Tycker du att du känner dig själv bra, eller känner du att du har svårt att veta vem du egentligen är? Det är inte alls onormalt att fundera på sig själv och sin tillvaro i livet med jämna mellanrum. Jag skulle till och med vilja kalla det riktigt sunt. Ibland kan dock dessa funderingar göra att man känner sig ännu mer förvirrad.
För att kunna lära känna dig själv krävs det att du ställer frågor till dig själv. Det krävs också att du funderar på vilka olika svarsalternativ som finns och vilka som är aktuella för dig.
Det är inte farligt att fråga. Det finns heller inte några rätta eller felaktiga svar. Ingen mall att följa. Det är DU som har facit.
Börja med att ställa dig de här frågorna:
- När känner jag mig tillfreds och trygg?
- Vad gör jag då?
- Var befinner jag mig?
- Har jag någon hos mig?
Skriv gärna ner dina svar. Läs igenom dem flera gånger. Nu vet du var du hittar din trygghet och känner nöjdhet över tillvaron. Fundera på hur du kan ge dig så bra förutsättningar som möjligt för att känna dessa känslor så ofta som möjligt.
Flera övningar kommer för dig som vill lära känna dig själv bättre.
Eckhart Tolle brukar gratulera dem som säger: Vem är jag? ;)
SvaraRaderaOm vi kan acceptera att vi inte vet vem vi ÄR, så blir det lättare.
Och då menar jag den vi VERKLIGEN är...inuti...det som bara ÄR.
Inte det som hör till egot/det yttre: ålder, kön, yrkesroll, civilstånd, vår livshistoria o.s.v.
Det som vi brukar svara när någon frågar och ber oss berätta om oss "själva".
Vem är du? "Har ingen aning". ;)
Varma hälsningar!
men om man aldrig känner sig tillfreds, lugn och trygg? Hur gör man då? Om de inte finns någon situation där man känner sig riktigt bekväm?
SvaraRaderaS o F - vem jag ÄR är på ett djupare plan än vad jag tycker, tänker, känner osv. Självklart finns själva essensen i den person som man ÄR, men många har inte ens en aning om vad de tycker, tänker och hur det känner för vare sig själva eller andra. Då får man börja där.
SvaraRaderaMen varandet är spännande. När man är klar med det "runtomkring" är det onekligen dax för de mer djupgående tankarna. Och det korrekta svaret lär vi aldrig hitta ;-). Vi är nog för komplexa för det. Men jag tror nog att man kan komma en liten bit på vägen...
Ensamma mamma - gå tillbaka i tiden och fundera på när du senast kände så - även om det var länge sedan. Det behöver inte vara ett totalt tillstund utan kan också var kortare tillfälen och glimtar av tillfredsställelse, lugn och trygghet.Försök att hitta "ledtrådar" som gör att du kan hitta tillbaka till bitar av den känslan.