lördag 28 februari 2009

SKÄMS DU FÖR DIN ÅLDER?

  • Jag är född våren 1968, alltså blir jag snart 41 år. Sedan blir jag 42, 43, 44 osv. Det är liksom så det fungerar, för alla - för varje år som går så blir man ett år äldre.

I dag är det "fult" att bli gammal. Samtidens krav på oss är att vi ska vara "De sex S:en" = Snygg, Smart, Social, Smal, Stark och Självständig - och dessutom UNG! Egenskaperna som börjar med bokstaven S kan vi, mer eller mindre, göra något åt för att förbättra våra förutsättningar. Man kan kamma till sig för att bli snyggare, studera för att bli smartare eller träna på gym för att bli starkare. Men vi KAN INTE förbli unga!

Vi kan "luras" - klä oss ungdomligt, ha en ungdomlig livsstil, använda antirynkkräm, eller botoxa oss. Men det spelar ingen roll, är man 41 så är man 41, är man 54 så är man 54.

Missförstå mig rätt! Jag tycker att det är helt ok att ta hand om sitt utseende, vara intresserad av mode och vilja vara up to date - det har ju inte med ålder att göra. Det finns inget "bäst före datum" för viljan och möjligheten att vilja vara tilltalande. Men att inte vilja/våga stå för sin ålder, är inte det tokigt? Varför säga att man är 40+ när man är 52? Min tanke är att det måste väl ändå vara bättre att säga att man är 52 och eventuellt få höra komplimanger för att man ser yngre ut än att folk tänker tvärtom - att man ser rätt trött och sliten ut för att vara 40...

Vi kan inte göra ett dugg åt att vi åldras. För det gör vi hela tiden - allihop - även ungdomarna!
Jag brukar skoja och säga att kvinnokroppens värsta fiender är GRAVIDITETER och GRAVITATIONEN. De liksom får allt att svälla och hänga...
När vi åldras så förändras vi, helt naturligt, jag lovar. Håret blir grått, rynkorna blir mer och mer markanta, huden blir mindre spänstig osv. osv... Allt ska motarbetas, eller hur?!

Jag tror inte att vi överhuvudtaget kan förstå hur mycket pengar det tjänas på våra ständiga jakt på ungdom och vår skräckslagna rädsla över att behöva visa att vi åldras. Att vi inte förstår det och att vi går på det!

Ålder är en siffra på ett papper! Det finns ungdomliga, entusiastiska och livsglada 70-åringar likväl som det finns trötta och slitna 25-åringar. Det har inte med åldern att göra.

Jag efterlyser fler människor, både män och kvinnor som vill och vågar stå för sin ålder - även efter att de har fyllt 30 år. Gärna också offentliga och kända personer som kan tjäna som förebilder. Det behövs ska gudarna veta. Tyvärr tror jag att det blir svårt att vaska fram några kändisar som är olyfta och obotoxade som vill stå för både ålder och utseende...

Aftonbladet kan man läsa om Gunilla som skrev en bok när hon hamnade i en 40-årskris. Den heter ”När jag fyller 40 ska jag vara snygg, rik och lycklig. Och yngre.” Det säger ju allt...

Hur gör vi för att våga och vilja stå för vår ålder och inte i panik jaga ungdomen?
Hur gör vi för att sluta tro på alla dem som tjänar STORA pengar på vår desperata förhoppning om en evig ungdom?

(Ps. stavningskontrollen här på bloggen tyckte att ordet SMARTARE var felstavat och förselog istället SMÄRTARE - vojne, vojne vilken värld vi lever i...)



13 kommentarer:

  1. Jag tycker inte om att stå i centrum och tycker därför inte om att fira min födelsedag. Men bortsett från det är jag glad varje gång jag fyller år - eftersom det innebär att jag fått leva ytterligare ett år...o ett år...o ett år...osv.
    PS. Din blogg är härlig! Tack för många kloka ord!

    SvaraRadera
  2. Har inga problem med mina 52 år. Mer än att det ser konstigt ut när man skriver det... :)

    SvaraRadera
  3. Vad sägs om 28 år och med drygt 12 års erfarenhet:-)

    Godnattkram!

    SvaraRadera
  4. Självförtroende och självkänsla skapar snygga människor! Jag såg senast häromdagen en 85-årig tant som fortfarande var vacker. Hon var rynkig och åldrad men otroligt vacker. Kom säkert inifrån ;)

    SvaraRadera
  5. Susanne Alfvengren (säkert felstavat) var en skön motvikt mot lilli o sussie och andra åldershetsande kändisar. Vet inte hur gammal hon är, men det kändes som att hon stod där och var sig själv.

    SvaraRadera
  6. Hmmm...konstaterar att du och jag är nästan exakt lika gamla - fyller nämligen också 41 nu i vår :-)

    Du skriver som alltid så klokt och genomtänkt. Jag kan erkänna att jag inte gärna skyltar med min ålder, för 40-41 känns verkligen inte som jag, eftersom jag känner mig som 30 ungefär ;-) Har även fått höra att jag ser yngre ut än vad jag är samt att det faktum att jag har en liten 4-åring gör att jag inte känner mig så gammal :-) Många av mina gamla klasskompisar tex har vuxna barn idag (!)

    Men absolut - visst ska man stå för sin ålder. Frågar någon hur gammal jag är så ljuger jag inte iaf *skratt*

    SvaraRadera
  7. Vad roligt att hitta till din blogg Ulrika! Har läst några inlägg nu och kommer att läsa fler! Du uttrycker mycket, så bra! Både det här med åldersnojan och det där med att det inte är svagt att visa sig svag... väldigt kloka synpunkter! =) Kunde inte sagt det bättre själv men har funderat i de banorna, och då är det så kul att hitta någon som sätter fingret precis rätt på ens funderingar! =)
    //Karin

    SvaraRadera
  8. Hej! tack för din kommentar på min blogg. Villket bra inlägg om att stå för sin ålder. Mitt inlägg var nog lite misströstsamt för dagen. I det stora hela så är jag mer nöjd som 40 åring än vad jag var som 25 åring. Idag så känner jag mig starkare, modigare, snyggare och mer säker på mig själv. Det är en del av fördelarna med att bli äldre. Men det är lätt att gå på själva mediabilden, precis som du skriver, om hur man egentligen bör vara eller snarare försöka med alla medel hålla sig ung och vara missnöjd med sig själv./mvh Karin

    SvaraRadera
  9. Hej,så länge man vågar vara barnslig så är man inte så gammal..
    Jag är snart 44 men ibland undrar jag. Kram, Wi

    SvaraRadera
  10. tant t - det är väl ett jättebra förhållningssätt :-D. Tack rara underbara du för dina snälla ord! Jag blir så glad!!!

    Monica - ser ganska snyggt ut, tycker jag ;-).

    Tindra - så kan man också se det ;-)...

    Tezzan - där slår du huvudet på spiken! för visst är det så att sann skönhet kommer inifrån.

    Malve - visst är det äktheten som är det viktiga.

    Vendela - eller, så är vi exakt lika UNGA ;-)... Det är ju så det är, åldern är en siffra på pappret, du kan mentalt vara en helt annan ålder, både äldre eller yngre. Men du är i varje fall snart 41 år, på riktigt... Sen är det en klar bonus att man känner sig yngre, det underlättar.

    Karin - Välkommen hit! Så glad jag blir att du tycker om det jag skriver.Jag blir också extra glad om mina bloggläsare vill vara med och dela med sig av sina tankar och erfarenheter, för det ger heltklart bloggen mervärde! Hoppas du kommer att trivas här även i fortsättningen :-)!

    Karin - Tack själv :-D!
    Men visst har man sina "upp och nergångar" vad gäller både självförtroende och en massa annat. Men melodin "Bättre och bättre dag för dag" kan vara ganska käck att ha i bakhuvudet då och då;-).

    SvaraRadera
  11. Wicke - så sant så sant. Barnasinnet ska man vara rädd om ;-).

    SvaraRadera
  12. Elsker å være 54:-))
    Vi må bare leve med...ikke imot så går det så bra..
    Helt enig med deg!!Deilig dag&
    Stoor klem fra Randi

    SvaraRadera
  13. Och jag som ser fram emot att bli en liten, glad och rynkig mormor eller farmor när jag blir gammal! En sån som kramas hårt och bakar goda bullar..
    Liten och glad är jag redan, så då är det bara rynkorna och åren kvar... Men de kommer nog med tiden =)

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...