Vi vet aldrig vad vi egentligen har att vänta oss av livet. Ett är säkert, det går både uppåt och nedåt. Förhoppningsvis är det uppåt för det mesta.
En del människor tenderar att ta varje motgång med högljutt klagande och stor besvikelse. Offerkoftan är ofta på och martyrrollen passar som handen i handsken. Andra människor kanske "drabbas" av riktigt svåra motgångar och tycks ändå hantera det med gott mod och vänder det mesta till något positivt.
Varför är det så? Ja, naturligtvis har vi olika temperament som vi föds med. Dessa kan till stor del avgöra hur vi tacklar olika situationer i livet. Oftast agerar vi på ett sätt som vi på ett eller annat vis anser gagnar oss. Kanske får vi uppmärksamhet genom att gnälla och klaga - och "dålig" uppmärksamhet är bättre än ingen alls. Men då är frågan om det verkligen är på det här sättet vi vill ha det?
Vissa saker i livet kan vi inte välja och jag skulle tro att vi alla, fast på olika sätt, drabbas av händelser som vi helst skulle sluppit. Ändå kan vi göra ett aktivt val att faktiskt GILLA läget - acceptera situationen vi hamnat i och istället försöka göra det bästa av den. Vi behöver inte jubla och klappa händerna, men kanske ändå försöka hitta den bästa vägen att ta sig igenom.
En del situationer är självklart allvarligare och mer svårhanterliga än andra (sjukdom, skilsmässor etc.) och är definitivt inget man tar med en klackspark. Och, vill jag poängtera, många gånger är det bra att, för en tid, bearbeta en allvarlig situation - må dåligt, krisa, skrika, gråta och förbanna. Det finns olika sätt att hantera kriser. Men, vi får inte stanna på den nivån för länge, utan måste så småningom arbeta oss tillbaka till ett normaltillstånd.
Om vi istället tittar på mindre allvarliga situaioner där vi kan vinna på att GILLA läget. Ibland kan det vara skönt att helt enkelt acceptera att det är som det är. Först då kan jag känna mig nöjd och gå vidare i livet. Det går åt massor med onödig energi åt att förbanna saker/händelser som vi ändå inte kan påverka (eller som ta alldeles för mycket tid och energi att påverka). Kan vi lära oss att acceptera en bred rumpa, ett dåligt minne eller att vår livsituation inte ser precis ut som vi hade drömt om. Då kan vi börja leva och njuta av allt det som faktisk är njutbart runt omkring oss.
- Har du något som du skulle kunna lära dig att tycka om och uppskatta istället för att tycka illa om? Kan du göra något bra av situationen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar