VAD VISAR VI UPP FÖR OMVÄRLDEN?

Internet och alla sociala medier skapar en ny sorts "verklighet". En verklighet där de som väljer att synas där (vilket är många!) själva kan bestämma hur de vill framstå.
I en artikel i Sydsvenskan i går kan man läsa att Facebook har hjälpt till att spränga Jantelagen. På Facebook skryter vi och talar om hur bra vi är, vad gott vi har ätit, vad snygga vi är i håret och berättar om allt trevlig vi tar för oss. Vi vågar ta för oss och tala om hur duktiga, lyckade och lyckliga vi är.
Visst stämmer det till största delen. Inte är det många som skriver om sin "bad hairday", att pölsan blev vidbränd eller att igen har hört av sig idag heller. Nej, vi vill visa vår fina, lyckade och tillrättalagda sida. Kanske inte så medvetet - det tror jag inte att det är för de flesta. Utan mer så att vi omedvetet väljer bort att göra inlägg om vi inte har något trevligt att berätta. Vi väljer att skriva när vi har något spännande att dela med oss av. Annars låter vi bli. Resultatet blir för utomstående en sommar som verkar kantad av trevliga grillkvällar, utflykter och solsken. Fasiken vad bra vi har det!

Frågan är hur man tänker som utomstående. Förstår man att det man läser om är väl valda delar och att allt det där trista och vardagliga också finns med där mellan raderna. Eller tror man att alla andras vardag är en enda lång bekymmerslös solskenshistoria (även när det regnar)?
Jag tänker att för personer som har det motigt, känner sig deppiga eller har det jobbigt med självkänslan kan det vara svårt att ta in sådana bilder av omvärlden. Jag tror att det kan vara svårt att förstå att det inte är hela verkligheten som porträtteras.

Lite skillnad tror jag att det är med bloggarna. Det finns det utrymme för längre inlägg och mer substans i texterna. Där tror jag att fler väljer att beskriva sin vardag i både dur och moll. För en del kanske det är en ventil att faktiskt kunna skriva av sig alla jobbiga tankar och det blir en blogg som går i moll till största delen. Andra kanske blandar tonarter allteftersom de dyker upp i livet.
Ändå är det samma sak här. Bloggskribenten har rätt och möjlighet att välja vad som ska skrivas om och väljer bort det som inte "passar in" och kanske "förstärker" andra delar. En vinklad sanning med andra ord.

Viktigt att tänka på som utomstående och som läsare är att det är valda delar av någon annans liv och verklighet vi får ta del av. De troliga är att de som skriver, precis som vi själva, har en vardag som innehåller både med- och motgångar, glädje och sorg. Att vi alla är ganska lika i slutändan. Om vi kan förstå det så är det också mycket lättare att glädjas med andras lyckade grillkvällar och välartade barn. För det måste vi så klart kunna göra. Jag bli inte mer lycklig om jag missunnar någon annan. Lycka finns i obegränsad mängd och det räcker till alla. Det handlar istället om hur vad vi väljer att se, tolka och ta till oss.