MAN VILL BLI ÄLSKAD...

Jag har en text som jag alltid bär med mig. Den är lite slarvigt nedskriven på en lapp och ligger ihopvikt i min kalender. Ibland tar jag fram den, läser och och suckar igenkännande. För den beskriver livet så på pricken. För en del. Jag kom att tänka på den nu när jag hörde talas om 15 sekunders-leken jag skrev om mitt förra inlägget.

Jag har tidigare arbetat med sk. riskzons ungdom, eller värstingar som man också kallade dem. Då läste jag ofta de här textraderna:

Man vill bli älskad,

i brist på det beundrad,

i brist därpå fruktad,

i brist därpå avskydd och föraktad.

Man vill inviga människorna någon sorts känsla.

Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till varje pris som helst.

"Hjalmar Söderberg ur Doktor Glas"