Nu ska vi för ett tag fokusera på det du äter. Jag vill förtydliga att jag inte är någon dietist eller på något sätt har några specialkunskaper när det gäller kost, inte mer än ett stort intresse. Jag kommer här att skriva om mat och mat(o)vanor med fokus på beteendet kring ätandet – inte på vad det är vi stoppar i oss.Jag skulle vilja påstå att det idag är få människor som har ett helt naturligt förhållningssätt till mat och ätande. Det vill säga bara äter när de är hungriga och varken mer eller mindre än de behöver. Många av oss äter istället av andra anledningar; för att vi tycker att det är gott, när vi behöver tröst, när vi är uttråkade, när vi är stressade, när vi är oroliga, när vi är… Ja, listan på tillfällen att äta kan göras hur lång som helst. Kortfattat kan vi säga att vi idag är känsloätare. Vårt ätande styrs helt enkelt ofta av andra behov än enbart hunger.
Fokus nu ligger inte på att gå på diet. Istället handlar det om att få ett sunt och hållbart förhållningssätt till det du äter. Det första du ska göra är att lokalisera ditt ”onödiga ätande”. Under en veckas tid ska du äta precis som du brukar, men fundera på (gärna skriva upp) när du äter något som känns onödigt. Vanliga måltider och mellanmål är självklart nödvändiga, men kanske äter du alldeles för mycket, småäter eller väljer mat som inte är särskilt nyttig. Fundera på frågorna nedan och skriv gärna ner svaren.
- Finns det några tillfällen då du gärna äter, men som egentligen är helt onödiga?
- Vad har du för känslor innan du äter?
- Hur känner du dig efter det att du har ätit något som du upplever egentligen är "onödigt"?
Kom i form program - så här långt har vi kommit
1. Ta med hjälp av stegräknare reda på hur mycket du rör dig i din vardag.
2. Öka på med 500 steg/dag en vecka i taget tills du är uppe på 10.000 steg/dag. Öka i första hand på med hjälp av vardagsmotion. Om du vill och behöver tar du extra promenader för att öka på stegmängden.
3. Fundera under en veckas tid på hur ditt ätande ser ut. Försök att lokalisera ditt "onödiga ätande" och hur dina tankar och känslor kring ätandet ser ut. Skriv gärna.
Tackar :)
SvaraRaderaNär jag läser ditt inlägg om känslomässigt ätande ser jag framför mig hur många föräldrar, utan att ens reflektera över det, lär sina barn att tröstäta. När ett barn är ledset, argt eller har någon annan mindre trevlig känsla så ger föräldrar ofta godis, kakor eller något annat att stoppa i munnen. Jag gissar att det är enklast men det kan få ödesdigra konsekvenser för barnet som förmodligen kommer att använda mat för att dämpa otrevliga känslor i resten av sitt liv. Kanske en kram hade varit bättre? Det är inte farligt att vara ledsen eller arg. Det är nödvändiga känslor som vi måste lära oss hantera. Dom behöver inte dämpas genom att stoppa godsaker i munnen. Så, nu har jag sagt det. Med risk för att bli överfallen av småbarnsföräldrar ;) Men jag är faktiskt själv 4-barnsmamma och jag vet att man gör misstag. Det enda jag menar är att man ska fundera lite över det så att man är medveten om vad man gör. Ungefär på samma sätt som Ulrika skriver att det är bra att medvetandegöra sitt eget ätande.
Hej Tezzan!
SvaraRaderaDu har så rätt så. Visst har vi fått lära oss att äta på det sätt vi gör. Kortsiktigt är det en snabb lösning att ge sitt ledsna barn godsaker som tröst, men vad händer långsiktigt? Vill vi att våra barn ska känna sig osäkra och otrygga med att visa sina känslor? Är man uppväxt med att ha "tystats ner" med mat så innebär det att man kan tro att de egna känslorna inte FÅR komma fram, de ska tryckas undan till varje pris. Om vi istället är trygga med att ibland vara arga, ledsna besvikna eller vad det nu kan vara, så kommer vi även som vuxna att känna att det är ok. Då behöver vi inte söka tröst i glassboxen eller chipsskålen.