LÄSARMEJL - VAD KAN JAG GÖRA ÅT MIN DEPPIGHET?

Jag fick ett mejl för några dagar sedan som jag fick tillåtelse att svara på och publicera i bloggen. Mejlet kommer från en tjej på 22 år, vi kan kalla henne Sanna. Så här skriver Sanna:

Jag tenderar att gå lite åt det deprimerande hållet. Min mor gör det verkligen i perioder och min far fick till och med äta massa piller mot det i min barndom. Hur som helst är jag inte lika illa ute men ser riskerna. Jag "övertänker" ALLT och försöker analysera alla saker som händer mig vilket säkert gör mig extra orolig, osäker och ger mig dålig självkänsla. Å andra sidan är jag också en mycket aktiv ung tjej som verkligen tror att jag kan klara allt jag vill. Jag är snart klar med en krävande utbildning utomlands och har redan fått jobb. Jag är mycket positiv i hur jag ser på livet och vad jag kommer göra. Egentligen vet jag också att jag är smal, ganska snygg, trevlig, duktig, klarar det mesta och allt annat "man ska va". Och trots att det var ett bra tag sedan jag hade en "dipp" vaknade jag igår och bara hatade mig själv av någon konstig anledning. Fråga mig inte varför men jag var så arg på mig själv och allt jag var så korkad med och alltid gjorde fel med om och om igen fast än jag vet om det. Jag fattade att jag inte kan fortsätta tänka så och försökte på väg till skolan bara upprepa allt som var bra med mig. Det funkade inte riktigt. Hur kan jag göra för att undvika sådana dagar? Hur kan jag vända dem? Hur kan jag sluta att hela tiden ligga i riskzonen för att bli deprimerad? Hur kan jag sluta tänka att jag är så ful att jag vill vägra gå ut när jag egentligen vet att jag inte är det? Jag VET det, men jag hamnar där ändå och kan inte ta mig ur. Jag hata att gradera min personlighet i 1-10 och ställa abstrakta frågor. Det biter inte riktigt. Har du något enkelt konkret tips eller möjligen 1-3 raka frågor eller uppdrag jag kan göra? Gärna något jag kan upprepa och komma tillbaka till. Mycket tacksam för svar!

För det första vill tala om att det är svårt att ge korrekta råd enbart efter att ha läst ett mejl. Men jag ska försöka att ge dig lite att fundera kring.
Först av allt tänker jag på din historia med depressioner i familjen som du har med dig. Depressioner kan vara ärftliga  men behöver inte vara det. Jag förstår att det är en del av din oro. Många gånger är det inte de genetiska anlagen för depression vi ärver, utan det kan också vara inlärda vanor som påverkar hur vi hanterar olika situationer. Jag förstår av ditt mejl att inte känner dig lika "drabbad", men att du ändå befinner dig riskzonen.


Att må dåligt av och till är naturligt och kan bero på flera olika saker; hormonella förändringar, förändringar i miljö (väder, solljus etc.) samt då vi känner oss ledsna över något i vår tillvaro. Att uppleva perioder då vi känner oss nere utan att veta varför är också normalt. Frågan är hur ofta och hur länge du upplever dessa perioder?


Jag tror till att börja med att det är bra om du kan söka upp någon att prata med om detta. Gärna någon som arbetar med KBT och som kan lära dig att hantera situationen på ett bra sätt när du känner att du mår dåligt. Det du behöver är dels att känna att det är ok att må dåligt och att du klarar av att hantera det.
Jag tror att det är viktigt att du vågar bejaka att du mår dåligt och försöka hitta anledningen till det. Genom att förstå varför du mår dåligt, så är det lättare att hantera situationen.
Skriv gärna dagbok, så kan du lära dig att se samband och hitta förklaringar.

• Skriv Tacksamhetsdagbok varje dag under en tid där du samlar på sådant i ditt liv som du kan vara tacksam över.
• Skriv några affirmationer under en period då du mår riktigt bra. Skriv positiva uttalanden om hur du är och hur du vill vara.

Det du behöver lära dig är att inte vara rädd för att må dåligt.
Att jobba med att skriva är bra och jag rekommenderar dig att skriva ner dina tankar kring följande frågor nästa gång du mår dåligt. Skriv bara rakt av, utan att döma.

1. Vad finns det för anledning till att jag mår dåligt just nu, yttre eller inre omständigheter? Har jag varit med om denna situation tidigare? Vad hände då?
2. Hur ser mina saboterande tankar ut? Saboterande tankar är de tankar som hindrar dig, som klandrar dig eller som får dig att inte uppnå det du vill uppnå. Ungefär som jante som sitter på din axel och säger åt dig att inte tro att du är något. Hur tänker du om dig själv och din situation?
3. Vad kan du tänka istället? Kan du ersätta dessa negativa och sänkande tankar med andra som faktiskt stämmer bättre överens med verkligheten.
4. Konstatera för dig själv utan omsvep att du mår dåligt just nu. Det betyder inte att du kommer att göra det för all framtid. Genom att erkänna det för dig är det också lättare att hantera det och komma vidare. 
5. Läs igenom din Tacksamhetsdagbok.
6. Peppa dig med dina affirmationer.
7. Se till att göra saker som laddar dig med positiva endorfiner regelbundet. Vad tycker du om? Lyssna på musik, dansa, träna, måla, bada... vad som helst som får dig att må bra.

Hoppas att något av detta kan komma till nytta för dig. Kram från Ulrika