Mitt stora intresseområde när det gäller arbetslivspsykologi är arbetsglädje och jag önskar att så många som möjligt ska tänka:
- Äntligen måndag! när det är dags att gå till jobbet efter helgen. - åtsminstone lite nu och då.
Tänk istället att ständigt ha en stor och värkande ångestklump i magen inför vetskapen om att behöva gå till jobbet. Att mötas av hån, elaka ord, blickar av förakt eller överlägsenhet. Att ständigt vara föremålet som andra gör sig roliga på bekostnad av.
Ibland är det inte den högljudda och uttalade mobbningen som är värst, utan den tysta och uteslutande. Där den mobbade utesluts genom att helt enkelt bli ignorerad.
När jag har samtal med barnen på skolan så frågar jag alltid om de tror att någon i klassen känner sig lite utanför och inte får vara med. Det gör jag för att barn många gånger tidigare än oss vuxna ser hur andra kamrater har det. Vi vuxna borde också fundera på hur det ser ut bland våra kollegor.
- Tror du att det finns någon på din arbetsplats som känner sig utanför eller kanske rentav mobbad? Vad kan du i sådana fall göra för att förändra situationen.
Det är allas vårt ansvar att se till att vi mår bra på jobbet. Det går inte att bara tyst se på och inget göra - då är man också delaktig. Finns det ett problem som du tycker att det är för svårt att ta tag i själv. Be om hjälp. Se om ni kan gå ihop några stycken för att hjälpa och stötta den mobbade. Säg ifrån till mobbarna.
Kanske kan du börja med att närma dig den mobbade och visa lite medmänsklighet och värme. Var dock beredd på att det närmandet kan emottas med skepsis om den mobbade har varit utsatt för kränkningar under en längre tid. Men ge inte upp. Visa att du är ärlig i din omtanke.
Ta hand om varandra!
Så bra skrivet.
SvaraRaderaKram
Vipsan - tack :-)! kram
SvaraRaderaDet är ett helvete att vara utsatt både under skoltid och på jobbet. På fritids är det vi vuxna som har ett ansvar att hjälpa barnen, de som blir utsatta och de som utsätter andra för det. Men när vi är vuxna och är på arbetet är det tyvärr väldigt sällan chefen kan hjälpa till. De som mobbar är många gånger de som mobbade som barn och lika med de som blir mobbade. Jag tror det handlar om inlärda mönster som vi måste lära oss bryta. Jag har ännu inte gett upp om att komma på en arbetsplats där jag får känna glädje varje måndag, jag är övertygad om att den finns.
SvaraRaderaFrk Nyfniken - många chefer är tyvärr osäkra i sin roll när det handlar om att stå upp för allas rätt till att trivas och må bra på jobbet. Där finns mycket jobb att göra för att både få dem att inse sitt ansvar, men även att lära ut verktyg för att få dem att kunna hantera sådana situationer. För jag tycker att det är självklart att man som chef ska sträva efter att ALLA på arbetsplatsen ska trivas och må bra. Det är den anställdas rättighet och chefens skyldighet.
SvaraRadera