IDAG SKÄNKER JAG EN EXTRA TANKE...

... till alla de som vi inte har omkring oss längre. De som har levt sina liv färdigt här hos oss och kanske, kanske ändå finns nära fast på ett annat sätt.

Jag tänker på min farmor och farfar. Jag träffade inte dem så ofta, kanske ett par gånger om året. Men när vi träffades var det glatt, innerligt och hjärtligt.

Jag tänker på en liten kusin som knappt hann börja sitt liv innan det var slut. Hans sista tid på jorden var en kamp mot cancer. En kamp som han förlorade. Min moster och morbror visade mig (då i början av tonåren) diabilder på hans sista tid i livet. Bilderna var visade ett litet barn som inte förmådde stå emot sjukdomen. Det syntes att hans kamp och vilja mattades av och att livet var på väg att ta slut. På slutet led han. Men sista bilden. Den var vacker och fin och utan lidande. Då var hans liv slut och han låg på en säng med knäppta händer runt en vacker röd ros. Han ansikte var lugnt, avslappnat och fridfullt. Jag tror att han log. Det var där jag förstod att vad det än är som händer efter detta liv så kan det inte vara något farligt.

Jag tänker på min morfar som dog när jag var 13. Han hade alltid godis i sin godisgömma för oss barnbarn. Jag hade velat känna min morfar som vuxen. Han hade varit med om så mycket, hade en enorm kunskap och han skulle ha kunnat lärt mig så mycket.

Allra mest tänker jag på min mormor. Hon gick bort för en 8 år sedan. Det var nog henne jag stod närmast. Jag förstå nu att vi var väldigt lika hon och jag. Det var hos henne jag fick botanisera i "knapplådan", fick leka med tyger och garner. Det var också hos mormor jag fick så god mat. Det var linser och bönor, fullkorn och råris och en massa annat gott gott gott. Inte riktigt "barnmat" men jag älskade den redan då. Hon var liksom GI och hälsokost innan det ens var uppfunnet.

Jag går inte till kyrkogården idag för att hedra deras minne. Jag tänder ett ljus hemma istället. Jag tycker egentligen om kyrkogårdar väldigt mycket. Att gå där och läsa på gravstenar är avstressande och spännande på ett speciellt sätt. Vilka är det som ligger där? Vad gjorde de i sina liv? Hur hade de det? Rofyllt och vacker tycker jag det är på de allra flesta kyrkogårdar. Men inte en dag som denna då ALLA ska dit och trängas. Då står jag över.

Jag tänker på de som lämnat oss här hemma istället. I lugn och ro.

Ha en skön och fridfull helg du med!