MINNS DU DIN ALLRA FÖRSTA SKOLDAG?

Nu sjunger sommarlovet på sista versen och snart är det dax för alla "ettagluttare" att börja skolan på riktigt. Idag går ju de allra flesta ett år i förskoleklass/6-års verksamhet innan skolstarten, så förflyttningen över till skolan blir inte lika "dramatisk".

Minns du hur det var din allra första skoldag? Jag har väldigt tydliga minnen från min. Det var solsken och jag gick själv till uppropet. Mamma var hemma med min lillasyster som var sjuk. Jag såg inga som helst problem med det. Jag hade gått själv till lekis hur många gånger som helst tidigare. Vi bodde ganska nära både lekis och skola.
Jag minns att jag var ganska tidigt ute, ivrig och nyfiken som jag var. Efter ett tag började mina blivande klasskamrater att dyka upp. Många kände jag sedan tidigare. Jag bara kände en enorm lyckokänsla över att ÄNTLIGEN få börja skolan. Som jag hade längtat.
Min kompis Maria dök upp med sin mamma. De hälsade på mig och Marias mamma tittade undrande på mej.
- Men är du själv här? undrade hon frågande.
-Ja, mamma är hemma med Johanna, hon är sjuk.
- Men stackars lilla du, måste du gå hit alldeles själv första skoldagen, fortsatte mamman bedrövad.
Först då gick det upp för mig att alla andra klasskamrater hade sina mammor med sig. Någon enstaka hade pappa istället. Jag var själv.
Jag minns hur jag tryckte upp mej mot den skrovliga och stickiga oranga skolväggen där under taket precis utanför entrén.
Jag var själv. Ensam. Det hade inte slagit mig tidigare att det skulle vara något negativt förrän mamman (som ville vara omtänksam) påtalade det för mig.

Sedan minns jag att jag, precis som så många 7-åringar, tyckte att jag hade världens vackraste fröken. Hon hette Ann-Krisitin och hade långt, mörkt och lockigt hår.
Skolgången blev bra sedan, trots min "ensamma start"...