Självklart vill de allra flesta vara omtyckta och populära. Det är en mänsklig drivkraft för rasens överlevnad. Men frågan är vad som händer om du gör våld på din egen personlighet för att vara andra till lags? Sannolikt mår du inte så bra då. Speciellt inte i längden. Inte heller tror jag att din omgivning uppskattar detta.
Det viktigaste är alltså att börja med dig själv. När du gör saker som du tycker om, där du känner dig bekväm och som du mår bra av, då är du sann mot dig själv.
Titta på personer i din närhet som du tror är omtyckta av många. Hur beter de sig? Far deras åsikter fram och tillbaka som en vindflöjel och ändras deras engagemang och personlighet efter vilken person de umgås med? Nej, troligtvis inte. De personer som ofta är omtyckta och accepterade av andra är också de som är trygga i sig själva och som inte känner behov av att konstant anpassa sig efter sin omgivning.
Men om jag inte vet vad jag tycker och tänker och mår bra av då? Hur ska jag göra då?
Ja om det faktiskt är på det sättet så kanske vi kan vara överens om att det är på tiden att du tar reda på det. Jag har sagt det förr:
- Det finns bara en människa som du ska spendera hela ditt liv med, och det är du själv. Är det då inte viktigt att du vet vad den personen tänker, tycker och känner? Är det inte viktigt att du lär dig att lyssna på och ta hänsyn till henne?
Om du känner dig alldeles vilsen inför vem du är och vad du vill så måste du börja ta reda på det. Här tycket jag att det bästa sättet är att skriva ner dina tankar.
Fråga dig själv:
- När mår jag riktigt bra? Var är jag då? Vad gör jag och vem är eventuellt med dig?
- När känner du dig missnöjd med dig själv och situationen? Vad får dig att känna dig obekväm och illa till mods?
Du behöver inte heller alltid veta vad du tycker och tänker tillsammans med andra. Det är helt ok att säga att du faktiskt inte vet eller be om lite betänketid. Kanske är det också så att du behöver byta åsikt ibland därför att du har ändrat dig.
Personligen umgås jag helst med personer som är ärliga, det vill säga som kan säga ifrån när det inte passar och som ändrar sin åsikt om de tycker att de behöver det. Hellre ett sant och ärligt nej än ett falsk och missnöjt ja.
För visst är det så att även du tycker om att ha personer i sin närhet som är sig själva med allt vad nu det innebär.
Det är sant det du skriver och det förändringsarbetet tar tid och man får räkna med att folk omkring en reagerar. Tänk om de räknar med att du fixar det och så säger du nej, då måste de ju göra det själva. Men är man medveten om det så är det fullt möjligt men det är inte lätt.
SvaraRaderaSjälv tränar jag på att säga nej till folk som bara tar för givet att jag skall ordna något. Även om jag ibland vill så kan det bli ett nej bara för att markera att det är JAG som bestämmer över min tid. Skulle jag tveka ber jag att få återkomma.
Hej Ulrika
SvaraRaderaja denna dag har varit jättebra och fortsätter den nya veckan i denna andan så ska jag göra något spektakulärt - lovar :-)
Har dock inte hunnit surfa runt riktigt idag men får la ta igen det senare!!
Kram
Många sanna och viktiga ord här. Att börja med sig själv, att känna sig själv. Ibland får jag en känsla av att jag är allt för anpassningsbar, men jag jobbar med saken...Kan ju inte passa in överallt, det viktigaste är ju att jag passar ihop med mig själv. Kram
SvaraRaderaNu ska jag vara så ärlig att säga att ibland är det jobbigt att läsa det du skriver. Inte för att du skriver det du gör, utan för att jag för det mesta känner mig så träffad:-(
SvaraRaderaMen du har en bra blogg! ;-)
Kram
Katti
Att vara ärlig mot sig själv är viktigt för mig.
SvaraRaderaVisst vill jag bli omtyckt men det tror jag att jag blir mer om min omgivning ser mitt rätta jag.
Intressant ämne som går att skriva uppsatser om. Men det ska jag inte göra nu....
Ber att få önska en god natt!
Jag är snarare rädd för att bli omtyckt =( eller rättare sagt för att visa vem jag verkligen är! Har gått igenom för mycket i mitt liv! och ända sedan barnsben så har mitt motto varit "bättre fly än illa fäkta"...
SvaraRaderaHUR tar man sig ur detta destruktiva beteende?!
Tack för fina ord i mitt inlägg idag =)
Kram
Kicki - visst kräver det träning, och det är inte lätt. Men det är ditt liv, och det går inte i repris. Skönt att du känner att det fungerar att säga nej och att be om att få återkomma.
SvaraRaderaFokus mot framtiden - Kramilamis:-D!
Marie - Att vara anpassningsbar kan vara lite av din personlighet och behöver egntligen inte betyda att du gör saker mot din egen/inre vilja. Jag är själv väldigt anpassningsbar och byter lätt åsikt, men det gör jag för att jag vill och väljer att göra det. Det är om du själv känner dig obekväm som det inte blir riktigt bra. Kram
CharmKatti - det är verkligen så att sanningen, särskilt den som man inte riktigt vill ta till sig, kan vara jobbig. Det viktigaste att tänka på är att du är du och du är helt ok. Det är vi alla! Om du sedan känner att det är något som du vill utveckla eller "ta tag i", då gör DU det när du tycker att det känns rätt och för att DU vill det - inte annars. Stor kram till en kanontjej!
Babsan - jag skulle kunna satsa rätt mycket på att du är en omtyckt person ;-).
Miss M - VEM är du då? Vet DU det? Om vi andra som bara känner dig lite på ytan genom din blogg kan tycka om dig, kan du då göra det själv också? Jag hoppas verkligen det :-D! Bamsekram