ACCEPTANS BERIKAR

Jag läser ett citat i dagens tidning (VLT):

"Om det är någonting vi vill ändra hos barnet bör vi granska det och se om det inte är någonting som vi hellre borde ändra hos oss själva"

Den som sagt detta är C. G. Jung, en schweizisk psykolog och psykiatriker som verkade den första halvan av 1900-talet. Mycket av det som var sant inom psykologin för 100 år sedan är det inte säkert att man idag tar för sanning. Vi  lär oss ständigt nytt och gamla sanningar ersätts med nya eller alternativa. Detta är dock några ord som jag känner fortfarande är aktuella.

Jag har haft förmånen att arbeta med skolbarn sedan snart 15 år tillbaka. Barn är fantastiska om vi låter dem vara det. Men det är inte alltid vi vuxna; föräldrar, pedagoger och andra klarar av barn som beter sig annorlunda. Dels tror jag att det handlar om att det helt enkelt blir besvärligt för oss om ett barn "sticker ut". Det blir jobbigt. Sedan tror jag också att det till stor del handlar om vår egen osäkerhet inför hur man "ska vara". Om alla är lika, då är vi trygga och det känns bra. Är någon alltför annorlunda vet vi inte hur vi ska hantera det. Kanske blir det också ett ifrågasättande av oss själva.

Citatet ovan stämmer också in lika bra på vuxna, tycker jag. Det är lätt att tänka att alla som beter sig udda på ett eller annat sätt måste "rätt in sig i ledet". Alla ska vara lika, då är vi trygga. Hur ska vi förhålla oss till en människa som inte beter sig som alla andra?
Om man vågar ställa sig frågan:
- Vad säger detta om mig?
istället för att fundera på hur man ska lyckas förändra "utstickarens" beteende, då kan man komma fram till spännande saker.
Kanske känner jag mig rädd?
Kanske vet jag inte hur jag ska hantera personen?
Det är ok att känna så, men det behöver inte betyda att den andra personen behöver ändra på sig. Kanske tjänar vi båda på om jag kan lära mig att förstå och acceptera.