LÅT DIG INTE BEGRÄNSAS AV "GAMLA SANNINGAR"

När vi hela tiden får lära oss att fokusera på det som inte är bra och som inte fungerar, då är det svårt att hitta glädjen och lusten. I den "gamla skolan" var det mer regel än undantag att "korrigera" det felaktiga istället för att uppmuntra till glädje och kreativitet. Det har fostrat generationer av personer med en massa inbillade begränsningar.

Jag läste i senaste (och sista förstår jag nu) numret av tidningen Kattis & co chefredaktör Kattis krönika om hur vår inställning och faktiskt hela vårt liv kan påverkas av människor vi möter i vår barndom. Kattis skriver om hur hon nu i vuxen ålder trotsar sin skräck inför att göra något som hon sedan hon var barn blivit intalad att hon inte klara av - att sy.

Jag känner så mycket igen mig i Kattis berättelse. Jag hatade verkligen syslöjd själv när jag gick på låg- och mellanstadiet. Tyckte jämt att jag satt med sprättarkniven i hand och aldrig blev klar. Det var verkligen inte roligt att ha syslöjd och det kändes som att det hela tiden handlade om att korrigera det som kunde korrigeras för att nå ett ouppnåeligt perfekt resultat. Hur kul är det när man är i 10-års åldern? Inte kul alls. Min syslöjdsfröken Gun fick mig att våndas inför varenda slöjdlektion.

Men, så började jag i högstadiet och fick en ny slöjdlärare, Inger. Inger hade ett helt annat synsätt. För henne var det viktigare att det var kul i första hand och bra i andra. Jag vet inte hur många gånger vi elever planerade att sy/sticka något som sedan visade sig bli något helt annat. Sprättkniven och upprepning var bannlyst. Vi hittade på nya, kreativa lösningar istället. Hel plötsligt blev det ROLIGT med syslöjd. Riktigt roligt.
Det blev faktiskt så roligt att jag fortsatte att utbilda mig inom sömnad och design på gymnasiet och även efter det.

Min slöjdlärare Inger är faktiskt en av de personer som har betytt mest i mitt liv om jag bortser från familj och nära vänner. Och det beror på att hon lärde mig att om vi fokuserar på att det ska vara lustfyllt, möjligt och kreativt, då kommer kunskapen och intresset på köpet. Tvärtom fungerar det inte.
Detta är något som följt mig genom livet - inte bara när det handlar om sömnad, utan inom alla områden.

Det är JÄTTEVIKTIGT att vi vuxna hjälper barnen i skolan, eller våra egna barn, att våga prova, se möjligheter och fokuserar på glädje, möjligheter och det som är positivt. Det kommer att ge dem så mycket bättre förutsättningar i livet.
För Kattis Ahlström tog det "halva livet" innan hon vågade sig på att gå in i en tygaffär och köpa tyg som hon sedan sydde gardiner av. Hon trodde att hon inte kunde. När hon väl trotsade sina tvivel så visade det sig att hon klarade det galant.

Vad har du med dig för "Sanningar" från din barndom/skolålder som du kan behöver bevisa för dig själv att de inte är giltiga? En fråga som kan vara nyttig att fundera på , för du kommer du underfund med vad som begränsar dig.