ATT FÖRSTÅ DET MAN VILL FÖRSTÅ

Jag har tre härliga ungar! Två flickor 10 och 6 år gamla och en pojke på 8.

Max heter pojken. Han har Downs syndrom och går på särskola. För det mesta är han som pojkar är mest, gillar; riddare med svärd, Kenny Starfighter, dataspel, Wii, Nintendo DS, chips och godis.

Max gillar skolan mycket. Han går i en klass med fem andra klasskamrater varav fyra av dem också har DS (inte nintendo ;-)...). Lärarna på skolan håller kontakt med oss föräldrar genom att skriva i en kontaktbok varje dag. De berättar om vad de har gjort under dagen och om det har hänt något särskilt.

Max har under en längre tid tyckt att vilan som de ska ha efter maten är totalt överflödig. Han är väl troligtvis inte trött och har helt enkelt ingen lust att ligga på en madrass och blunda. Problem uppstår då när han far runt i klassrummet medan övriga barn ligger fint och vill ha en lugn stund.

Vi har kommit överens med läraren om att de ska skriva i kontaktboken om Max sköter sig under vilan eller om han lever rövare. För lever han rövare så får han inte spela dataspel när han kommer hem. Sådan typ av handling och konsekvens förstår han sig väl på. Och dator vill han MYCKET gärna spela.

Jag hade alltså ett ordentligt snack med Max i går om att han skulle lyssna på sina lärare och ligga ner och vila efter maten - annars blir det inget spel på datorn. Eftersom Max inte pratar så mycket ännu blev det mer av en monolog från min sida, men jag trodde nog att Max förstod vad det handlade om.

I dag när Max kommer hem från skolan läser jag i kontaktboken att han legat still på sin madrass hela vilan, MEN, han har högljutt legat och sjungit och därmed stört alla andras vila!

Jag sa ju faktiskt bara åt honom att ligga ner, inte att vara tyst också...