra på.
Kanske känner ditt barn ändå ibland själv att han eller hon inte är  "tillräckligt bra". Barn är duktiga på att jämföra sig med andra. Ta då gärna upp andra exempel på idag framgångsrika personer som inte alls var speciellt framstående när de var barn, Zlatan till exempel som inte blev riktigt bra förrän i sena tonåren. Eller Albert Einstein som skickades hem från skolan därför att han ansågs omöjlig att lära något.
Prata om att vi alla är olika och lär och mognar i olika hastighet. Det vikta är att det känns roligt. Då är det rätt. Sedan kan vissa dagar kännas motiga, det är helt naturligt. Men varje fotbollsträning ska inte kännas som en en kamp.

Och inte minst ha roligt tillsammans!

Sedan måste alla idrottsföreningar ha gemensamma strategier och ta krafttag mot den föräldrahets gentemot barnen som de kan upptäcka under träningar och tävlingar - men det är ett annat kapitel.