JAG GJORDE DET!

Tisdagen den 22 mars skrev jag ett blogginlägg om att jag har som mål att kunna springa en mil. Jag har sprungit lite de senaste åren, men inte några längre sträckor. Förra säsongen hade jag sådana problem med pollenallergi att jag inte kunde springa alls. Jag började alltså från 0-läge. Min första "tur" blandade jag rask promenad med lättare löpning. För varje gång blev det mer och mer löpning och mindre promenad. Efter några gånger var jag i gång så pass att jag orkade springa sträckan på drygt 5 kilometer utan större problem.

I lördags var det fjortonde gången jag snörde på mig löparskorna och DÅ gjorde jag det. Jag sprang en mil utan större problem. Vilken härlig känsla! Sist jag sprang en mil måste ha varit för 20 (!) år sedan.
Gissa om det känns bra?!
Dagen efter känns också helt ok. Jag känner av en liten ansträngning i knäna, men har inte ont. Jag har hört att vi många gånger har kondition och muskler tillräckligt för att klara att springa längre sträckor, men att andra delar i kroppen, ligament etc. inte riktigt klarar av det på samma sätt.
Nu vet jag att jag klarar att springa en mil, så nu lägger jag av med att springa och ligger och zappar i Tv-soffan istället. Nej då! Jag ska självklart fortsätta att springa, men jag känner inte ett behov av att springa en mil var och varannan gång. Tänker att det kan vara bra att varva kortare och längre sträcker och att även jobba på att få upp tempot lite på 5 km.

Hur går det för dig som också springer?
Vad har du för mål?