DET INRE BARNET - SOM VILL UT!

Finfina Jessica har ett tema på sin blogg som heter ”Det inre barnet”. Så underbart tycker jag. För är det något som ska bejakas så är det barnet som vi alla har inom oss. Det glada, rädda, spralliga, ängsliga, ledsna, bubblande, undrande eller livsglada barnet.

Hösten plockar verkligen fram mitt ”inre barn”. Det är alla underbara lövhögar som lockar fram busigheten i mig. Jag måste helt enkelt få rusa igenom dem och sparka runt löven så att de flyger vida omkring. Det är en sådan härlig känsla som jag har väldigt svårt för att stå emot – vilket jag sällan gör. Samma härliga känsla infinner sig när vattenpölarna har frusit till is och det har bildats en tunn isskorpa. Jag bara måste gå på alla dessa pölar för att få höra den vita isen krascha under mina fötter. Jag kan gå långa omvägar bara för att få möjlighet att sparka löv eller krascha is.

Jag ser det som om det är mitt inre barn som gör sig hört. Hon vill ut och leka. Känna livsglädje och minnas hur det var när man var 5 år och inte en kotte tyckte att man var egendomlig när man betedde sig så. I dag när jag är 41 år kanske en del anser att det inte passar sig, men vet du vad – det struntar jag i, för mitt inre barn är lite trotsigt i det här fallet.

Ha en bra dag och leta gärna upp lövhög eller en nyfrusen vattenpöl. Enjoy!