I ärlighetens namn ska jag säga att jag inte hade så höga förväntningar på den här boken. Flickan från Paradiset är Agneta Sjödins femte bok och jag har inte läst någon av hennes tidigare böcker. Den här boken presenteras som "en roman i samma anda som Paulo Coelhos Alkemisten". Jag har förstått att Agneta inspireras av Coelho, men böcker som "kopierar" någon annans framgångsrecept blir sällan bra. Därav min tveksamhet.
Men, jag blev motbevisad. Jag tycket mycket om den här berättelsen som handlar om Yemen som säljs av sin mor och tvingas leva med en man hon inte älskar i oasen Skuggan i öknen. Yemen är olycklig och kuvad och längtar tillbaka till det livet hon hade tidigare med sin älskade bror i oasen Paradiset.
En dag kommer eremiten Bethel till Skuggan och blir Yemens själsliga vägledare. Han lär Yemen att tro på sig själv och sin förmåga. Inte minst lär han henne att älska sig själv. Stärkt av detta vågar hon bryta upp, men livet blir ändå inte som hon har tänkt sig.
Jag kom på mig själv att längta efter boken och det tog inte många dagar att läsa ut den. Den var som en sagobok för vuxna där slutet inte är givet. Vacker, insiktsfull och tänkvärd.
Visst är den i samma anda som Coelhos Alkemisten och Pilgrimsresan, men den känns inte som en blek kopia. Boken lever sitt eget självständiga liv tack vara de fina porträtten av personerna i den och handlingen som långt ifrån är självklar.
Jag rekommenderar den varmt. En härlig bok att läsa under semestern kanske...
Tack för boktipset! Har inte läst något av Agneta Sjödin, men är nyfiken.
SvaraRaderaMandelhjärta - Jag tycker absolut att du ska läsa hennes böcker. Den här kan jag varmt rekommendera. Jag kommer läsa hennes tidigare också nu när jag fått blodad tand.
SvaraRadera